Sommardagar för hela slanten

Sådant där som synes ovan smakar väldigt gott efter ett springpass som blev lite längre och något snabbare än vad som var tänkt. Jag behöver nog bli lite bättre på att beräkna avstånd. Men nåja, det är ju ingen katastrof. Lite bonus igen.

Vi har varit i i Norrköping i ett knappt dygn. Umgåtts med vänner och andra toddlers. Trevligt och intensivt. Synd att det inte är lite kortare avstånd mellan de här två städerna.


Toddlern har ätit smultron och pillat i mammans navel. Det senare gör han ofta. Det är tydligen väldigt kul. Nu har jag bildbevis att visa när han blir stor.

Men tillbaka till dagens spring. 15-16km medelhård distans stod i planeringen. Kände att jag ville springa någonstans där jag inte springer s ofta och tänkte ut en runda. Gav mig av. Adjö, väldigt varmt och fuktigt. Om än molnigt tack och lov. Tog det lite lugnt de första kilometrarna precis som vanligt och ökade sedan upp till runt 80% i puls. Där parkerade jag mig. I kilometer efter kilometer. Genom både villakvarter, mysiga närförorter och en kortis nära motorväg. Det senaste mest ett nödvändigt ont. När jag kom till 15km hade jag en bit kvar hem. Så även när jag nådde 16. Fortsatte tugga på i samma fart ett litet tag till och saktade sedan in något. Lite lugnare sista biten. Otroligt törstig och lite trött stannade jag klockan på 19,1km. Ingen bra idé att inte ta med vatten en dag som denna. Men så hade jag inte tänkt springa riktigt så långt heller. Och så ville jag springa utan ryggsäck för det var ett tag sedan. Äh, det gick ju bra det här. Bonuskilometrar igen, ytterligare ett kort långpass till samlingen och dessutom i rätt bra fart (snitt 5:05 totalt). Och ännu godare våfflor!

- Posted using BlogPress from my iPad

Skog, bad, sommar

Klockan var nästan nio på morgonen när det var dags att ge sig ut på veckans tredje lånpass. Jo faktiskt. Eftersom jag sprang ett kort långas i måndags visste jag ju att det skulle bli två. Så blev det ett kort som bonus igår. Idag var planen skog och medellångt. Medellångt innebär för just mig någonstans mellan 22 och 26km. Idag, 24,3.

Först trött.

Jag var lite trött. I ögonen innan jag gav mig av, men solen värmde redan från start så fokus förflyttades. Runt 2km asfalt, sedan in i skogen. Ett par kortare besök på asfalt igen, resten mer eller mindre skog. Inte terräng, men väl skog. Grusväg och annat mjukt underlag. Skönt för fötter och ben som annars mest får tugga asfalt. Backar och böljande landskap. En orm!!! Ja, det är tyvärr sant. Den var svartgrå och liten. Är det en huggorm då? Tur i oturen att jag hann att upptäcka den strax framför mina fötter hann justera benens rörelser. Tur att den var så liten att den nästan inte såg farlig ut. Usch! Ormar är, om inte en fobi så åtminstone väldigt äckliga. Blä.

Sedan pigg.

Det blev lite mer flackande med blicken efter ormmötet. Men rätt som det var var jag ute på asfalten igen och sista biten hem. Dryga tjugofyra rikare. Skog rikare. Duscha och hiva in lunch, sedan iväg för bad. Inte så varmt trots pyttesjö. Inget bad för de två stora, men den lilla bryr sig inte om temperatur. Finns det vatten är livet topp.

Därefter bad. 

Inte är det nog här. På något sätt fanns tid över till lite styrketräning. Himla bra vecka på den fronten den här veckan. 30min blandad kompott. Ben och core som vanligt. Plus allt det andra som involveras på köpet. Därefter hemskas pizza. Så mycket godare än köpt och dagen till ära fick jag om till mitt livs godaste. Så god att jag lätt hade kunnat äta upp precis allt. Men jag fick snällt dela med mig till de andra två. Tur att det finns havssaltchoklad i kylen. Och en ny favorit; den med citron och ingefära. Fräscht liksom!

Skog och sällskap

Jag och Lisa har länge försökt synka våra träningsscheman och övrigalivetkalendrar för att få till ett pass ihop. Idag blev det äntligen av. Eftersom Lisa kan Nackareservatskogen väldigt mycket bättre än mig blev det en liten guidad tur där. Jag har hittills mest sprungit i de norra delarna, men nu fick jag se en del söderut också. Verkligen fint och lite häftigt att naturen finns så pass nära i en storstad som Stockholm. Närmsta vägen har jag runt 2km till reservatet, Så nära, men ändå tar jag mig dit alldeles för sällan. Nu får det bli mer i fortsättningen för nu kan jag lite fler vägar och har egentligen ingen ursäkt alls för att låta bli.

Jag hade 4,5km till vår mötesplats och sedan sprang vi en lagom tur i reservatet innan vi vände hemåt igen. Tiden gick så fort och kilometrarna tickade på. Jag som tänkt mig runt 15km fick nu plussa på ytterligare 4 stycken till samlingen. Ett kort långpass bara sådär. 19km bonus. Eller ja, fyra kilometer bonus då. Imorgon blir det ett medellångt långpass men innan dess ska jag njuta av min första semesterdag. Den första av många. Fast allra först dusch, lunch och sedan lite vila bredvid de två övriga om jag hinner innan de vaknar. Lunchvila är bra grejer.

