Höstintervaller med wowmusik

Det var höstigt, det var soligt och det var myror i benen. Det var intervalldags på bästa tiden mitt på dagen. Det var tänkt att bli x antal 300m intervaller på banan men då den var stängd för något annat onödigt tänktes det snabbt om och blev tusingar gånger fem. Det var totalt underbart!

Jag såg på långt håll att det stod oroväckande lastbilar inne på banan. När jag kom närmare såg jag även att grindarna var stängda och en vakt gick omkring där inne. Jag tänkte om på två sekunder och bestämde mig för tusingar. Hur många berodde på dagsform och hur långt på min tänkta runda jag hann komma. Nedvarvningen måste ju hinnas med också. Tryckte på "lap" efter 2,5km och ökade tempot. Benen kändes härligt pigga och kroppen lätt, men jag höll igen lite. Jag vet att jag lätt tröttnar mot slutet annars. Planen var att hålla mig strax under mjölksyratröskeln för att även kunna orka med ett distanspass ikväll.

Jag vet att den här låten börjar bli uttjatad nu. Jag har pratat om den tre gånger nu och den har även förekommit här och på några fler ställen. Men jag kan inte hjälpa, den där låten är sjukt bra och när den dök upp i ipoden lagom till intervall nummer två gjorde det inget att mer än halva intervallen sprangs i uppförslut.

Till intervall nummer tre dök sedan bästa armylåten upp och bättre pepp än så kan man nästan inte få. Till den sprintas och upphoppas det och adrenalinet kommer rusande redan när jag hör introt. När sedan nedanstående låt dyker upp undrar jag om någon mixtrat med min rosa lilla musikspelare. Flow!

En liveversion med dåligt ljud, sök på spotify för en bättre version

Lagom till nedvarvningen kommer sedan denna och därmed är alla mina negativa tankar borta och jag springer hem på lätta, snabba och pigga ben. Lagar spenatsoppa som jag äter med ägghalvor och (nästan) nybakat bröd. Inte helt fel.

Intervallerna gick i mellan 4:20 och 4:40 fart. Helt ok då det inte var något maxpass och där delar av intervall två och fem gick i uppförsbacke. Skönt att känna att formen inte är helt borta. Lite lugnare träningsveckor samt mindre löpning på det så har jag nog ett ganska bra utgångsläge när maraträningen börjar.

Armybrist

Jag undrar om det är någon som inte vill att jag ska bli superwoman. Jag får ju aldrig träna army! Förra veckan var det visserligen ganska självvalt, på tisdagen på grund av träningsovilja och på torsdagen på grund av att jag prioriterade han som har en stor plats i mitt hjärta och som tyvärr flyttat nu. Livet verkar ju gå ut på prioriteringar och här fanns det liksom ingen tvekan.

Veckorna innan var det jag som instruerade passet, lidingöladdvecka, jag som hade passet plus lidingöåterhämtning och nu i veckan kommer det inte heller bli så bra. Imorn prioriterar jag tjejmiddag. När den klokaste personen jag känner bjuder på middag, vin och trevligt sällskap behöver man ju inte ens fundera. Jag behöver skingra min tankar och även om träningen delvis kan bidra till detta, är tjejmiddag snäppet bättre.

På torsdag däremot! Då ska det tränas army som aldrig någonsin! Jag ska köra tills jag stupar, för veckan efter jobbar jag kväll både tisdag och torsdag och kan därmed inte vara med. Suck. Armybrist är inte bra. Men tur då att man kan springa (nästan) precis när man vill! Om några timmar blir det ett intervallpass för egen del och ikväll håller jag i löpträning för gymmedlemmar. En springdag helt enkelt.

Sköna söndag

Idag har jag boxats. Min favoritträningskompis Niklas har gått och blivit core- och boxinstruktör och nu äntligen var jag ledig en söndag. Ledig betydde i detta fall att jag skulle få sova tills jag vaknade av mig själv. Jag var dödstrött (och sur på fotbollen) igår kväll och somnade helt utslagen strax före halv tolv. När jag vaknade tänkte jag att klockan säkert var halv åtta typ. Den var halv tio. Halv tio!! Vadå trött :)

Niklas har bra musiksmak och på båda passen blev jag glad över att det faktiskt finns fler än jag som kör lite alternativ musik. (Visserligen kör jag "vanlig" musik också, speciellt på armyn då det liksom inte passar så bra med den musik jag i vanliga fall gillar.) Corepasset innehöll bra basic övningar och inte massa tillkrånglade saker som så många andra börjat köra med på senare tid. Det var också en rätt bra balans mellan mage och rygg, vilket också bidrar till ett högt betyg.

