En dag i augusti

En dag som började dåligt blev bättre med tiden. Egentligen vet jag inte varför det kändes som att det började så dåligt, men förmodligen eftersom jag sov dåligt. Svårt att somna, vaknade flera gånger, drömde konstigt och var därmed trött när jag vaknade. Sedan tvätt och städ. Men också trettio minuter corestyrketräning. Inte det lättaste med en snart ettochetthalvtåring i hemmet. Det blir lite tyngre kan jag avslöja. Alltid när jag kör någon typ av plankor envisas han med att hänga över mina axlar eller övre delen av ryggen. Och idag när jag körde höftlyft med fötterna i trxen satta han sig på höften. Men det var rätt bra, då blev övningen effektivare.

Med toddler...

Kanske blev han trött han också för i tre timmar sov han sedan middag. Det var dör någonstans dagen vände för jag fick en hel del gjort. Saker som tyngt ner som nu är undangjorda. Perfekt. Mot slutet började jag till och med vänta på att han skulle vakna. Det blev lite långtråkigt nästan.

...och utan toddler.

Lite lek utomhus och middagslagning. Ett litet misstag där dock. Istället för passerade tomater hade jag råkat köpa krossade och det märkte jag först när jag börjat hälla ner dem. Illa. Jag avskyr krossade tomater. Tomater (förutom i passerad form, ketchup, puré eller soltorkade) och lök (förutom vitlök som jag älskar) kommer jargong aldrig lära mig äta. Jaja, toddlern gillade iallafall maten.

Så dags att springa. Fortfarande känns det segt, men kanske lite bättre idag ändå. Låg puls så det borde inte finnas något virus i kroppen. Däremot kände jag mig tung och seg. Visserligen sprang jag en rött kuperad runda, men nä, formen är inte vad den nyss var. Hoppas solen och värmen och bara pyttelite lufsjogg (I bästa fall.) ställer allt till rätta igen. Jag tror att det kommer göra gott faktiskt.

För flickors rätt

I ganska många år nu har jag och Martin haft ett fadderbarn via Plan. Eller egentligen har vi haft två. Först hade vi en liten flicka som var född samma år som min halvsyster Lina. Hon hette Efua och bodde med sin farmor och farfar (tror hennes föräldrar var tvungna att jobba någon annanstans) i en liten by i Ghana. Jag minns att vi, förutom brev med bilder på oss själva, bland annat köpte en Pettsson och Findus-bok åt henne och jag misstänker att den gjorde henne väldigt glad. Den typen av saker är förmodligen inget barnen i hennes by har ett överskott av. Av någon anledning lämnade dock Efuas familj Plans program och vi fick ett nytt fadderbarn. Nu en några år äldre pojke som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag vet, jag skäms för det, men av någon anledning har inte han gjort samma intryck på mig som Efua. Självklart hjälper jag gladeligen även honom (Jag önskar att jag kunde hjälpa så många fler!) till en bättre framtid, men jag vet också att just flickor är extra sårbara. Kanske är det därför Efua fick en lite större plats i hjärtat. Jag hoppas att hon har det bra där hon är. Hon är tolv år nu.

Just på grund av att flickor är extra sårbara och att det, hur idiotiskt det än låter, inte är en självklarhet att de får bestämma över sig själva och sin framtid, tackade jag ja till att bli ambasadör för Plans kampanj Because I am a girl. Jag kommer därmed att springa Tjejmilen till förmån för flickors rätt till samma förutsättningar som pojkar. Jag tackar sällan ja till den här typen av grejer men just det här kändes självklart. Stolt kommer jag springa med ett armband med texten "Because I am a girl" på mig. Jag kommer förmodligen inte springa på någon supertid (Tjejmilen är inte rätt lopp för det.), men vad gör det? En så fruktansvärt betydelselös del i det stora hela.

Dags för Body Balance

Efter en dag med shopping (Det var det (linnet) jag försökte visa nedan, men det gick väl sådär), lekparksfika och plaskdammsbad är det snart dags att byta om till Body Balance-outfiten. Nu är sommaruppehållet nämligen slut. Hoppas jag inte glömt hur man gör...

Jag tar en dags extravila från löpningen (Även gårdagens långpass gick otroligt segt!) så får vi se om det får ordning på den tunga känslan. Det kan vara så att vi (det går tungt för Martin också) går omkring med nåt virus i kroppen. Det som Sixten hade förra veckan som gav blåsor i munnen troligen. Jag har nämligen fått lite tendenser till blåsor på tungspetsen. Men känner mig som vanligt i övrigt. Vi får se vad som händer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilket skitpass

Verkligen fascinerande hur det ibland kan gå så himla bra och ibland väldigt väldigt dåligt. Men vi tar det från början.

8x400m stod på mitt träningsschema idag. Oftast när jag springer fyrahundringar (tusingar också för den delen) blir jag heltokig och kör totalt slut på mig själv. Idag bestämde jag mig för att ta det något lugnare. Jag har ändå ett långpass att klara av imorgon bitti. Fort, men med en eller två växlar kvar var målet. Det var planen.

Planen var också att, som oftast, ge mig ut direkt efter frukost. Men problemet var att jag (vi) sov ända till kvart över nio (!). Segade oss och åt så småningom frukost. Men så kom ju det där triathlonet i vägen. Plötsligt var det redan lunch och eftersom vi hade en tid att passa, tight att få in bådas pass innan dess. Jag erbjöd mig att springa på kvällen istället. Big misstake.

