Värsta träningsoviljan

Det är inte ofta jag absolut inte vill träna. Visst kan det kännas motigt ibland, men bara jag är ombytt och på väg brukar det kännas bra igen. Men idag skrek hela kroppen, men främst huvudet, att den absolut inte ville träna. Varför vet jag inte. Jag är inte trött eller sliten och det var inget sånt där halvångest pass, som typ snabbdistanspass, utan det var äntligen armydags igen. Men nej, jag ville inte. Och när kroppen så tydligt klargör det slipper den.

Det är inte ofta jag frivilligt missar ett armypass. Idag blev jag till och med tillfrågad om att instruera passet, vilket jag i vanliga fall tycker är superkul och mer än gärna gör. Men nej, det gick inte. Dåligt samvete över att jag inte ställde upp för en kollega "i nöd" fick jag, men samtidigt blev jag lite stolt över att jag faktiskt lyssnade på kroppen och huvudet och sa nej. Jag behöver lära mig att säga nej. Visserligen utan dåligt samvete, men det kommer kanske med tiden..

Istället för träning blev det en långfika med skvaller, träningsprat och annat tillsammans med två bra tjejer. Kanske inte lika mycket endorfiner, men en stor portion glädje blev det iallafall. Precis vad min kropp behövde idag.

Livskvalité

Jag har en lång to do list och lite tid just nu. Det mesta av tiden tas upp av jobb, vilket i sig är bra för jobb betyder pengar och pengar behöver jag. Umgänge med människor jag tycker om är också bra, träningen älskar jag och att göra cykelpass är roligt. Det är det som tillkommer utöver detta som är stressande. Problemet är bara att jag, när jag blir stressad, är fruktansvärt ineffektiv. Så idag har jag inte fått mycket gjort förutom en lagom jobbig springtur med en av människorna jag tycker väldigt mycket om. Det var sol och höst i luften. Det blåste visserligen lite för mycket men det gjorde inget. Det var livskvalité.

Jag har fortfarande inte fått mycket gjort och snart ska jag iväg och jobba. De där sega och tråkiga sakerna på do do listen får vänta på ett bättre tillfälle.

Min helg

Som vanligt jobbar jag som mest när andra är lediga. I helgen har jag jobbat hos mina söta gamlingar, vilket jag även kommer göra rätt mycket nu några veckor framöver. Skönt att ha jobb inbokat några veckor framåt så att man kan hålla paniken på avstånd en stund.

Jag har dock även hunnit med lite annat roligt under helgen. I fredags gjorde jag visserligen inte många knop innan jag började jobba klockan två, men igår sprang jag, umgicks med folk, drack lite vin och var på discoklubb och dansade. Riktigt roligt var det, men jag skulle vilja gå på synthklubb! Eftersom det inte finns några bra kvar i stan har det inte blivit något sådant på flera år. Illa.

Imorse (läs i förmiddags) vaknade jag med ett stort hål i magen (Eller ja, det vaknade jag med redan vid halv sex och tvingades gå upp och fylla igen det lite hafsigt med hjälp av ett glas mjölk samt två mackor med smör och ost.) och mycket mer bakis än jag borde. Inte så att jag mådde jättedåligt, men det kändes mer än vad som står i proportion till 3 glas vin och efter midnatt endast vatten.

Som tur var tanterna och gubbarna snälla och lugna idag så jag överlevde eftermiddagens och kvällens jobb. Nu dricker jag massa te och fyller återigen igen hålet i magen med mat. Förstår inte hur jag kan vara så hungrig hela tiden! Den här veckan har jag ju knappt tränat något heller (återhämtningsvecka) så det borde ju vara tvärtom.

