Ester har hunnit bli 9 månader och därmed funnits ungefär lika länge på utsidan som på insidan. Då kan det ju vara på sin plats att fundera på och prata om hur det är med mig. Är jag densamma som innan Ester flyttade in? Ja, ganska samma fast med ytterligare ett barn. Och med annan hårfärg.
Är min kropp den samma som för 18 månader sedan? Både ja och nej skulle jag säga. Mest ja. Utseendemässigt väldigt lik tror jag. Inte heller denna gång drabbades jag av några strimmor på magen eller liknande. En dag när jag stod i en planka i bara sport-bh upptäckte jag att det finns rätt mycket lös hud på magen, men det är möjligt att den fanns där redan innan. Vad jag minns har jag inte kollat. I övrigt har jag inte märkt någon ändring. Jag måste ha bra gener. Jag gick föresten upp lite mer i vikt denna graviditet trots att jag åt ungefär som förra men tränade mer. Kroppen gör som den vill och det kan den väl få göra för den där gosiga bäbisens skull.
Vad gäller det viktiga, det vill säga springformen, så är jag nästan tillbaka. Jag är minst lika stark, eventuellt lite starkare till och med. Däremot är jag (nog) ännu inte riktigt lika snabb. Nio månader efter första graviditeten var jag ikapp och förbi men då hade jag dels lite bättre förutsättningar vad gäller sömn och vila och sedan var jag inte lika snabb innan den graviditeten som jag var innan den andra. Jag vet inte om det verkligen har någon betydelse, men jag inbillar mig det.
Denna gång har jag medvetet tagit det lite lite lugnare, skyndat lite mer långsamt och verkligen inte känt någon stress. Dels på grund av vetskapen om att jag har sämre förutsättningar med mer stress och lite mindre tid för vila samt lite sämre nattsömn första dryga halvåret. Men också för att jag hade så lång tid på mig innan det var/är dags att slå rekord.
Hur som helst så är jag på god väg och om jag får vara frisk och allt det där så kan det nog bli några nya rekord snart. Det är ju de uttalade målen så dit strävar jag. Men eftersom jag "bara" är en vanlig motionär är det inte det allra viktigaste i livet. Definitivt inte. Men det är däremot en väldigt stor del av livet. Stor och rolig.
3 kommentarer:
Låter toppen tycker jag! Rekorden lurar nog runt knuten när luften blir lite friskare kanske :-)
Allt hos dig har (vad jag vet) alltid varit väldigt bra men jag är ganska säker på att det efter de två små människoknyttens ankomst är ÄNNU bättre.
Dessutom är du klok och skyndar långsamt.
Du har framtiden för dig!
vilka härliga semesterbilder! och vilken fin inställning till både liv och löpning... men så är du ju Löpning och livet också ;) <3
Skicka en kommentar