Jättegod morotskaka (Tack C och A) och kaffe är förvisso bra för själen och ger dessutom ett bra extra energitillskott till en ganska hårt tränande kropp. Det är dock inte bra som införintervallermat. Iallafall inte ensamt. Ett större mellanmål hade nog varit på sin plats. Och lite vatten. Men nä då, det glömde jag visst. Misstag nummer två.

Vi cyklade hemåt strax efter sjuttontiden. Jag med Sixten bak. Motvind och backigt. "Jag är väldigt törstig" sa Martin och när jag kände efter insåg jag att det var ju jag också. Stannade och köpte vatten, drack lite. Kom hem, bytte om, sprang iväg. Darrigt, stolpigt, segt. Jag kände redan från de första stegen att det här skulle bli ett dåligt pass. Misstag igen. Dumt att tänka så.

För kort uppvärmning. Tog ett par varv på banan och la även in några koordinationslopp. Långsamt. Segt. Körde igång. Började lugnt och bra. Lite väl lugnt. 1:32. Ökade något och kom in på 1:30 andra gången. Jag hade tänkt mig mellan 1:25 och 1:30 så det var ok. 1:28 tredje varvet och helt enligt plan. Det kändes också helt ok. Sedan gick det utför. Drog iväg lite väl fort och kom in på 1:23. Även om det kändes helt ok under tiden strafade det sig tydligen sedan. För nu gick det både tyngre och långsammare. 1:25, vilket är en helt ok tid, men med en känsla som inte kunde beskrivas som tuff men med en växel eller två kvar. Det kändes nästan max. Tänkte att det var lika bra att sluta efter 6st och passade på att dra på lite mer. Men det gick bara en sekund bättre. Moloken joggade jag hemåt. Nästa gång äter och dricker jag lite bättre innan tror jag.

Precis som förr fast lite tyngre

Jag skulle ha morgonjoggat i morse men var så ofantligt trött att jag sov vidare. Två extratimmar blev det totalt och först 8:30 klev jag upp för gott. Lyx med sovmorgon! Everton Martin som sagt börjat jobba igen fick jag ta med mig Sixten på en springer istället. Eftersom det regnade på morgonen trodde jag att det skulle vara svalt och skönt ute. Det var det INTE. Fruktansvärt kvavt och fuktigt och är solen kom fram ännu värre. Dessutom träningsvärk lite här och var.


Det märks att Sixten inte är någon bäbis längre. Riktigt tungt börjar det bli att springa med vagnen. Så det där eld att skaffa en ytterligare lite lättare springvagn är det nog strax dags att skynda på. Idag ville jag ha ett lätt pass och gick därför i de längsta uppförsbackarna. Det gör jag visserligen ofta annars när jag springer med vagnen också, men idag lite mer. Snittpulsen hamnade hur som helst på 71% och det var bättre (lägre) än väntat ändå. Snittfart på 6:11 min/km vilket också var bättre (snabbare) än väntat. 13,4km totalt. Brabra.

Stretchhjälp och pannkakor

Nu har allt besök åkt hemåt och det är bara vi igen. Eftersom Martins föräldraledighet nu är slut är det bara jag och Sixten fram tills förskolestarten under mina sista semestervecka. Spännande ska det bli. Framförallt ska det bli spännande att se hur mycket sjukdom som släpas hem i och med detta. Tur att vi är bra på att boosta imunförsvaren i detta hem. Inte många sjukdagar för någon av oss. Än alltså...
Däremot har jag sovit sämre den senaste veckan och det börjar märkas. Dödssliten har jag varit idag och en liten godispåse till kaffet efter lunchen och därefter en tupplur gjorde mig inte piggare. Snarare tvärtom. Så jag bytte ut dagens planerade 4x2000m mot ett kombipass. Jag ligger lite efter med styrkan (igen!) denna vecka så jag bestämde mig för att baka in lite sådant i löpningen. Effektivitet är ju något jag gillar. Så först 3,5km lugn och skön uppjogg i kuperade årstaskogen. Därefter 3km tröskel/snabbdistans med början i uppförslut och därefter lite böljande. Om än mest plant. Det kändes oväntat bra ändå! Trodde jag skulle få slita betydligt mer, så det var glädjande.

Hann sedan jogga några hundra meter innan jag var framme vid utegymmet i Eriksdal. Mycket folk men jag lyckades få ihop ett effektivt pass ändå. Supersetade hela tiden och slösade ingen tid på vila. Bara direkt på nästa (par)övning. Tåhävningar + breda pushups, boxjump + hög planka med benindrag, dips + fällkniv, marklyft + utfallshopp, låga chins + hög sidoplanka med armbåge till knä. Avslutade med lite försök till toes to bar. Det gick väl sådär. Men passet var effektivt och bra!
Sedan hemjogg som däremot gick fruktansvärt segt. Uppuppupp och sedan hem och stretcha. Sixten tyckte att jag behövde hjälp med att få ner höften och klättrade upp på ryggen.

Därefter pannkaksätning! Blandade ihop lite på måfå idag som så ofta annars. Idag blev det vanliga pannkakor med en liten twist. Ungefär så här:
3dl fullkornsdinkelmjöl
2 nypor salt
4-5dl (?) mjölk*
1 banan
1-2msk jordnötssmö
1-2msk mandelsmör
3 ägg
Smör att steka i

Serverades med vispgrädde, keso, hallon och blåbär. Mjölk att dricka till. Gott!

* (Jag har verkligen ingen aning om mängden, bara hällde i lite på måfå precis som jag brukar. Smeten ska bli lite lagom lös)