Känslor

Jag vet inte vad det är med kombinationen löpning och musik, men den framkallar känslor som inget annat. Oftast glädje och eufori, men ibland lockar den fram de där välbehövliga tårarna som behöver få komma fram då och då.

Idag fartlekte jag mig fram medan regnet strilade nedför armarna. Lät tårarna blanda sig med regndropparna och konstaterade att inget är som då, men att nu och sen också kommer bli bra. Grät en skvätt men gladdes samtidigt åt att kroppen börjar minnas hur man springer, åt att pulsen var mer normal och åt att det faktiskt är skönt med vatten som rensar undan.

Kom hem och välkomnades av solsken, både på utsidan och insidan. Löpning och musik gör mig lycklig.

Böcker

Jag älskar böcker och har en ganska stor bokhylla som nu svämmar över. Tyvärr har jag inte plats för ytterligare en hylla där jag bor just nu, så snart blir det till att börja packa ner i kartonger och sätta upp på vinden, hemska tanke. I nuläget har jag minst tio tolv olästa böcker som ligger och väntar på mig medan jag kämpar för att hålla mig vaken tillräckligt länge för att orka läsa åtminstone ett kapitel varje kväll. Semestern kommer vara mer än välkommen!

Just fram till semestern jobbar jag i butiken som ligger i ena änden av en bokhandel. Förstå vilken lycka för lilla mig. Förstå vad farligt för mitt visakort. Jag vet inte vad det är men jag har alltid älskat att läsa och också gillat att skriva. Jag tror det har något att göra med någon slags fascination för hur enskilda bokstäver blir till ord, meningar, stycken och hela historier. Det är ju också därför som jag bloggar. För att jag gillar det skrivna ordet.

Något annat jag gillar!

Förövrigt sörjer jag lite att Hultsfredsfestivalen nu läggs ner. Det var länge sedan jag var där nu, men under en rätt stor tid i livet var det en av sommarens höjdpunkter. Och snart ska jag springa lite sommarregnet.

Lång dag

Jag är uppe tidigt för jag tänkte att jag skulle vara duktig och köra ett corepass innan jobbet. Inser nu ännu mer att det faktiskt är väldigt viktigt med en stark bål när man springer. Jag har nämligen oväntat mycket träningsvärk i magen sedan söndagens hetsspringande. Inte på de vanliga ställena heller, utan högst uppe vid revbenen. Konstigt. Jag har även lite träningsvärk på insidan av låren, men det är mindre oväntat. Men i vilket fall; jag cyklar strax iväg till lyxgymmet och umgås lite med en balansboll, en balansplatta och kanske en och annan skivstång för ryggens skull.

Ikväll ska jag få krama hästar!! Tror knappt att det är sant. Det var så många långa år sedan sist att jag nästan glömt hur man håller i borstarna. Det blir en lång dag, men det är det värt!

Något nytt, något rött och något skogigt

I förmiddags fick jag ett infall och kände att det var dags för något nytt. Så jag gick helt enkelt och klippte av mig halva håret. Visserligen har jag funderat på det ett tag, men jag hade inte bestämt riktigt hur jag ville ha det eller när jag skulle göra det. Men idag kändes som en bra dag helt enkelt. Tyvärr blev jag inte så jättenöjd, men teg och betalade 460 spänn. Nästa gång ska jag kolla vad det kostar innan jag går in (Fast jag fick sitta i en massagestol när håret tvättades och hårbotten masserades. Lyxigare än på mitt gamla stamställe Toni & Guy ju! (Där var det verkligen dyrt, men det var det också värt när jag hade en mer krävande frisyr).) och jag kanske även ska ha med en bild så frisören förstår vad jag menar när jag förklarar.

Jaja, halva manen är iallafall borta och jag kommer ha ett irritationsmoment mindre när det är dags att sova. Nästa gång klipper jag lite, lite kortare och med mera frisyr.

Resten av dagen spenderade jag först med att shoppa lite nödvändiga saker (Ok, t-shirten från Monki var kanske inte nödvändig, men den kostade endast 75kr och det ansåg jag mig vara värd.), äta utelunch, köpa en låda jordgubbar som jag tog med mig tillsammans med bubbelvatten och en bok ut på närmaste gräsmatta, för att slutligen avsluta kvällen med somrig middag följt av ett kortare långpass i skogen tillsammans med mina gamla springgruppsvänner. Man borde helt klart vara ledig oftare.

Jag kan springa!

Jag kunde inte vänta tills imorn. Jag var tvungen att få springa redan ikväll, något annat vore otänkbart. Så när jag kom hem satte jag helt enkelt på mig mina kortkortaste tights, ett svalt linne och mina älskade springskor och gav mig iväg.

De första stegen känns studsiga och ovana, men rätt snart hittar jag in i den välbekanta känslan av flyt. Tar det lugnt och skönt den första kilometerna och flåsar mig uppför den jobbiga grusiga backen upp mot skatåsskogen. När jag hämtat andan någorlunda finns det inget mer att vänta på. Benen ökade upp kadensen av sig själva. Andningen är visserligen ganska ansträngd men det känns inte. Pulsen är förmodligen skyhög, jag vågar inte kolla. I början är det relativit platt och skön grusväg. Benen pinnar på, springer om massa folk. Jag kommer till den lilla badplatsen och svänger runt, rakt mot vinden, rakt mot backigheten. Det tar emot lite, slänger ett öga på pulsen som är upp i 90%. Sansar mig något och lyckas sänka den några slag. Munnen är torr som sandpapper, ögonen bländas av solen. Skinnet på läpparna drar ihop sig, men benen pinnar på. Vatten vore gott tänker jag och svänger efter en stund av från gruset och tillbaks på asfaltsvägen hemåt. Nedvarvning vore smart tänker jag också. Men det går inte, jag måste springa på. Kroppen måste springa på. Det är som om den vill visa mig att den fortfarande kan springa. Den kan det även fast det är varmt och pulsen är hög. Sista biten är det nedför och jag försöker dra i nödbromsen. Benen saktar in något. Jag stannar klockan på exakt 8km och 40min. Jag går ett varv runt kvarteret för att låta kroppen få åtminstone en pyttechans att varva ner. Tänker att det totalt sett ju inte blev någon monsterfart men att det inte är sådant som betyder något. Sen lägger jag mig i gräset, kollar upp mot himlen och börjar nästan gråta. Jag kan springa!

Bortkopplad

En skön helg är snart över och det är dagsatt packa ihop sig och åka tillbaks till stan igen. Jag hade nog hellre stannat kvar här ett par veckor till. Om jag bara fått mina springskor och lite springkläder så hade jag kunnat vara här hela sommaren faktiskt. Springa runt på landet bland hästar och får och ta närmsta vägen ner till vattnet och bada när man är klar. Det hade jag behövt.

Istället får jag tänka på att jag haft en skön helg där jag helt kopplat bort verkligheten. Jag har umgåtts med roliga vänner, ätit massor av god mat, badat två gånger, tagit minikorta promenader för att kolla på både midsommarstångsdans och dansbanedans, lyssnat på massa bra musik, ätit lite mer, klappat en häst, sovit sked och ätit ännu lite mer.

Ikväll är jag tillbaks i verkligheten.

Men imorn får jag springa.