Näst sista jobbdagen och jag var som en zombie när jag vaknade en timme senare än tänkt. Jag vaknade visserligen en timme tidigare första gången, men efter att ställt fram alarmet somnade jag på stört igen. Ingen yogamatta som start, vilket var min tanke när jag somnade igår, idag med andra ord. Kanske får den en stund ikväll mellan sistadagenpåjobbetbärpajsbakande och packande.
Idag står det 35 och 35 i figuren i högermarginalen. Vecka 35 och 35 dagar kvar till beräknat förlossningsdaturm. Inte länge alls. Imorn börjar vecka 36, det börjar närma sig tidpunkten då bäbisen är färdig och redo att komma ut när som helst. Det ska bli spännande att se om det är en lika otålig person som jag som väljer att komma två veckor före utsatt datum, eller om den är mer som sin pappa som stannade lite längre än nödvändigt. Jag tror och hoppas på det första alternativet. Men ett par veckor till kan den gärna få vänta, jag känner mig inte riktigt redo än. Jag måste få komma på plats i Stockholm, landa och fixa de sista sakerna först.
torsdag 13 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
Cykeltankar
Det var ett tag sedan jag cyklade nu. Närmare bestämt har jag inte cyklat sedan min sista morgonklass och det var den 13 december. Det har varit massa helger, jag har varit borta och jag har svårt att hitta pass som funkar emd mina jobbtider. Speciellt nu när jag bara orkar träna på morgonen. Jag hade först en liten tanke om att gå upp och cykla idag, men eftersom jag fikade med en kompis till ganska sent igår så insåg jag att jag aldrig skulle komma upp i tid för att sitta på en cykel i stan klockan nollsexfyrtiofem. Så det får vänta ytterligare ett tag. Snart är jag ledig och då kanske det kan bli något.
Jag tycker dock att det är lite klurigt med cyklingen. Jag hör och läser om hur bra cykling fungerar under graviditet och hur vissa till och med cyklar dagen eller dagarna innan förlossnignen, men för mig har det inte fungerat lika bra faktiskt. Redan ganska tidigt, typ i somras, upplevde jag att magen liksom trycks ihop och det känns inte helt bekvämt. Det beror säkert lite på hur man är byggd och hur barnet ligger och sedan kan jag säkert höja styret mycket mer. Jag har självklart höjt det i takt med att magen växt och de sista passen hade jag det så högt att jag tyckte att jag satt som på en tantcykel. Fast när jag kollade mig runt i salen så insåg jag att flera andra, som inte är gravida (vad jag vet iallafall) hade styret i samma höjd och kanske till och med högre än mig, så jag kanske inte har höjt det tillräckligt helt enkelt. Men eftersom jag är van att ha styret riktigt lågt, jag vill ju få till en bra racekänsla, så känns det skitkonstigt att sitta som på en tantcykel. Det känns liksom inte roligt.
Svårt det där. Att stå upp fungerar bättre för då trycks inte magen ihop på samma sätt, men det har jag läst och hört att man ska undvika mot slutet eftersom det kan belasta bäckenet snett. Fast å andra sidan är det mycket "man ska undvika" när det gäller träning och belastning av bäckenet och jag tror faktiskt att mycket av det där måste ställas i relation till hur stark man är, hur man är van att träna i vanliga fall, samt självklart huruvida man har några problem. Jag tror exempelvis inte att kettlebellsträning är något som rekommenderas för gravida (Jag har visserligen inte läst något alls om det, men eftersom belastningen på bäckenet är rätt stor i vissa övningar kan jag tänka mig att det skulle vara så om något fanns att läsa.), men jag tycker att det fungerar bra för mig. Självklart är jag ännu mer lyhörd än vanligt, mycket försiktigare än vanligt och skulle något kännas fel eller konstigt så skulle jag såklart avbryta. Överlag tycker jag att rekommendationerna för vad som är bra att träna eller inte under graviditet är rätt "mesiga" och ger en begränsad bild av vad man faktiskt kan köra. Sedan är det självklart individuellt och alla kan inte göra allt och man bör nog ha rätt stor koll på sin kropp och sig själv för att köra vissa typer av träning.
Ja det här blev snurrigt och långt, men vad jag ville komma till var iallafall att för mig fungerar cykling och mage sämre ihop än för många andra. Därför har jag inte cyklat så mycket mer än mina egna klasser under hösten och därför har jag inte cyklat på ett tag. Jag ska nog testa något pass när jag kommit på plats i Stockholm, men känns det inte bra så får det vara tills jag har en platt (nåja) mage igen.
Jag tycker dock att det är lite klurigt med cyklingen. Jag hör och läser om hur bra cykling fungerar under graviditet och hur vissa till och med cyklar dagen eller dagarna innan förlossnignen, men för mig har det inte fungerat lika bra faktiskt. Redan ganska tidigt, typ i somras, upplevde jag att magen liksom trycks ihop och det känns inte helt bekvämt. Det beror säkert lite på hur man är byggd och hur barnet ligger och sedan kan jag säkert höja styret mycket mer. Jag har självklart höjt det i takt med att magen växt och de sista passen hade jag det så högt att jag tyckte att jag satt som på en tantcykel. Fast när jag kollade mig runt i salen så insåg jag att flera andra, som inte är gravida (vad jag vet iallafall) hade styret i samma höjd och kanske till och med högre än mig, så jag kanske inte har höjt det tillräckligt helt enkelt. Men eftersom jag är van att ha styret riktigt lågt, jag vill ju få till en bra racekänsla, så känns det skitkonstigt att sitta som på en tantcykel. Det känns liksom inte roligt.
