Nja, kvällsspring är inte riktigt min grej just nu

Jag tänkte först springa på bästa tiden, det vill säga direkt när jag vaknat. Men så var jag så trött och sängen så skön och så blev klockan åtta och jag blev både hungrig och lite stressad över att så mycket av dagen redan gått. Ja, det låter lite stört men nuförtiden när vi är vana att gå upp tidigt typ sju dagar i veckan så känns klockan åtta som värsta sovmorgonen (Att vi sov till klockan tio i söndags när vi var Sixtenfria och bodde hos några vänner känns helkonstigt). Vi skulle ju iväg och bada och då är det skönt att komma iväg i någorlunda tid tycker jag. Så det fick bli kvällsspring istället.



Dagens outfit i vecka 25+6

Men först en halvdag på en badplats i våra kommande hoods. Skönt att ha en sådan på tio minuters gångavstånd. Vi har vatten ännu närmre än så nu, men inte någon badplats. Martin sprang långpass dit via lite omvägar medan jag och Sixten tog tunnelbanan. Första halvtimmen var vi själva jag och Sixten och det var ju en utmaning i sig. Att försöka hålla ett halvt öga på våra saker där uppe på stranden samtidigt som hundratio procent fokus måste vara riktat på tvååring som saknar allt vad respekt heter för vatten är uttröttande och jag var helt slut när Martin äntligen dök upp. Även när vi är två är det utmanande, men åtminstone hanterbart. Men det är bara att konstatera att det är väldigt mycket annorlunda att vara på en badstrand nu än för tre år sedan. Visserligen är det väldigt roligt att Sixten har så otroligt roligt, men någon vila är det inte :)



Kvällens återhämtningsmål

Efter att vi kommit hem, vilat lite, ätit middag och fixat så gav jag mig ut för veckans sista spring. Jag var inställd på att det nog skulle bli tungt och att jag skulle få promenera en hel del. Och så blev det. Fr det första var jag, som så ofta annars när det är så här varmt, helt matt och orkeslös. Lägg där till en veckatjugosexmage som trängs med mat och annat samt alla dessa extrakilon som parkerat sig på kroppen och du kan ju tänka dig. Det känns liksom inte obehaglig relaterat till graviditeten, men det känns så otroligt tungt. Och eftersom det verkar vara mycket trängre där inne om kvällarna när all dagens mat och dryck ska samsas med bäbisen så är känslan av att vara väldigt kissnödig konstant. Fast grejen är att jag inte är så värst kissnödig egentligen. Det går liksom på sin höjd att klämma ut ett par tre droppar. Men känslan består. Så det blev nog nästan lika mycket promenad som spring idag. Men det känns helt ok. Jag tar revansch under nästa pass. Som springs på en morgon. Något kvällsspring blir det nog inte förrän den här bäbisen är ute.

Sista transportspringet på länge

Ja det får bli så. Jag kom på att nästa vecka när Martin och Sixten är hemma har jag möjlighet att hinna morgonjogga utan att behöva gå upp tidigare än vanligt eller stressa. Eftersom det av någon anledning känns så otroligt mycket lättare än att springa med ryggsäck till jobbet så fick dagens tur bli den sista på mycket länge. Så här såg det (bland annat) ut:

Jag kommer sakna det trots allt. Idag gick det lite lättare än i förrgår och det känns bra. Även om jag inte avslutar på topp precis så avslutar jag åtminstone inte i bott.

Bot mot trötthet

Dödstrött från att ögonen slås upp och ända till kvällen. Men så sattes senaste Body Balance-dvd'n på och det var bara att köra. Guidning och därmed inte lika mycket koncentration. Mer fokus. En knapp timme senare är jag klar. Pigg. Glad. Rörlig. Så jäkla nöjd.

Löpcoaching

Efter semestern kommer jag att ha tid att ta mig an några fler löpcoachingklienter. Och senare i höst, när jag fött och kommit ut ur bäbisbubblan kommer jag kunna erbjuda ytterligare några stycken plats. Jag ska visserligen vara föräldraledig, men tänker mig ändå att jag kommer kunna lägga lite mer tid på mitt företag då än jag har möjlighet till när jag jobbar heltid på Löplabbet.

När jag skriver träningsprogram utgår jag helt ifrån dina individuella mål och möjligheter. Tid, vilja, nuvarande träningsstatus och specifika målsättningar ligger till grund för antalet pass samt programmens utformning. Förslag på styrke- och rörlighetsträning ingår också. Det spelar ingen roll på vilken nivå du befinner dig, det enda jag kräver av dig är att du är motiverad, frisk och skadefri.

Maila mig på lopningolivet@gmail.com om du tycker detta låter intressant.

Snart blir det paus

Idag sprang jag till jobbet. Riktigt tungt var det. Helt otroligt att det kan vara sådan enorm skillnad i känsla från en dag till en annan. Där enda skillnaden är att ena dagen springer jag själv och andra dagen springer jag med ryggsäck. Tilläggas bör också att dagen jag springer själv har jag bara druckit någon deciliter mjölk och dagen jag springer med ryggsäck har jag ätit frukost som vanligt. Skillnaden i lätthetskänsla är enorm. Skillnaden i tempo likaså. Femtio sekunder per kilometer nästan. Visserligen med lite promenad i två långa backar inblandad, men ändå. Stor skillnad.

Jag inser också att det nog inte kommer bli många fler dagar med transportspring under den här graviditeten. Kanske på fredag och kanske en eller möjligtvis två dagar nästa vecka. Sedan går jag på semester och att tro att jag ska kunna springa till jobbet därefter, när jag kommer vara i vecka 32, är nog att tro lite för mycket. Kanske kan jag fortfarande springa, men transportspringa ska jag nog inte hoppas för mycket på. Men det är ju svårt att veta, så vi får se.

Ett litet drömmål var ända från början att kunna transportspringa lite  fram till semestern och det verkar ju gå vägen med den drömmen. Det känns bra. Den här kroppen är allt himla bra att ha ändå. Magen exempelvis. I fredags när jag var på kontroller hos barnmorskan visade det sig att mitt hb ligger på endast 105. Kanske inte galet katastrof, särskilt inte för en gravid, men definitivt lite i snålaste laget. Detta trots 100mg järn om dagen. Nu har jag dubblat dosen och magen säger inte ett knyst. Jag vet att många inte klarar järntabletter överhuvudtaget, men min mage verkar vara gjord av stål och funkar precis som vanligt. Så nu hoppas jag på att nivåerna stiger och jag därmed känner mig lite piggare och starkare igen.

Det var jag och djuren

Efter två dagars mer eller mindre ofrivillig träningsvila på grund av tidsbrist skuttade jag nästan upp ur sängen idag. Eller nä, det gjorde jag faktiskt inte. Jag sov bra fram till tretiden då jag trodde det var morgon och dags att springa. Det var det inte och därefter sov jag riktigt dåligt och när det väl var dags att gå upp på riktigt var jag trött och tänkte en tanke om att dova vidare. Men det gjorde jag tack och lov inte.



Det var innan nollsex och sol och endast jag och djuren ute. Nästan. En och annan bil och en cyklist och en gående. Två harar och ett rådjur dom nästan skrämde slag på mig där det plötsligt stod efter en sväng. Lyfte slött på huvudet studerade mig lite kort innan hen återigen tuggade på buskarna.

En mage av veckatjugosexstorlek och ben då pigga att de kapade ytterligare tio sekunder per kilometer jämfört med förra morgonjoggen. Nästan mer spring än jogg och det är bara att le. Att fånga känslan och älska där och då.