lördag 5 juli 2014

Äntligen långpass

Som vanligt har jag svårt att komma igång med långpassen igen efter Stockholm Marathon. Nu har det gått över en månad och det längsta passet jag fått till är två stycken vardera på knappa 16km. Men idag var det dags. Långpassdags. Vi befinner oss fortfarande på resande fot och just nu hos Martins föräldrar i Småland. Där har vi en långpassrunda som är drygt 22km och som alltid brukar gå så himla bra för mig att springa. Jag har visserligen bara sprungit den 2 gånger innan. Påsk 2012 och 2013. 2012 var jag på våg mot mitt livs form och var den som drog upp tempot då Martin hade en lite sämre dag. (I vanliga fall är han ju mycket snabbare.) 2013 var jag gravid runt vecka 12-13 någonstans och hade inte sprungit något riktigt långpass sedan hösten innan om jag inte minns helt fel. Men det gick förvånansvärt bra även då. Men inte idag.



Fast egentligen gick det inte så dåligt idag heller, vi sprang på i rätt bra långpasstempo med mina mått mätt. Men det var så segt så segt. Redan från början kände jag att det skulle bli tufft. Även om solen inte gassade utan det var lite tunna moln och även blåste rätt friskt till och från så var det varmt. Och landsvägsbackar suger energi ur benen. Och inte hade vi med oss något annat än vatten. Som om vi liksom glömt bort att just varma dagar kan faktiskt sportdryck vara på sin plats. Och så flugorna. Till och från var vi omgivna av flugor som svärmade runt oss. Ofräscht...

Runt 15km var jag så trött att jag inte förstod hur jag skulle orka. Jag kände mig nästan lika trött som i slutet av en mara. Om än inte lika stum i benen. Men energilös. Och överhettad. Och sur.

Hem kom vi dock tids nog och sedan dess har dagen gått i ett med bland annat ett trevligt besök hos några vänner som flyttat ut på landet. Så himla fint och så mysigt. Mysigt med stort M och nu vill jag bo på landet jag med...

3 kommentarer:

Andreas Åkesson sa...

Bra jobbat! (:

Rund är också en form! sa...

Ja, överhettad blev man helt klart...! ;-)

Unknown sa...

bra kämpat, värmen tar verkligen ut sin rätt, jag sprang bara drygt sju i värsta värmen i förrgår och det var typ jobbigaste någonsin.