En ny insikt

Jag tvingade mig ut på en lagom lång runda i regnet och halvstormen. Ett oväder som inte tillhör mina favoriter här i livet. I vilket fall så var det något som kändes annorlunda. Det var inte det att jag hade superpigga ben (märks att det är återhämtningsvecka med pyttelite träning), utan det var något annat. Funderade en stund men kunde inte komma på vad och glömde efter en stund bort det. När jag kom hem och krånglade av mig de totalt genomblöta kläderna och endast stod i trosor och sportbh kom jag på vad det var. Jag hade glömt att ta på mig 2st bh´s! Eftersom alla sportbhar är så kassa "måste" jag alltid ha två när jag springer. Inte för att jag har onormalt stora bröst utan för att jag helst vill att de ska sitta stenhårt fast och inte röra sig många millimeter. Men med facit i hand kan jag ju konstatera att det funkar med endast en. Jag kanske skulle fortsätta på den banan. Det skulle ju faktiskt innebära att jag skulle behöva tvätta lite mer sällan.

Feelgoodkväll

Jag avskyr ju som bekant träningsvärk. (Säkert just därför jag är extremkänslig och får träningsvärk av precis allt.) Men med bodybalanceträningsvärken är det något helt annat. Den känns liksom bra på nåt sätt. Annorlunda iallafall. Idag har jag just sådan träningsvärk för igår fick jag äntligen köra den omtalade 46:an för första gången! And I just loved it!! Solhälsningarna var totalt underbara och resten var fantastiskt det med. Det brukar ta två tre gånger innan jag börjar gilla en realese, men nu älskade jag den på direkten.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör Body Balance så underbart, men jag tror att det är kombinationen av musiken och ett konstant flöde. Allt är så perfekt ihoplänkat. Rörelserna och musiken blir till en helhet på ett självklart sätt. Som om de vore gjorda för varandra.

Efter denna upplevelse blev det mera bra upplevelser genom mat, rödvin och prat med bästa Susanna. Vi har alltid miljoner saker att prata om och med lite vin i ådrorna är det nästan svårt att hinna andas. En välbehövlig feelgoodkväll. Tack för sällskapet och pratat Susanna och tack för att jag fick gästa ditt pass Jim!

Cykling med rosa tema

Igår kväll hade jag cykelklass (Och sen var jag på bio - Flickan som lekte med elden, den var riktigt bra faktiskt, ser fram mot sista delen!) och imorse hade jag cykelklass. Ett pass med en jämn intensitetsnivå hela passet igenom. Igår försökte jag coacha deltagarna att lägga sig i övre delen av pulszonen (85%/strax under mjölksyratröskeln) men nu på morgonen fick de själva välja en nivå mellan 75 och 85% beroende på dagsform. Två helt ok pass men jag saknade den fina färgen rosa. Inte en endaste rosa detalj hade jag på mina kläder idag. Alltså var det något som fattades.

Ett ställe där det mesta är rosa är under 24 timmars-spinningen den 24-25 oktober. Förstå att jag kommer trivas där! Om det kommer vara så mycket rosa på just mitt pass vet jag inte än. Det känns som att det blir lite mer svart där, men svart är också min favoritfärg så det funkar. En svartklädd Andréa i en sal som badar i rosa ljus funkar rätt bra det med! Jag hoppas ni gör mig sällskap?! 04:00 är tiden och namnet på klassen Känn ingen sorg för mig Göteborg. En backig cykeltur i Göteborgspopens värld. Kom och cykla med mig och med någon eller några av alla de andra fantastiska instruktörerna. Kom och slå två flugor i en smäll; bli svettig och endorfinhög samtidigt som du bidrar till Rosa bandets insamling till förmån för bröstcancer. Vi håller till på Sportlife Exclusive så du kan även passa på att bubbla lite i bubbelpoolen mellan passen!

♥ Ett lag kan hyra en cykel och dela upp timmarna inom laget - kostnad 2000 kr
♥ En person kan köpa lösa timmar på utvalda pass - kostnad 100 kr /pass
♥ Vi har en mysig fikalounge som är öppen hela dygnet, där serveras bla pannkakor, smörgåsar, korv, goda drycker, kaffe, bullar m.m. Pengar går direkt till insamlingen.
♥ 25 olika cykelpass erbjuds med olika teman av olika instruktörer, ibland i team.
♥ Även andra happenings under dygnet, se hemsidan för löpande information om både klasser och annat som händer under dygnet.