Svårt det där. Att stå upp fungerar bättre för då trycks inte magen ihop på samma sätt, men det har jag läst och hört att man ska undvika mot slutet eftersom det kan belasta bäckenet snett. Fast å andra sidan är det mycket "man ska undvika" när det gäller träning och belastning av bäckenet och jag tror faktiskt att mycket av det där måste ställas i relation till hur stark man är, hur man är van att träna i vanliga fall, samt självklart huruvida man har några problem. Jag tror exempelvis inte att kettlebellsträning är något som rekommenderas för gravida (Jag har visserligen inte läst något alls om det, men eftersom belastningen på bäckenet är rätt stor i vissa övningar kan jag tänka mig att det skulle vara så om något fanns att läsa.), men jag tycker att det fungerar bra för mig. Självklart är jag ännu mer lyhörd än vanligt, mycket försiktigare än vanligt och skulle något kännas fel eller konstigt så skulle jag såklart avbryta. Överlag tycker jag att rekommendationerna för vad som är bra att träna eller inte under graviditet är rätt "mesiga" och ger en begränsad bild av vad man faktiskt kan köra. Sedan är det självklart individuellt och alla kan inte göra allt och man bör nog ha rätt stor koll på sin kropp och sig själv för att köra vissa typer av träning.
Ja det här blev snurrigt och långt, men vad jag ville komma till var iallafall att för mig fungerar cykling och mage sämre ihop än för många andra. Därför har jag inte cyklat så mycket mer än mina egna klasser under hösten och därför har jag inte cyklat på ett tag. Jag ska nog testa något pass när jag kommit på plats i Stockholm, men känns det inte bra så får det vara tills jag har en platt (nåja) mage igen.
tisdag 11 januari 2011
Simmare
Nu har jag inlett min nya karriär (eh.. eller inte..) som simmare. Lyckades rota fram en gammal bikini som brösten fick plats i, men tyvärr var byxorna lite för stora så det kändes som att jag skulle simmar ur dem. En inte helt angenäm känsla. Nästa gång får jag nog missmatcha lite..
Men det där med teknik alltså.. Jag har försökt lära mig (visserligen enbart på egen hand) att crawla men det går bara inte. Armar och ben har jag koll på, men andningen är det sämre med. Jag vill liksom göra tvärt om hela tiden. Andas in när jag är under vattnet och vice versa. Inte så bra. Så jag håller mig till tantsimmet ändå. Fast för att vara tantsimmare så måste jag simma rätt snabbt, för jag irriterade mig konstant på alla sjukt långsamma människor som jag var tvungen att trixa mig om hela tiden. Extra svårt nu när man liksom inte vill ha en spark i magen. Fast snabbt och snabbt föresten. Jag tror inte att 1500 meter på runt 43 minuter räknas som särskilt snabbt. Speciellt inte med tanke på att jag en gång, i skolan när det visserligen var lite tävling, simmade 2000 meter på ungefär samma tid. Möjligen några fler minuter, jag minns inte så noga, men någonstans däromkring iallafall. Allt är relativt.
Men förutom risken att simma ur bikinin och alla långsamma människor så var det ändå rätt trevligt att simma. Jag vet att jag brukar tröttna på det efter ett tag, men ett par veckor ska jag nog stå ut. Fint.
måndag 10 januari 2011
Fyra kvar
Femte sista jobbdagen är avklarad. Det känns väldigt konstigt att jag från och med måndag inte ska jobba på ett antal månader. Exakt hur många är lite oklart, men det blir antagligen åtminstone sex stycken, kanske lite fler. Fyra dagar kvar nu alltså, och samtidigt som det känns konstigt så känns det otroligt skönt. Det börjar trots allt bli väldigt slitigt att ha ett såpass fysiskt jobb och stå, gå och knäböja hela dagarna. Tur att det är lågsäsong nu och inte maj och fullt upp i princip konstant från morgon till kväll. Även om jag inte har ont någonstans så är det ansträngande och ryggen är så trött så trött mot slutet av dagen. Och på det ska jag flyttpacka och fixa. Tur att jag redan har packat det tyngsta och mest har lättare saker kvar. Lite varje kväll så ska det nog vara klart lagom till lördag när flyttlasset går. Hur mycket kan man längta efter något egentligen?
Det är dags..
.. att ta farväl.
Måndagen den 10:e januari, i mitten av vecka 35, är det dags att säga hejdå och låta springskorna vila ett tag. Det var varken solsken eller snöfall på den sista rundan, men det var åtminstone mörkt så jag slapp se misären ute.
