Gott nytt år!

Sista timmarna på 2012 ligger framför mig. Det har varit ett bra år där mycket fallit på plats och jag utvecklats på flera plan.

Jag började som föräldraledig under januari och drygt halva februari. Just nu känns det som i ett helt annat liv, men på ett annat sätt som i går. Jag började jobba igen. På samma jobb men i en ny stad och i en ny butik med nya (härliga) kollegor. Transportlöpning blev en del av mitt liv och det är till och från jobbet större delen av min träning sker. Jag blev vikarierande butikschef i mitten av oktober. Utmanande men roligt. Där är jag nu och ett tag framöver.

Jag lyckades nå alla mina vid årets början uppsatta mål, men missade två längs vägen uppsatta (milen under 42min och halvmaran under 1:35). Jag persade på alla distanser helt enligt plan. Jag lyckades få ihop min önskade mängd träning trots att vi båda jobbar sedan augusti. Vi båda jobbar men har ändå tränat mer än någonsin under det senaste året.

Sixten har blivit stor och är så rolig. Han pratar och har bestämda åsikter om det mesta. Han älskar att vara på förskolan och är en riktig uteunge. Varje dag är rolig i Sixtens sällskap.

Vi har varit både en vecka på Sicilien och en weekend i London. Två (utomlands)resor på ett år är mer än de senaste fem åren dessförinnan tillsammans.

Jag har också haft en del skrivuppdrag vilket är så otroligt roligt. Därutöver har jag fördjupat mina kunskaper om träning under och efter graviditet och gått från att instruera två klasser (cykel + body balance) via en klass (body balance) till noll klasser i veckan. Ett tufft beslut men förmodligen rätt i längden. Jag kommer tillbaks när mer tid finns.

Jag har också lärt känna fler nya vänner, vissa via bloggen. I kväll firar vi in det nya året tillsammans med en utav dem och hennes familj. Den här lilla bloggen ger mig så mycket.

Vad 2013 bjuder på vet ingen. Jag hoppas på ett minst lika bra år. Gott nytt år!

Transportspring

Idag blev jag tvungen att hoppa in och jobba. Det betyder många kilometer närmre 300 mil.

Nu är det intensivt igen

Sjukdom överallt och svårt att få ihop personal. Min halvfredag fick bli helfredag med en halvsjuk och en förkyld tjej som jobbade på så gott vi kunde. Jag står för den förkylda. Tack och lov utan halsont och andra symtom så springa en snutt tänker jag göra senare idag. Trodde ett tag att jag skulle tvingas hoppa in och jobba idag, men slapp tack och lov. Idag är nämligen stroa fixardagen. Vi har hyrt bil med start förra söndagen och slut imorgon. Idag planerat Ikeabesök, skräpslängning och kanske storhandling av mat om vi hinner. Bra att passa på när tillfälle ges. Bra att vara på plats på Ikea strax efter öppning. Inget trångt alls och vi kände oss inte det minsta stressade.

Nu byggs det hylla och storsäng till stortoddlern som fyller två i februari. Vi hade tänkt börja med juniorsäng just runt tvårsdagen men tjuvstartar lite. Det där med att passa på när tillfälle ges. Bil har vi inte ofta.

En pizzadeg på jäsning, nyårsmiddag på planeringsstadiet inne i mitt huvud. Någon mil superlugn löpning innan middagen för att klara av en liten grej jag tagit mig för. 300 mil. Jag brukar inte göra saker "bara för att". Inte särkilt ofta iallafall. Men när jag såg att jag hade chans på 300 mil år 2012 kände jag att nu var det läge. Status nu med tre dagar kvar är 2953,3 km. Alltså inte mycket alls. Det klarar jag så länge jag inte drabbas av halsont, feber eller allmän hängighet. Håller en tumme. Funderar starkt på att stanna vid prick 3000 km. 300 mil. Högsta årssiffran hittills. Nöjd. Men det svider lite att Martins mätare står på 3163,5 km. Inte bra alls. Men det tar jag igen ett annat år. Och så ursäktar jag mig med att jag klår honom med hästlängder vad gäller övrig träning. Men är det ju så att det inte nödvändigtvis är den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar smartast. Dumt att tävla om distans, timmar och minuter alltså. Men lite roligt trots allt.

