Saker jag gjort sedan sist

Vi har mammafamiljen på besök och ägnar oss åt en dos turistande (fast väldigt liten ändå, Skansen räknas nästan inte), en dos slöande (inklusive en hel del fikande) och en dos barnpassning/löpning.


Igår shopping och badande, ingen träning alls. För att jag inte orkade. Inte på grund av trötthet utan endast ren och skär lathet. Rätt lyxigt med semester ändå. Idag morgonjogg och sedan Skansen. Tyvärr var Sixten väldigt ynklig och uppskattade inte djuren så mycket som han förmodlingen skulle ha gjort om han varit helt kry. Han småpep en fjärdedel av tiden och sov resten. Vi andra hade dock kul. Dagens sötaste var definitivt de små lodjursbäbisarna. Det roligaste ett gigantiskt vildsvin. Djur är härliga!


När vi kom hem blev Sixten som ny igen och vi har fått nytt hopp om att det snart är slut på det där elaka viruset han drabbats av. Skönt. Och roligt att få tillbaka den vanliga toddlern. Lika roligt att få till ett backpass. Lång backe. Ca 330-340m upp, lika långt ner. Sex gånger, fokus på teknik framför fart. Jag tycker backträning ger mig så mycket mer då. Inga höga mjölksyrenivåer men ändå rejält med flås. Perfekt. Nu tänker jag äta choklad.


- Posted using BlogPress from my iPad

Tillfälligt snabb

Det märks att jag har semester. Hela jag är i något latigt semesterläge. Visserligen stod det en lätt träningsvecka i planeringen, men det känns som att jag har latat mig massvis. Nåja, fem mil fick jag iallafall hopp på något sätt. Men två dagar med totalvila, en hop lätta lufsarpass, ett kort långpass med lite fart och ett par styrkepass samt en knapp timme Body Balance. Igår kväll slog jag till på en snabbdistans.Tänka sig. Det är inte ofta ett sug efter sådant finns i min kropp, så när ett sällsynt tillfälle ges är det bäst att passa på. Jag tog det dock lite snällt kort, det var ju som sagt vilovecka.

Jag började med 4km uppvärmning där farten successivt stegrades något. Benen kändes studsiga och pigga efter en dags totalvila och eftersom solen gömde sig bakom molnen fanns ingen känsla av att bli stekt. Bara ljumma vindar mot svettig hud. Trampade igång själva snabbdistansen och konstaterade återigen att benen var pigga och glada. Det kändes bra. Det kändes lätt. Farten smögs ner mot 4:15 min/km. Ibland under 4:10. Lite svagt uppför gav en fart mer upp mot 4:30. Och så lätt nedförslut en stund. Högre fart igen. Endorfinkick. Benen trummar på. Tekniken är så fin som den kan vara just nu. Flyt. Så lite störande trottoarkanter och annat fokusförstörande. En liten sväng och så kom motvinden. Precis lagom till det lätta motlutet. Men det gör inte så mycket för idag är jag oövervinnerlig. Det börjar kännas lite dock och jag är glad att det är vilovecka och jag bestämt mig för endast 4km. Där. Var det slut. Stanna. Pusta. Kan inte låta bli att kolla snitttempo innan jag joggar ner. 4:18. Något slags rekord ändå. Träningsrekord, snabbdistansrekord. Nu fattas bara några kilometrar till. Gärna det dubbla i samma fart. Och på tävling 10km i 4:11 min/km eller bättre. Ojoj. Vad har jag givit mig in på egentligen...

PS: Sixten fortsätter vägra det mesta vad gäller mat och dryck, men vi hoppas det vänder snart. Han är oväntat pigg ändå men såklart även trött och hängig. Tänk om han kunde inse sambandet mellan pigghet och vätske/matintag? Varje gång han fått i sig nåt litet blir han ju helspeedad. Särskilt efter den gången igår när han åt några skedar saft. Saft är ju inte direkt vardagsdrycken här hemma, så är han smart passar han på nu när tillfälle ges ;)

Bergochdalbanan som kallas livet

Imorse mötte jag upp Carro för en lufsjogg med paus för mindre lu(f)sig styrka. Jag vet inte riktigt varför, men fruktansvärt segt var det att springa idag. Styrkan kändes helt ok och ungefär som vanligt, men lufsjoggandet var verkligen lufs idag. På fötterna ett par lite mer väldämpade skor än jag vanligtvis springer i. Väldigt sköna, men som klumpar på fötterna. I benen fanns ingen kraft alls att hämta. Kanske drack och/elelr åt jag för lite igår men det tror jag inte. Kanske var det lite för varmt för min kropp eller så ville den helt enkelt inte springa idag. Vissa dagar är ju så. Grejen är att jag blev liksom inte trött i benen, men en stor blöt och tung filt av matthet låg över mig. Och nu när jag tänker efter kan det nog ha att göra med att jag sovit lite sämre de senaste nätterna. (Mer om det längre ner.)

Vi sprang den kortare varianten runt Årstaviken, den där man tar tågbron över vattnet istället för att fortsätta bort till Liljeholmsbron. När vi kom till utegymmet i Eriksdal stannade vi till och plockade upp trxen ur min ryggsäck. Sedan supersetade vi några övningar där den ena körde i trx och den andra bredvid. Först bröstpress i trx ihop med jämfotahopp framåt över "hinder". Därefter liggande rodd/låga chins ihop med tåhävningar. Sist ut var djupa knäböj med hopp i trx ihop med dips. Därefter avslutade vi med lite mer eller mindre seriösa plankavarianter. Till sist fick jag lust att testa mina färdigheter i "toes to bar". Jag har, vad jag minns, aldrig gjort detta och blev lite förvånad över att jag nästan kunde. Inte särskilt graciöst eller tekniskt korekt dock. Hehe.