Oh!! De där skulle passa mig!

Boxen var rolig, men jag kan väl inte direkt påstå att jag var världsbäst. Jag var nog rätt dålig faktiskt och att vara dålig är som bekant det värsta jag vet. Jag blir skitarg! Fast när man är boxas är det bra att vara arg. Då glömmer man bort att det är lite jobbigt och bara slår och slår. Haha. Fast jag måste ändå säga att jag var lite bättre än vad jag trott. Jag har inte kört box sedan jag flyttade från den värmländska skogen för drygt sju år sedan, men ändå satt lite av det kvar. Eller hur Niklas? :)

I övrig har jag bara planerat pass och trixat med musik idag. Göteborgspop är temat och två olika pass ska göras. Ett till kommande fredags partypass tillsammans med kollegan Carro och ett till Rosa bandet.

Vackert svart

Have more fun

Nyss hemkommen från ett par timmars skrattande i Linnéstan. Teatersport är grejen alltså. Bor du i Göteborg och vill skratta riktigt mycket en fredagkväll i månaden? Kika då in här! Så kul att tårarna börjar rinna och skrattmusklerna krampar.

När vi ändå är inne på det roliga temat; kika här och skratta lite till. Trött? Nädå :)

Snart läggdags för imorn är det jobb tidigt igen. Varenda dag den här veckan (förutom i måndags) har jag tvingats upp tidigt. Är det inte jobb så är det cykelpass (fast det är ju en helt annan grej) Men på söndag, då ska jag soova, soova, soova ända tills jag vaknar.

Träningsviljan är tillbaks, vilken tur!

Jag fortsätter mitt sköna slappande med ytterligare en lugn vecka. Återhämtad är jag men periodisering är ju en del av att utvecklas och prestera bättre så jag vilar på. Dock har tränngsviljan återkommit. Det tog inte så lång tid, för redan igår morse ville jag träna igen. Det fick jag dock inte utan fick nöja mig med 20min promenad till jobbet där en lång dag väntade. Sedan dess har jag dock hunnit med att instruera två cykelpass med både glädje och bra resultat. Det ena var ett vick för en kollega igår kväll och det andra var mitt vanliga torsdagspass för några timmar sedan. Nytt pass dagarna till ära och peppad för att göra bra ifrån mig. Extensiva intervaller 4:2. 5st intervaller a´4min, däremellan 2min återhämtning. Precis under mjölksyratröskeln under intervallerna. Lätt ansträngande under vilan. Pulsträning när den är som bäst.

Känn ingen sorg för mig Göteborg version 1.

(Men det får nog bli en svalare outfit på version 2 och 3..)

Ett problem jag har är dock att jag vill förmedla så mycket. Jag vill verkligen lära folk varför pulsträning är så bra. Jag vill att folk ska bli bättre på träningslära. Jag vill att folk ska lära sig att optimera sin träning och samtidigt ha så himla kul. Jag vill att folk ska förstå matens roll i det hela. Förstå hur viktigt det är att äta innan morgonpass med lite högre intensitet och så vidare och så vidare. Detta betyder att jag pratar, pratar och pratar. Jag försöker ta en sak i taget, en sak per pass, men ibland är det ju nya deltagare. Det är så svårt! Förutom pulspratet ska jag ju också puscha och coacha, få deltagarna att hitta rätt nivå även om de inte har pulsklocka, teknikkorrigera och leda. Igår fick jag jättemycket beröm för "bästa stretchinstruktionen någonsin, det märks att du kan det här" vilket gjorde mig så oerhört glad! Idag pratade jag bort hela stretchen när jag gjorde reklam för Rosa bandets 24h cykling, mina partypass mm.

Hm.. En lång utläggning för ingenting. Men i vilket fall; nu är det bara lite strukturerad och genomtänkt löpning, mjölksyrig army och härlig yoga/balance kvar så är jag back on track igen. Nästa vecka. Tills dess fortsätter jag mysträna och kör vad jag känner för.