Ute på vägarna igen

Så var det dags att åka hemåt igen. Hem till Årsta och Stockholm som också är hemma. Kanske mest hemma teoretiskt även om Värmland är mest hemma på ett annat plan.

Som vanligt slog stora tröttheten till ungefär så fort vi körde över gränsen till Arvika kommun och uppesittarkvällar och tidiga morgnar har inte lockar alls. Så mycket sömn har det blivit. Men också träning enligt plan. Tre löppass varav två morgonjoggar. Ett kort corepass med egen kroppsvikt och så ett kortare yogapass igår. Ett yogapass där jag kände mig väldigt stel i ryggen. Ett yogapass som gjorde gott. Trodde jag. Någon timme senare högg det plötsligt till i landryggen när jag satte ner Sixten på golvet. Fruktansvärt ont gjorde det och sedan hade jag ont vid minsta hastiga rörelse resten av dagen. Att gå och sitta kändes inget men att böja, vrida eller lyfta högg rejält. Var på bio och såg film på tv. Glömde bort det onda men påmindes snabbt igen. Sov ok och tänkte att jag provar att gå upp och springa.

Att springa gjorde inte ont alls och efteråt kändes det bättre. Det gör fortfarande lite ont men inte lika huggande. Är det det här som kallas ryggskott? Är detta beviset för att jag är gammal? Fast då har jag varit det några år för jag har haft ungefär samma grej vid minst två tillfällen tidigare; ungefär två veckor innan Sixten föddes och när han var ett par månader gammal. Kanske någon gång ytterligare. Hur som helst är det väldigt irriterande.

Sitta i en bil i många timmar kanske gör det värre eller så blir det bättre. Jag tycker att allt sånt här ofta saknar logik.

Det blev en tur idag också

Det där med att 'riktiga löpare' springer på julafton har jag inte mycket för. Vadå riktig? Du är väl inte mindre löpare om du inte springer en viss dag? Jo, jag fattar att det sägs halvt på skoj (eller nästan helt) men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på det. Det låter elitistiskt i mina öron och sådant ogillar jag. Men. Jag har sprungit på julafton i många år nu. Minst sedan 2007 då jag började regga min träning på nätet, men eventuellt ett eller ett par år ytterligare, jag minns inte så noga. Men det har hur som helst blivit en tradition jag gillar. Det är ett skönt sätt att börja julaftonen med och så blir det kanske lite extra plats i magen för allt gott. Att börja dagen med löpning gör mig nämligen alltid extra hungrig och hungrig vill jag vara när jag ska äta massa julgodis. Ja, jag äter ju självklart mat också, men ärligt talat är det godiset som är godast. Julmat är ju liksom inte så speciellt. Det är ju bara helt vanlig mat men lite tilltwistad.



Idag är det juldag och det blev ett pass idag också. Lite längre och lite snabbare. Inte snabbt, men snabbare. Det är lite moddigt här också men inte i närheten av hur det är i Stockholm. Visserligen är det lite mindre snö här men det väntas inte i tre veckor innan det plogas på gång- och cykelbanor... Martin invigde sina Icebugs som tomten kom med igår. Nu kanske han klagar mindre på vintern?



När Sixten vaknat från sin middagslur ska vi ut och åka pulka och ikväll ska jag (vi) träffa några av mina barndomsvänner. Intensivt är livet på julen. Intensivt men kul. Mera spring blir det nog också, men inte idag. Dock mera julgodis.

God jul!

Julaftonsjoggen är avklarad och nu väntar tomtegröten. God jul!