Cykelpass med flow (och lite annat)

Vissa dagar bara stämmer allt lite extra. Kanske märker inte deltagarna något särskilt eller att jag kan vara bättre eller sämre som instruktör olika gånger, men jag själv kan uppleva stor skillnad. I min roll som cykelinstruktör känner jag mig ganska trygg och vet att jag kan leverera bra pass. (Därmed inte sagt att alla gillar det jag gör, smaken är olika. Det betyder verkligen inte heller att jag på något sätt är fullärd, bättre kan man alltid bli!) Body Balancen däremot är jag fortfarande ganska ny inom och jag känner mig långt ifrån trygg i min roll. Det blir självklart bättre och bättre men varje klass tar fortfarande en massa energi ifrån mig. Jag får oftast allt och mer därtill tillbaks, men det är fortfarande rejält utmanande.

Men åter till cyklingen. Idag körde jag ett nygammalt upplägg i form av en pulstrappa x 3. 6min på 75%, 4min på 85% och 2min på 95%. Gånger tre. Puls uppvärmning och nedvarvning såklart. Tre olika typer av coaching för tre olika nivåer. Ibland känns det som att jag bara säger samma saker hela tiden. Pratar för mycket eller för lite. Jag har ingen bra känsla helt enkelt. Men idag stämde det mesta och jag kände bara att skönt flow. Så härligt när det är så! Dessutom överskade kroppen min mig genom att vara förvånansvärt pigg och med på noterna. Teoretiskt sett bör den vara sliten efter många dagars träning utan vilodag och många sprungna kilometer (Styrkan har jag dock slarvat med. Igen... Skärpning nästa vecka! Körde lite övningar på balansplattan samt några bålövningar nyss men de rejälare styrkepassen har lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Skärpning!) Det ska bli spännande att se hur morgondagens dryga 3mil kommer kännas.

Ibland känns det motigt eller stressigt att hinna förbereda eller att åka iväg och instruera sina klasser, men det är så himla värt det varenda gång. Det tar energi, men ger mer energi tillbaks. Ibland undrar jag varför jag tycker det är så kul att hjälpa andra och jag vet kanske inte riktigt heller. Det bara är väldigt väldigt givande.

Det här med transportlöpning

Det är bra grejer alltså. Transportlöpning. Det hörs ju bara på namnet att det är bra. Tidseffektivt.

Att springa till jobbet är nästan aldrig några problem för mig. Det kan visserligen kännas lite motigt när jag vet att vankas kvalitetspass, det vill säga att jag måste överskrida mysjoggstempo. Men väl igång så brukar det ju lossna. Även om det blir lite tyngre med ryggsäck och endast en timme gammal frukost i magen. Att springa hem brukar däremot vara lite motigare. Inte för att det är så mycket jobbigare än att springa dit, även om benen är lite trötta av att ha stått och gått hela dagen, utan mest för att jag vill hem till min familj. Så hem blir det oftast (nästan) närmsta vägen.

Igår sprang jag fartlek på vägen till jobbet. Det gick segt. Hem blev det en lugn jogg som också kändes rätt seg. Några minuters coreträning på det efter nattning av toddlern och träningsdagen var klar. Idag lufsjoggade jag till jobbet och vips var benen lite piggare. Som om de förstod att de inte behövde jobba så mycket liksom. Hem tar jag cykeln som jag cyklade hit på i tisdags. Lite logistisk förmåga behöver man för att få transportlöpandet att fungera väl, men har man det är det lätt som en plätt. Och mycket tidseffektivt. Tack för en hel drös inspiration säger jag till transportlöpardrottning Sofie. Du är en stor inspirationskälla till mitt nya träningsliv!

Variation är min tro

Tack föra alla hejarop och fina ord ni strött över mig, sådant gör mig glad!

Ny vecka har det hunnit bli och till skillnad mot den förra som var en lätt vecka (som avslutades tufft) är det här en tuff en. Sedan kommer en medelhård nästa vecka. men tufft nu. Mest distansmässigt då jag kanske till och med slår distansrekord om saker och ting blir som planerat. men sådant vet man aldrig. Kvalitétsmässigt inte riktigt lika tufft, men eftt fartlekspass och ett intervallpass ska jag iallafall försöka få till och det förstnämnda sker på väg till jobbet imorgon. Då tar jag en ytterligare några kilometer längre omväg än jag brukar så att jag får ihop ungefär 3km uppvärmning, 6km fartlek och 2-3km nedvarvning. Alldeles lagom.

