onsdag 4 juni 2008

Jäsp

Jag börjar bli lite seg nu och det är en hel timme kvar tills jag får stänga och gå hem. Tur att nya jobbet, där jag jobbar nu, ligger tre minuters promenad från hemmet. Jag gick upp klockan fem som vanligt i morse för att jobba på gamla jobbet, åkte ut till havet i några timmar med Jenny, åkte sen hem och duschade och slängde i mig lite mat och nu har jag suttit här sen klockan fyra. Eftersom det är första gången jag stänger här så kommer jag säkert inte vara hemma förän närmare halv elva. Bara att slänga i sig lite mer mat och sen ner i sängen. Sova ett par timmar och sen upp vid fem imorn igen. Jäsp.

Pollenallergi (förstöraren)

Eftersom det regnade nästan hela förra sommaren stördes jag inte så mycket av pollenallergin. I år är det värre. Trots att jag äter medicin (och blir trött och seg på köpet) får jag problem när jag springer. Jag blir anfådd för minsta lilla och det piper i bröstet när jag kämpar mig fram på trötta ben. Tur att jag har musik i öronen och slipper höra mitt pipande och rosslande, det skulle inte vara bra för självförtroendet direkt.. Det konstiga är att pulsen inte höjs mer än vanligt. Varje gång jag kollar på klockan så blir jag så förvånad över att pulsen inte är högre än den är. På andningen och i benen känns det nämligen som om jag springer på nära max. Känslan är inte rolig och det börjar ta emot att träna nu. Det är inga supertider jag får till direkt..

Jag får alltid en träningsdipp under sommaren, men förra året skärpte jag till mig ordntligt, och även om jag inte tränade lika mycket som vanligt så höll jag iallafall igång och kunde förbättra min tid på tjejmilen. Mycket var nog tack vare det svala och regniga vädret som betydde att mina allergibesvär var mindre.

Nu känns det som sagt väldigt motigt, men jag ska tvinga mig att kämpa vidare. För rätt som det är kommer det att börja gå lättare igen och jag kommer att kunna prestera. Prestera mera. (Som vi förövrig inte fick döpa vårt företag till. Bara att börja om från början då.)

tisdag 3 juni 2008

Varmt!

Man ska inte klaga när det är så här fint väder, men nu tänker jag göra det ändå: Det är helt outhärdligt varmt ute! Det är helt omöjligt att ligga och sola på min innergård, svetten bara forsar. Imorn ska jag åka till havet några timmar mellan jobben (Ska jobba morgon på ena stället och kväll på andra. Som tur är är det bara en dag, så det går att stå ut) istället. Där borde det ju fläkta lite åtminstone. Kanske att jag vågar ta mig ett dopp också..

Nu: sova
Sen: en sväng på stan inklusive glasspaus
Ikväll: springa

måndag 2 juni 2008

Helt slut

Backintervallerna var jobbiga, jobbiga, jobbiga. Men uppvärmningen och nedvarvningen på 5km-spåret i Skatås (lika backigt som milspåret) var nästan ännu värre. Jag kände mig som en flodhäst ungefär. Igen. Det verkar vara standard nu i värmen. Funderar på om allergin medverkar till att det känns så extremt jobbigt. Det känns som jag blir väldigt anfådd väldigt lätt, men pulsen ligger normalt.. Men i vilket fall som helst är det iallfall gjort och jag är nöjd att jag genomförde alla tio intervaller plus lite löpskolning efteråt. Löpskolning är riktigt kul faktisk, särskilt mångstegshopp (tänk tresteg) då man får flyga fram lite. Värre är det med höga knälyft som alltid tar död på mina höftböjare. Några muskler att träna under styrkepasset imorn kanske. Nu måste jag verkligen sova. Mindre än sju timmar tills klockan ringer och jag behöver all vila jag kan få nu.

Ny vecka igen

Redan ny vecka, som vanligt går tiden fortare än fort. På torsdag ska jag åka på minsemster hem till mamma och pappa med familjer + vovvar! Jag har inte varit hemma sen i julas, så det är verkligen på tiden. Tyvärr ska inte Martin med men det får gå bra ändå. Jag tror heller inte att det är några kompisar som är hemma, men det är rätt skönt att bara vara hemma och umgås med familjen, gå i skogen, kanske åka lite båt och såklart springa en massa.

Sprungit en massa har jag även gjort i veckan som varit. 75,5km närmare bestämt vilket är rekord för mig. Det har mestadels varit lätta distanspass, men ett långpass, ett intervallpass och ett fartlekspass har jag även hunnit med. Är väldigt nöjd och stolt över mig själv som tränat så bra trots värmen! Jag är som sagt väldigt känslig för höga temperatrurer och tappar all ork och kraft så fort det är över 20 grader. Ju varmare det är desto sämre går det. Ett helkroppsstyrkepass hanns också med i veckan. Egentligen vill jag ju hinna med två, men det finns tyvärr inte tid för det, veckan har lite för få dagar/timmar/minuter. Huvudsaken är att jag hinner med ett pass så att inte musklerna på överkroppen helt förtvinar under sommaren :)

Ikväll väntar backintervaller i Skatås vilket jag faktiskt ser fram emot riktigt mycket! Det är kort backe (150m) som gäller och det känns inte alls lika jobbigt mentalt som lång. Det hade dock varit ännu roligare om jag haft nån att springa dem med.. Martin ska springa långpass så honom kan man ju inte lura med, och Ellen är på semester så hon kan inte heller följa med. Jag borde smitta ner lite fler vänner med löparbacillen.. Jag ska iallafall försöka få med mig mamma ut på långpass på lördag. Hon har nämligen lite av bacillen i sig. Men den var mer aktiv förr, innan hon insåg tjusningen med spinning, pump och annan gruppträning. När jag gick i gymnasiet var det mamma som sprang lopp och jag som mest sprang för att det var kul (Det kändes lite jobbigt att vara sämre än mamma, haha). Mamma innehar förövrigt fortfarande det officiella familjerekordet på tjejsidan när det gäller milen; 49 nånting från ett lopp i slutet av 90-talet. Men det rekordet är (förhoppningsvis) i fara nu :)

söndag 1 juni 2008

Glädjetårar för andras skull

Marathon! Jag vill springa (Stockholm)marathon! Efter att ha läst massa tävlingsberättelser från bloggare, vars träning jag följt ett bra tag nu, är jag om möjligt ännu mer besluten om att NÄSTA ÅR SKA JAG SPRINGA!!! Tårarna började rinna (Och jag som är på jobbet. Tur att det är i princip folktomt här.) när jag läste om dessa fantastiska prestationer, om vilkt slit det är och hur fantastiskt det känns. Jag vill också känna den där känslan! Den 30:e maj 2009 får jag göra det. Idag öppnar anmälan, nästan så att jag får lust att anmäla mig på stört.

(Det finns faktiskt ett marathon även här i gbg, men det går på en supertråkig bana utan publik typ. Där vill jag inte springa.)