Jag har besegrat spöket!

Iallafall lite. Snabbdistans idag igen. Vilodag igår och således pigga ben. Positiva tankar. Bara 5km. Allt enligt tipsen och trixen jag fick som respons på förra veckans deppiga snabbdistanspass.


Alla rätt tydligen för jag lyckades springa dessa 5 kilometrarna i 4:28 fart. Utan en känsla av att jag håller på att dö. Lätt är väl att ta i, men stark och pulsen fint under tröskeln. Vilken start på sista jobbdagen innan fem veckors semester!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad som kommer på springfronten

Lite är redan bestämt, lite är mindre klart. Vad jag vet är att jag egentligen inte har något specifikt stort mål vad gäller ett speciellt lopp. Mål har jag såklart, det har jag alltid. Och fokus ligger mest på 10km. På träning som jag tror passar min kropp och den distansen. Dock har jag inte särskilt många 10km-lopp bokade och klara, faktiskt bara två i nuläget. Ett av dem, Tjejmilen (mer om det längre fram), springer jag inte med målet att persa utan för att det är ett lopp som har en speciell plats i mitt hjärta. Det första riktiga loppet jag sprang (Jag hade sprungit Vårruset innan, men det är ju varken kontrollmätt eller med tidtagning.). Ett lopp där fokus endast ligger på springglädje och på att ha kul (ok, lite kommer jag sura över trängseln). På Hässelbyloppet däremot är målet att jaga sekunder. Även om jag förhoppningsvis hittar fler 10km-lopp som funkar med mitt övriga liv är det här jag tror att jag har störst möjlighet att klämma mig in under 42min. Jag vet inte om det är möjligt i år, men jag hoppas det. Det känns som att det kan gå.

Jag vill också springa en halvmara under 1:35 så därför har jag anmält mig till Stockholm halvmarathon. Jag har aldrig sprungit loppet förut men det känns som att det kan vara något flackare och mindre trångt än Göteborgsvarvet.

Lidingöloppet har också en egen plats i hjärtat så självklart finns det med i planeringen. Bokat och klart. I år har jag dock inte satt upp något specifikt mål. Det var förra årets stora mål där jag nästan satte lite för hög press på mig själv. Jag klarade ju målet om medaljtiden med tre minuter tillgodo (Drygt 6mån efter förlossningen vilket jag fortfarande är osvenskt stolt över. Jag har en fantastisk kropp!) Jag, men det blev mer press och ångest än den glädje som jag brukar tycka att Lidingö är. Så i år inga måsten. Fast... jag skulle ljuga om jag sa att den där silvermedaljen inte har någon betydelse. Jag VILL ju ha den i år igen såklart. Men jag har lovat mig själv att inte bli sur om jag inte lyckas.

Utöver ovanstående så har jag en sak jag skulle vilja göra i höst. Springa ytterligare en mara. Jag känner att det finns lite mer att ge. Med bättre förutsättningar än de som rådde under Stockholm marathon så tror jag att det finns ytterligare ett par tre minuter att hämta. Jag tror det. Jag måste bara hitta en mara som kan funka. Än så länge har jag ett möjligt alternativ; Vintermarathon. Risken är dock att det blir samma väderförhållanden som sist. Men kan man ha sådan otur två gånger i rad? Vi får se vad det blir.

Kanske snubblar jag även över ett 5km-lopp någonstans. Jag blev lite biten när jag sprang paroppet och en skvätt nyfiken på hur många sekunder jag kan minska på en flackare bana och med mindre marathon i benen. Tips?

Alternera mera

Eller komplettera mera. Stärka upp och förebygga, göra smidigare och rörligare. Bli mera springtålig.

Ja, det finns en hel del att göra och med så många vinster. Ändå kan det ibland vara så svårt att få till den där alternativträningen. Styrke- och rörlightesträningen. Yoga och coreträningen. Så viktigt men ibland så mycket tråkigare än att bara springa. Fast jag tycker inte att det är tråkigt egentligen. Särskilt inte att yoga och bara därigenom har jag vunnit mer rörlighet plus faktiskt också mer styrka. Mycket mer än vad som kan tros.

Jag har slarvat med ovanstående igen. Ja igen. Min balanceklass har sommaruppehåll och det har inte ritkgit blivit av att jag kört på egen hand. Ren styrketräning i olika former har jag visserligen kört en del, men inte riktigt så mycket som jag borde.
Denna vecka har jag slagit på stort. Förutom de korta långpasset igår morse körde jag igenom den senaste balancekoreografin. Dumt att glömma allt och behöva öva in på nytt om ett par veckor. Bra att få lite gratis styrke- och rörlighetsträning på köpet. Check på den. Idag kort och lätt distans med teknikfokus till jobbet. Lufsjogg hem. Sedan tjugo minuters coreträning med bollen och toddler till hjälp. Den senare väldigt mycket ivägen, ovanpå och fokusförflyttande. Både bra och dåligt. Dåligt för koncentrationen men bra för att koppla bort jobbighetskänslan.

Två pass på två dagar. Verkligen bra för statistiken.