En gammal dag och en ny dag

Vilodag igår. På alla fronter. Jag tror inte jag gjorde någon nytta på hela dagen. Ja, förutom att jobba en halv dag och laga middag. Men det var nog det enda. I övrigt bara slapp och mys och slö. Det är ganska skönt med sådana dagr ibland. Även om det någonstans där inne i hjärnan ligger saker som behöver göras och pockar på uppmärksamhet. Bara att ignorera och övertyga sig själv om att de görs minst lika bra en annan dag. Huvudsaken är ju att saker görs i tid.

Idag jobb i nya supersköna Röhnischkjoltights vi fick på jobbet igår. Inget att springa i men supersköna att jobba och mysa i.

Det känns bra att vila dagen efter ett bra pas tycker jag. Liksom förstärka känslan av form och bereda plats för ännu mer. Bygga upp och förbättra. Bli starkare helt enkelt. Även om Tjejmilen på lördag inte är något av mina huvudmål så vill jag såklart göra en bra tid. Därför kommer jag ta det lite lugnt i ytterligare två dagar nu. Dock springa. Idag lätt fartlek med fokus på korta ökningar och imorgon bara lugn hemjogg på jobbtrötta ben. Sedan får det gå som det går. Jag tror det kommer gå bra, men räknar inte med något pers som sagt. För kuperat och för trångt.

Ytterligare ett formbesked

Ja, jag tror minsann det. Att det ändå finns en spirande form någonstans i sommarkroppen. Snart blir det höstkropp och den är så mycket starkare.

Idag 3x2000m på schemat. Seg uppjogg. Okej, hur ska det här gå tänkte jag. Ökade upp lite mot slutet men med ungefär samma känsla. Men så kom den där tävlingsdjävulen fram ändå. I grevens tid kan man säga. Just när jag trampade igång första intervallen faktiskt.

Det börjar uppför. Sedan platt. Jag tar det lite lugnt och sansat ändå. Dock tufft. Första 2km på 8:44. Det ger ett snittempo på 4:22 min/km. Ståvila 2min, sedan igång med nästa. Lätt nedför i början, sedan platt. Stannar på 8:11 och 4:06 min/km i snitt. Rejält flåsigt i bröstkorgen. Skönt med 2min vila. Bara en intervall kvar. Mest platt. Lite svagt uppför, lite svagt nedför. Sista biten är tuff, men jag tänker teknik och tuffar på. Stopp. 8:09 och 4:04 min/km. Heja! Tufft! Jag springer numera 2000m på tider jag för något år sedan sprang halva sträckan på. Som jag för inte alls länge sedan sprang halva sträckan på inser jag när jag tänker efter. Sådant är roligt tycker jag!


- Posted using BlogPress from my iPad

Längtar efter transportspring

Sixten går lite kortare tid på förskolan den här veckan. En liten mjukstart. Så något transportspring hinns inte med. Jag saknar det! Det är tröttande luft på tunnelbanan och jag blir sömnig. Trångt är det också. Men snart. Nästa vecka. Då springer jag till jobbet igen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen lite flyt

Alltså. Livet som instruktör är verkligen en bergochdalbana. I synnerhet livet som instruktör i Body Balance. Iallafall om man är jag. Det kan gå så himla dåligt. Koreografin känns svajig. Coachingen är ännu värre. Kontakten med deltagarna obefintlig och allt känns i allmänhet fruktansvärt dåligt. Men så kommer de där stunderna, eller passen, där precis allt bara stämmer. När precis allt flyter på hur bra som helst och man inte kan förstå hur det kan kännas på något annat sätt än just så. Det är de stunderna, de passen som gör att det är värt att lägga så mycket av sin fritid (eller ja, man får ju lite betalt också) på att ge av sig själv till andra.

Idag var en sådan stund. Idag kände jag mig grym. Det är möjligt att deltagarna inte märkte någon skillnad alls, men jag gjorde det definitivt. Äntligen! Det var nämligen nära att jag helt gav upp strävan efter att bli duktig på att instruera Body Balance. Men nu fick jag ny energi att fortsätta kämpa på. Så värt!

Kort men snabbt långpass

Jag tror att det mesta som händer har en mening. Idag var det nog meningen att jag skulle få ett infall och åka till Ikea bara sådär. För det gjorde att jag inte kom iväg på springet förän strax efter klockan sju. En kvart innan, när jag gick hem från tvärbanan, föll tunga regndroppar över mig. Typiskt, tänkte jag då. Men vet ni, det var tydligen de sista dropparna som molnen vred ut. För inte en enda droppe föll över mig sedan när jag varit inne och bytt till springkläder! Det var till och med så att några solstrålar nästan letade sig ut ett tag. Men de orkade inte riktigt igenom det tjocka grå täcket. Luften var dock sådär härligt hög och klar och det var en riktigt behaglig upplevelse jag fick.

 

Det har inte blivit så många långa långpass det senaste. Inte sedan maran i början av juni. Fast nu är det ju heller inte så långa distanser jag tränar för så det behövs ju egentligen inte. Även om jag ska springa Lidingöloppet så är inte det huvudfokus. Jag erkänner dock att det känns lite halvjobbigt att jag slarvat så. Eller snarare inte har motivation och ro nog till att tugga på i upp mot tre timmar just nu. Det är ju precis så det brukar bli under sommaren, jag känner mig liksom klar med långpassandet på något sätt och har ett större sug efter att springa kort och snabbt.

Idag kombinerade jag (kort)långt och snabbt. Ett kort långpass varav delvis med fart. 5km uppjogg där farten stegrades successivt. Från lättdistansfart upp till en fart som är tuffare än lätt men ändå långt ifrån tröskeln. Denna fart höll jag i 10km och trappade sedan successivt ned farten i (nästan) 3,5km. Och det kändes riktigt bra måste jag säga. Lätt känsla i kroppen och helt ok fart (4:51 min/km i snitt på tiokilometaren) i förhållande till känsla. Stabil och bra puls (Snitt 82% på tiokilometaren). Brabra. Nu ska jag smaska pepparkaksdeg. Eller jag menar energibollar med pepparkakssmak. Men de smakar verkligen pepparkaksdeg. Mums.

Vardagsskor först, springskor sedan

Jag fick ett infall av städmani. Jo, jag får det ibland (alldeles för ofta om du frågar Martin...). Eller idag kanske mest organisera- och sorteramani. Kände att jag måste till Ikea för att skaffa diverse förvaring. NU PÅ EN GÅNG! Så jag är på väg. Springskorna får rastas ikväll. Regnet öser fortfarande ner btw. Härligt.


- Posted using BlogPress from my iPhone