Efter att ha legat och vridit och vänt på mig mellan halv fem och halv sex lyckades jag visst slumra till en stund lagom tills det var dags att gå upp strax efter sex. In med ett glas oboy och ner i springkläderna. Ut på isen, ut till sorgligt smutsiga snöhögar. Började med att promenera ett par minuter precis som jag brukat nu de senaste veckorna. Börjar springa så smått men får ganska snabbt ett outhärdligt håll. Går lite. Springer lite. Håll. Lite stramande i magen. Tar en genväg hem och går ungefär lika mycket som jag springer. Då får det vara nog, då är det inte värt det. Jag kunde inte låta bli att gråta en liten skvätt, men det gick över ganska snabbt. Jag är trots allt oändligt glad över all den extratid jag anser mig fått i springskorna. Det finns inget som kan ersätta eller ens jämföras med löpningen, men det finns alternativ som är ok och som jag kan ägna mig åt de sista veckorna. Jag kan fortfarande yoga, styrketräna och kanske cykla (återkommer till cyklingen i ett senare inlägg). Dessutom tänkte jag börja simma ett par dagar i veckan fram till förlossningstid. (Promenader är visserligen jättebra motion, men för mig har det inget med träning att göra och är därför inget alternativ. På annat vis än som just motion då.) Simning, yoga, styrketräning och kanske cykling. Det är ju inte så illa. Även om det aldrig kan bli som att springa.
Måndagen den 10:e januari, i mitten av vecka 35, är det dags att säga hejdå och låta springskorna vila ett tag. Det var varken solsken eller snöfall på den sista rundan, men det var åtminstone mörkt så jag slapp se misären ute.
Efter att ha legat och vridit och vänt på mig mellan halv fem och halv sex lyckades jag visst slumra till en stund lagom tills det var dags att gå upp strax efter sex. In med ett glas oboy och ner i springkläderna. Ut på isen, ut till sorgligt smutsiga snöhögar. Började med att promenera ett par minuter precis som jag brukat nu de senaste veckorna. Börjar springa så smått men får ganska snabbt ett outhärdligt håll. Går lite. Springer lite. Håll. Lite stramande i magen. Tar en genväg hem och går ungefär lika mycket som jag springer. Då får det vara nog, då är det inte värt det. Jag kunde inte låta bli att gråta en liten skvätt, men det gick över ganska snabbt. Jag är trots allt oändligt glad över all den extratid jag anser mig fått i springskorna. Det finns inget som kan ersätta eller ens jämföras med löpningen, men det finns alternativ som är ok och som jag kan ägna mig åt de sista veckorna. Jag kan fortfarande yoga, styrketräna och kanske cykla (återkommer till cyklingen i ett senare inlägg). Dessutom tänkte jag börja simma ett par dagar i veckan fram till förlossningstid. (Promenader är visserligen jättebra motion, men för mig har det inget med träning att göra och är därför inget alternativ. På annat vis än som just motion då.) Simning, yoga, styrketräning och kanske cykling. Det är ju inte så illa. Även om det aldrig kan bli som att springa.
söndag 9 januari 2011
Man tager vad man haver
Jag håller på att äta ur min kyl och frys inför flytten på lördag och får leva lite efter principen man tager vad man haver. Ibland kan det bli riktigt bra. Som idag exempelvis. Då improviserade jag ihop en paj av broccoli och olika ostar. Vill du smaka så gör du såhär;
1. Gör en pajdeg av 3dl vetemjöl, 100g smör, 3msk krossade linfrön och 3msk vatten. Kläm ut degen i pajforemn och förgrädda ett par minuter. Jag hade ugnen på min standardtemperstur 250 grader.
2. När pajdegen fått lite lätt färg häller du i ca 300g broccoli (Jag hade fryst, vilekt gjorde att pajen blev ganska vattning, så färsk är nog bättre trots allt.) och ett "normalstort" paket fetaost skuren i tärningar. Smula sedan över lite ädelost samt riven parmesanost (Jag har ignen aning om hur mycket jag hade här, men det var en bit av varje. Man tager vad man haver och vad man gillar!).
3. Gör en äggstanning av 2 ägg, 2-3msk vetemjöl och ca 1,5dl mjölk. Häll denna över pajen och grädda sedan tills pajen fått lite lagom färg. Mums!
1. Gör en pajdeg av 3dl vetemjöl, 100g smör, 3msk krossade linfrön och 3msk vatten. Kläm ut degen i pajforemn och förgrädda ett par minuter. Jag hade ugnen på min standardtemperstur 250 grader.
2. När pajdegen fått lite lätt färg häller du i ca 300g broccoli (Jag hade fryst, vilekt gjorde att pajen blev ganska vattning, så färsk är nog bättre trots allt.) och ett "normalstort" paket fetaost skuren i tärningar. Smula sedan över lite ädelost samt riven parmesanost (Jag har ignen aning om hur mycket jag hade här, men det var en bit av varje. Man tager vad man haver och vad man gillar!).
3. Gör en äggstanning av 2 ägg, 2-3msk vetemjöl och ca 1,5dl mjölk. Häll denna över pajen och grädda sedan tills pajen fått lite lagom färg. Mums!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)