30 minuter fick vi hop innan detbar iväg hemåt igen. Jag hem till en liten sjuk Sixten. Den lille stackaren har fått blåsor på tungan och vill varken äta eller dricka. Lite feber har han också till och från och just eftersom det är väldigt svårt att få i honom vätska gick vi till vårdcentralen för att kolla upp vad det kunde vara han drabbats av. Vi fick träffa en snäll doktor som konstaterade att det förmodligen bara är virusblåsor som kommer gå över av sig självt. Alvedon reglebundet och fortsätta försöka (dvs i princip tvinga...) med vätska ofta är receptet. Åh, man känner sig så fruktansvärt maktlös när en sådan liten har ont och inte mår bra. Och jag stressar upp mig över att han inte äter. Även fast jag vet att han både har en hel del reserver att ta av samt kommer äta igen det mesta när han väl bestämmer sig för att börja igen. Men det gör ändå ont i hjärtat. Nu sover han iallafall, men sedan fortsätter kampen för att få i honom lite vätskeersättning, mjölk, vatten och välling. Ska nog göra ett nytt försök med glass också. Igår gick det inte alls, men det är värt att testa.

Vad ska jag läsa i sommar?

Nu på semestern ska jag äntligen läsa böcker igen! De senaste månaderna har jag inte riktigt haft tid (läs; inte prioriterat) att läsa så mycket mer än några sidor då och då. Fast en lördagkväll när jag var ensam hemma läste jag i och för sig ut en bok som jag kommit knappt halvvägs i. Men jag har inte läst så mycket som jag skulle vilja. Dock har jag lyssnat på en hel del böcker. Iallafall en i månaden.

 

Men nu ska det som sagt bli ändring på det. Framförallt tänker jag mig att jag kommer ha massa tid till böcker när vi åker till Sicilien om två veckor. En hel vecka där jag kommer hålla mig ifrån allt vad bloggar, facebook, instagram, twitter och alla andra sociala medier heter. Ja hela internet faktiskt. Det känns faktiskt lite skrämmande. Men också lite skönt. Bra med lite paus. Visserligen bloggar jag bara när jag känner att jag har något jag vill skriva av mig om och jag har blivit bättre på att sålla bland det jag läser på nätet. Så press kan jag inte säga att jag känner. Däremot hamnar jag otroligt lätt i slösurfandets underbara värld. Typ varje kväll. Där sitter vi med varsin telefon eller ipad med tvn på men ingen som kollar. Tur att vi spenderar så mycket tid på träning, annars hade det ju blivit alldeles för mycket slösurfning i det här hushållet.

Men åter till läsandet. Jag har en liten hög med mer eller mindre lockande böcker i min bokhylla, men jag vill ha tips! Vad måste jag läsa? Vad gillar du? Jag gillar det mesta men har nog hamnat i det svenska kriminalromanträsket lite väl mycket. Romaner av typen chicklit gillas också men även lite mer "svåra" böcker finns i hyllan. Jag gillar författare som i romanform beskriver olika samhällsproblem. Katarina Wennstam är en av mina favoriter och så även Roslund & Hellström. Så gärna tips på böcker som är skrivna på liknande sätt!

Bilder som säger allt

Värme trots att klockan inte ens är sju på morognen. Tassande steg. Barfotalöpning. Sommar.

Mera sånt tack!

Sommardagar för hela slanten

Sådant där som synes ovan smakar väldigt gott efter ett springpass som blev lite längre och något snabbare än vad som var tänkt. Jag behöver nog bli lite bättre på att beräkna avstånd. Men nåja, det är ju ingen katastrof. Lite bonus igen.

Vi har varit i i Norrköping i ett knappt dygn. Umgåtts med vänner och andra toddlers. Trevligt och intensivt. Synd att det inte är lite kortare avstånd mellan de här två städerna.


Toddlern har ätit smultron och pillat i mammans navel. Det senare gör han ofta. Det är tydligen väldigt kul. Nu har jag bildbevis att visa när han blir stor.

Men tillbaka till dagens spring. 15-16km medelhård distans stod i planeringen. Kände att jag ville springa någonstans där jag inte springer s ofta och tänkte ut en runda. Gav mig av. Adjö, väldigt varmt och fuktigt. Om än molnigt tack och lov. Tog det lite lugnt de första kilometrarna precis som vanligt och ökade sedan upp till runt 80% i puls. Där parkerade jag mig. I kilometer efter kilometer. Genom både villakvarter, mysiga närförorter och en kortis nära motorväg. Det senaste mest ett nödvändigt ont. När jag kom till 15km hade jag en bit kvar hem. Så även när jag nådde 16. Fortsatte tugga på i samma fart ett litet tag till och saktade sedan in något. Lite lugnare sista biten. Otroligt törstig och lite trött stannade jag klockan på 19,1km. Ingen bra idé att inte ta med vatten en dag som denna. Men så hade jag inte tänkt springa riktigt så långt heller. Och så ville jag springa utan ryggsäck för det var ett tag sedan. Äh, det gick ju bra det här. Bonuskilometrar igen, ytterligare ett kort långpass till samlingen och dessutom i rätt bra fart (snitt 5:05 totalt). Och ännu godare våfflor!

- Posted using BlogPress from my iPad