Intervaller..

..kan vara varma och dödsjobbiga en helt vanlig dag. En dag där benen känns allt annat än pigga och solen steker redan klockan åtta på morgonen blir de ännu värre. Men jag älskar dem ändå. Framförallt efteråt.

5x1000m på Årstabron. Finfin utsikt över glittrande blått vatten på ena sidan. Mindre fin utsikt i form av fyra stillastående tåg på andra. Och lite kryssande mellan gående, springande och cyklande människor. Men på det stora hela fint. En intervallfart på mellan 4:15 och 4:28 min/km är mer än godkänt med tanke på förutsättningarna. Jag är nöjd. Frågan är bara hur benen ska klara av mammaarmyn. Tur att jag själv väljer hur mycket jag som instruktör är med och kör. Och det blir inte benfokus idag..

I eftermiddag blir det mera bad och promenerande längs vattnet med mamma/mormor och syster/moster.

Sommardagar

Fixat och donat på morgonkvisten. Promenerat med mammakompis plus bäbiskompis på förmiddagen. Och så badat med mamma/mormor och syster/moster på eftermiddagen. Det är vad Sixten och jag har sysselsatt oss med idag. Premiärdopp för i år hos mig och Sixten doppade fossingarna i det ganska kalla vattnet. Dessutom har jag hunnit med en kort återhämtningsjogg och att baka scones. Plus att äta dem såklart. Imorgon kommer en ny sommardag.


Skrivet på min Iphone

En tur runt Djurgården

Igår var det dags för långpass och på schemat stod cirka 22kilometer. Innan passet visste jag inte riktigt var jag skulle springa men att jag ville se om jag kan bli vän med djurgården. Så jag tog mig en tur dit. Via Hammarby sjöstad, Danvikstull, Slussen och Strandvägen tog jag mig till ön (det är en ö va?) och lyckades ta mig runt utan att varken springa fel eller dö av tristess. Men så sprang ju längs mysiga små grusvägar längs vattnet hela tiden. Bara en endast gång sprang jag fel och hamnade i en återvändsgränd i form av en brygga.

Trots att vädret var minst sagt oberäkneligt med regn, sol, blåst och molnighet lite om vartannat och att benen var lite sega så var det ett rätt så bra pass. Lite långtråkigt en stund när jag fick kryssa bland turister och andra som envisades med att gå fem i bredd och vägra flytta på sig, längs strandvägen och skeppsbron på tillbakavägen bara. Dock nöjde jag mig med de 21,8 kilometrarna som klockan stod på när jag kom till slussen igen. Jag hade skrivit cirka 22 kilometer i träningsprogrammet och skulle jag fortsatt ända hem hade det blivit väldigt mycket längre. Kan ju vara bra att vara lydig och lyssna på coachen (det vill säga mig själv) liksom. Köpte mig tidernas godast iskalla vatten och en snickers och tog tunnelbanan den sista biten. Alldeles lagom.

Midsommar

Vi är på väg hem från Sixtens första midsommarfirande med vännerna på Djursnäs, mellan Valdemarsvik och Västervik. En liten tradition har det blivit, och sedan förra året har skaran utökats med hela tre personer, så nu är vi fjorton. En niomånaders, en fyramånaders och en tremånaders firade sin första midsommar i traditionsenligt typiskt Svenskt sommarväder. Precis som det ska vara.


Skrivet på min Iphone

Backebacke

Först var jag blek och lite sur. Men klädd i fin kjol!

Backebacke är namnet på elaka backen jag besökte ikväll. Jag döpte honom idag då jag tvingade mig uppför honom 10 gånger (jo det känns som en hanbacke). Inte så värst långt, bara 120 meter. Men alldeles för brant för att det skulle vara bra. Jag samlade på mig så mycket mjölksyra att benen nästan vek sig. Ogilla. Ok, det gillas ibland, men inte när jag springer backe. Då vill jag kunna fokusera på tekniken, hålla ett bra steg och känna mig stark. Jobbigt ska det förståss vara, men det ska vara hanterbart. Darriga men fina ben var det som kom hem efter totalt 9,5km inklusive lång uppvärmning och nästan lika lång nedvarvning. De passar i kjol, så är det bara. Jo, jag kapitulerade till slut och blev med springkjol precis som så många andra. Men jag är ju kjol/klänningmänniska i vanliga livet, så varför inte även i löparlivet? När kommer springklänningarna undrar jag!


Sen var jag tydligen så glad att jag blev suddig.

Det gäller att vara flexibel

Pust. Det känns som jag har mer att göra nu är jag är mammaledig än när jag jobbar heltid plus lite till. Saker inbokade varje dag, lite jobb på olika håll att fixa med och en 8-kilos gladklump att ta hand om. Nittioåtta procent roliga grejer och två procent tråkiga grejer som nödvändigt städande, fejande och grejande.

Igår skulle jag lägga mig tidigt för att orka gå upp sjukt tidigt och äta frukost för att hinna springa intervaller innan Martin åker till jobbet. Det gick sådär. Fastnade med tv och en tidning och somnade mer än en timme senare än jag tänkt mig. Därutöver var jag för ovanlighetens skull vaken tre gånger under natten. För att Sixten vaknade alltså. De två första gångerna räckte det med att ge honom nappen och klappa lite på huvudet så somnade han snart igen. Den tredje gången vägrade han och jag var vaken i nästan en timme mellan tre och fyra. Eftersom han inte verkade hungrig utan mest pigg ville jag försöka få honom att somna om och vakna för mat igen vid vanliga tiden runt fem, men tillslut fick jag mata honom ändå och sedan somnade han ganska snabbt iallafall. Men jag visste redan då att det inte skulle bli några tidiga intervaller den här morgonen. Istället fick jag sovmorgon till åtta. Betydligt bättre. Så typiskt att den annars så bra sovande bäbisen skulle sova oroligt just denna natt. Imorgon gör vi ett nytt försök. Idag kör vi mamma-army plus transporterar oss springande dit. Via omväg för att samla lite kilometrar.