Idag blev det ett medelhårt distanspass på drygt 8km hem från jobbet. Lite segt faktiskt. Igår kändes benen jättepigga, men idag verkade de ha tagit semester. Men, men.

Vårig vagnjogg

Pappan fick stå bakom kameran.

Jobblördag betyder ledig måndag och efter lite fix och stök samt jobb med träningsprogram fick jag (vi) lite tid över och gav oss ut på en gemensam springtur i det våriga vädret. Sixten somnade och sov större delen av rundan och vi övriga två turades om att springa med vagnen. Det var riktigt skönt ute och verkligen tur att vi gav oss ut. Lite motvind på några ställen och lite väl mycket grus som ännu inte sopats bort men annars hur bra som helst. Tretton kilometers kvalitetstid helt enkelt.

Lite mera Premiärmilen

42:59. Med en enda sekund till goda klarade jag alltså av årets milmål på första tävlingen. Vilken tur jag har. Fast med tanke på hur jag haft sekundrarna på fel sida både på Lidingöloppet 2009 (Jag sprang på 2:38:30 och för att få silver istället för brons måste man springa på 2:37:59.) och Stockholm Marathon 2010 (Jag sprang på 3:30:46 och mitt mål var under 3:30.) så tycker jag det var lite rättvist. Det handlar visserligen om en hel massa fler sekundrar där, men ändå. Nu var det min tur.

Återigen kan jag konstatera att något hänt med min kropp efter graviditeten. Jag har en helt annan uthållighet och blir inte lika trött. Jag tror inte att jag kan springa särskilt mycket snabbare (just nu) men det är inte lika nästintill outhärdligt under tiden. (Som jag tyckt att millopp varit innan.) Känslan jag hade i kroppen var, liksom under Tjejmilen och Hässelbyloppet förra året, att det känns ganska "behagligt" för att vara en tävling på milen. Att jag nog inte kan öka särskilt mycket, men att det ändå känns som att jag har en eller två växlar kvar. Svårt att förklara.

Men hur som helst. Vi kom rätt sent till tävlingsområdet och hann i princip bara lämna in våra väskor och överdragskläder och jogga lite lätt några minuter. Sedan var det dags att gå till starten och ganska snart gick startskottet. Det var riktigt trångt i början, mycket trängre än jag minns att det var när jag sprang där för två år sedan. Jag försökte att inte stressa upp mig över det utan istället hitta ett flyt. Efter några kilometer lättade det värsta upp och jag kunde springa mer avslappnat. Det blåste rätt rejält men jag kan inte påstå att jag stördes av det mer än kanske lite vid något tillfälle på andra varvet när det var ännu glesare med folk. Jag tog det medvetet något lugnare på första varvet för att sedan öka när jag gav mig ut på andra. Kollade klockan vid 5km och konstaterade 21:49. Andra varvet hade jag mer flyt och ett jämnare tempo eftersom jag inte behövde tänka på var jag satte fötterna och fundera på hur jag på bästa sätt skulle ta mig förbi andra. Istället började jag, arbetsskadad som jag är, studera vilka skor folk hade på sig. Haha. Vips var jag framme vid 8km och började göra mig redo för att öka farten igen. Höll mig på ungefär samma fart tills efter den lilla backen vid (4 och) 9km, men så fort jag hämtat andan lite började jag öka. I min iver glömde jag bort att det är två svängar som ser nästan likadana ut och när jag passerat den första trodde jag att det bara var nedför och sedan en högersväng in på målrakan. Men det var ju en liten knix till jag skulle ta mig igenom. Vågade inte riktigt hålla samma höga tempo utan saktade in något, men så fort jag var framme vid nedförsbacken båbörjade jag min spurt. Rakan in mot mål är dock längre än vad man tror och det var rejält slitigt den sista biten. Klockan vågade jag såklart inte titta på och det hade jag heller inte gjort sedan 5km, så tiden hade jag noll koll på. Vilken tur att jag blev så peppad av allt folk som stod och hejade (bla Ellinor) och höll i ända fram. Annars hade jag nog inte lyckats pressa mig in i sub 43-klubben.

Det handlar om sekundrar

Jo, för enligt min klocka sprang jag på 42:58! Hoppas jag har sekundrarna på min sida vad gäller den officiella tiden. Men om inte så vet jag att jag har årets milmål, sub 43, mer än inom räckhåll. Det är nästan så att jag ska satsa mot sub 42 efter maran. Jo så får det förmodligen bli. En längre rapport kommer antagligen senare idag.

Update: 42:59 blev den officiella tiden!!

- Posted using BlogPress from my iPhone