Body attack

Nja.. inte riktigt något för mig. Lite för mycket aerobics och tjo och tjim för min smak. Men emellanåt var det rätt kul, men jag insåg att det är dags att införa yoga regelbundet igen och sluta slarva med stretchen för när vi skulle göra höga kickar rakt fram stramade detlite väl mycket i baksida lår. Illa!

Konditionsmässigt var det inte så överdrivet jobbigt, men jag tror visserligen att det kan bli betydligt jobbigare när man väl lär sig alla rörelser och steg utantill. Mitt i passet kom en styrkelåt där det kördes pushups. Ja! Det är ju min starka sida, dags att briljera lite tänkte jag. Det borde jag inte gjort. Jag glömde visst att jag inte kört pushups alls på två månder. (Eller jo några tricepspushups på ett styrkepass för några veckor sedan där jag helt plötsligt klarade av att genomföra alla på tå!) Jag orkade typ ingenting idag och trots att det inte var i närheten av ett armypass om man ser till antal så dog jag nästan. Först gjordes någon variant av stående planka (alltså på händer istället för på underarmarna) där man flyttade händerna sakta bakåt och sedan framåt igen, tricepspushups och sedan samma sak om igen en gång till. Lite vila och sedan stående planka med snabba benlyft följt av breda pushups. Och sedan om igen. De där stående plankorna fick det på något mystiskt sätt att svida i överarmarna.. Usch vad jag fick lida för min mallighet. Jag kom ganska snabbt ner på jorden kan man säga :) Dags att börja öva pushups i alla dess former inför höstens armypremiär!

Efter styrkelåten blev det massa konditionslåtar igen. Och sedan två styrkelåtar på slutet. Först ben och rumpa, vilket kändes rätt onödigt då de musklerna ju jobbade i princip hela tiden genom alla hopp och grejer. Därefter mage (of course) innan stretchen. Svettig och ganska trött ändå gick jag och stretchade i 15min medans mamma duschade. Bäst att börja direkt så jag inte jag glömmer bort mina löften..

Just det; passet hölls inte umohus som planerat eftersom "det är blött i gräset". Vadå? Är folk så rädda för att bli lite blöta? Kom och kör lite army camp i ösregn får ni se!

(Under passets gång kom jag på att jag nog ska höra med de gruppträningsansvariga om de inte skulle tycka att det vore kul om jag kom och körde ett army training-pass någon gång under julen. Jag tycker det skulle vara hur kul som helst att se hur mycket vila och jävlaranamma det finns i Arvikas tränande befolkning!)

Det finns hopp!

I förmiddags sprangs ett snabbdistanspass. Efter 2km uppjogg som, eftersom det var lätt nedförslut en stor del av sträckan, gick snabbare än normalt sprangs 6km snabbdistans i 4:27-tempo. Oftast när jag kollade låg jag runt 4:20-tempo, men lite backar saktar ju ner det hela något. 2,3km nedjogg och totalt 10,3km i 4:45-tempo och då var det ändå lätt uppför på slutet. Vad hände kan man ju undra. Jo, man blir fartblind och det jag upplevde som jättelångsamt och lagomt nedjoggstempo visade sig vara runt 5-fart. Coolt.

Om nån timme ska jag testa Body Attack för första gången i mitt liv. Det är dessutom utomhus så det kan bli intressant. Spännande att se om det är så jobbigt och kan konkurrera med armyn som vissa säger. (Fast med tanke på min icke existerande armyform (är väl ganska exakt 2månader sedan jag sist körde ett armypass, tur att det snart är höst!) kan det nog bli jobbigt så det räcker!)

Latmask

Jag vet inte om det är skogsluften, överkonsumtion av kakor/bullar/rabarberpaj eller något annat, men jag blir alltid så extremt trött och lat när jag är i Arvika. Visserligen har regnet öst ner (surprise) hela dagen vilket inte direkt gör mig mer motiverad, men idag finns inte en endaste liten gnutta sug efter att springa. Inte efter att träna överhuvudtaget. Så jag låter latmasken vinna och tar mig en extra vilodag. Alldeles säkert välbehövligt och nyttigt, definitivt det rätta idag. Så jag återgår till att överkonsumera godsaker och slappa med min bok. Rätt najs det med.

Mitt vackraste värmland

För mycket vin blev det ja. För mycket drinkar och för mycket shots också. Förmycket av det mesta kan man säga. Är stället tråkigt får man liksom liva upp det hela lite. Sporta i form av att lyckas få så många gratisdrinkar som möjligt. Riktigt underhållande sport det där.

När jag vaknade i morse mådde jag således inte helt topp. Fruktansvärt dåligt är en bättre beskrivning. Och efter att ha irrat runt i lägeneheten och försökt komma på vad för kläder och saker jag kunde tänkas behöva med mig kom jag tillslut iväg och bort till centralen. På grund av nån spårutbyggnad var det buss mellan Göteborg och Trollhättan. Inget man ser fram emot när man är megabakis direkt, men jag överlevde utan missöden och även tågresan resten av hemvägen gick ok trots att jag åkte baklänges.

Halv sju var jag hemma och efter att ha ätit lite kantarellpaj som fanns i kylen (förövrigt det första jag åt sedan frukosten om man bortser från en snickers och en påse bilar) var jag bara tvungen att få uppleva lite värmländsk skog. Jag sprang rätt ut bland stenar, rötter och lera och insåg hur stor skillnad det är på värmländsk och göteborgsk skog. Så mycket mer på riktigt här!

Ut ur skogen och in på mysigaste grusvägen. Det luktade häst, antiflugmedel (som man har på hästar), gräs och sommar. Jag mötte en häst och ryttare och blev sådär fånigt glad. Jag sprang fram längs grusvägen med Thåström och Marcus Krunegård i öronen och blev nästan tårögd av allt det fina.

Mitt vackraste värmland.

Mera sommar

Ute är det sol och varmt men jag sitter fast inne på ett av jobben. Klockan fem är jag dock fri och då tänker jag gå raka vägen hem, byta om till springstassen och springa en kort återhämtningsjogg (ett minikort långpass i lite högre fart i gassande sol och kuperad terräng igår). Därefter lite snabbstretch, dusch och mat. Sen får jag besök av ett gäng snygga tjejer och det kommer drickas rosé i stora mängder är jag rädd.

Massa prat och umgänge först, sedan en tur ner på stan för att kolla in partylivet. Var ju alldeles för länge sedan jag var ute, så det är verkligen dags nu!

Balans i livet!

Sommarmorgon

Prick klockan åtta startades klockan och benen började springa. Redan från början kändes att det inte skulle gå att stoppa benen idag. Att det inte skulle gå att vara lydig och hålla ett låg innan-frukost-tempo med en puls under 70%. Kombinationen vila och en stor godispåse måste vara bra för mina ben helt enkelt.

Idag behövdes ingen karta. Ingen ryggsäck heller. Och inte så långärmade och långbenta kläder.

46 minuter senare stoppades klockan och benen slutade springa. En piggare, gladare och kanske lite mera solbränd Andréa studsade upp för trapporna och in i duschen. Insmörjd med solskyddsfakor 12 och en stor frukost senare är jag nu redo för en dag på klipporna. Ska bara fixa hummusmackor med fetaost och soltorkade tomater. Och brygga en kanna kaffe.

Ha en underbar dag, det ska jag!