301 och lite planering

I och med kvällens progressiva tempopass på totalt 11,8km inklusive upp- och nedjogg kunde jag passera 300km för januari. 301, eller till och med 301,4 om jag ska vara exakt. Kanske inte jättemycket för vissa men för mig är det definitivt det (Men jag planerar för lite fler.). Så pass mycket har jag inte sprungit sedan innan jag blev gravid. I april 2010 landade jag på drygt 317km, vilket också är rekord. Faktiskt är det också den enda månad jag varit över 30mil tidigare. Jag trodde att jag varit det under februari och mars samma år också, men när jag kollade träningsdagboken insåg jag att det inte alls var så, jag hamnade en bit under tydligen. Så näst bästa månaden (distansmässigt) i livet alltså. Inte illa.

Tiden går snabbt, snart kan man springa så här.

Planen nu de närmsta veckorna, som också är de sista på grundträningsperioden, har jag nu planerat klart. Den här veckan är lite speciell eftersom jag ska på konvent lördag och söndag. Medelmycket löpning men ändå rätt tufft totalt sett. Sedan följer två tuffa veckor innan en riktigt lugn återhämtningsvecka tar vid igen. Då börjar jag nämligen jobba (!!) och jag misstänker att jag kommer ha lite annat att fokusera på då. Det är ju nästan ett helt nytt sorts liv som väntar. Och även om det är samma arbetsuppgifter så är det nytt ställe och jag har inte jobbat på drygt ett år (!!). Helt ärligt ska det faktiskt bli skönt att få lämna över huvudansvaret här hemma. Fast jag kommer också sakna att kunna styra (nästan) helt över mina dagar och göra lite vad jag känner för när jag vill. Men det kommer bli jättebra.

Efter första jobbveckan kommer jag börja min snabbhetsträningsperiod med mer kvalité och färre distanspass. Och så är det ju strax dags att springa lite testlopp. Tiden går snabbt. Planen är att springa till och från jobbet (ibland bara ena vägen) 2-3 dagar i veckan för att hinna få tid tillsammans med Sixten men ändå kunna träna på samma nivå som nu. Jag tänker mig att jag kan köra en del lättare kvalité som fartlek och progressiv distans på hemvägen då och då och kanske få till kortare långpass genom att välja stora omvägar. Men de längre kommer förläggas på helgen precis som nu. Tuffare kvalité som intervaller och snabbdistans kommer jag springa senare på kvällen efter att ha varit hemma först. Inte så kul att springa de passen med ryggsäck på ryggen. Och så är det instruerande två pass i veckan och lite styrka och egen yoga (Genom att köra de två sistnämnda hemma ska det nog gå bra.). Med planering och effektivitet kommer det gå! Den stora utmaningen kommer i höst när det är dags för förskola och vi båda jobbar. Men det tar vi då och förmodligen går det också. Vill man så kan man.

Trippelt tror jag

Ikväll ska jag, förutom min vanliga body balance, insturera army traning! Roligt roligt! Det är en specialklass eftersom vi har medlemskväll. För att samla ihop några små löpkilometrar tänkte jag även springa dit. Hem får vi se, misstänker att benen är lite trötta då och hellre åker tvärbanetåg. Så trippelt upp. Även om kilometrarna inte blir så många (max 5 om jag tar en liten omväg) och armyn inte lika effektiv som om jag körde som deltagare. Men inte desto mindre roligt.

Igår sprang jag en lite längre lättdistans istället för långpass. Det var ju återhämtningsvecka. 14,7km i härliga minusgrader och knastrande snö. Det är inte särskilt moddigt alls den här vintern. Än så länge.

Sixten övar sig på att gå. Han kan det nu faktiskt. Iallafall i stort sett. Han släpper inte så gärna taget själv, men när man släpper honom så står han stadigt och går framåt. Idag lärde han sig dessutom att byta riktning. Öppna föskolan är bra, där kan han kolla in andra barn och härma. Genom ett helt rum (10m??) gick han där. Nu sover han och jag har dagens enda stund för mig själv (bortsett från kvällen). Måste snabba på så att jag får något gjort också.

Vilar lite

Jag blir trött av lek ibland. Ensam (fast med besök) med nästanettår-bäbisen i helgen och då kan det bli så. När pappan kommer hem om en timme ska jag pigga upp mig lite. Snöspring!


Skrivet på min Iphone

Mellanmjölk/lagom/perfekt

Jag gillar ordet lagom. Jag gillar också mellanmjölk. Det är den godaste och bästa mjölken. Lagom är ett fint ord och ofta blir det perfekt med lagom. Kanske inte alltid och i alla situationer, men i mycket.

Medelhård distans i lagom snömodd exempelvis. Befinner man sig mitt uppe i en återhämtningsvecka blir det riktigt lagom. Riktigt perfekt. Pigga ben som inte gör ont någonstans. En fin vän som vaktar storbäben (Jo, ett litet tag till får han kallas bäbis) så att jag kan springa själv i dagsljus. Fint. Nu blir det inget spring förämn söndag kväll. Men cykelinstruerande imorgon såklart. Också fint.

En ultrafundering

Jag har ju velat springa ett ultralopp av något slag ett tag nu. Eventuellt ett 6h lopp men jag vet inte om det riktigt passar mig att springa många varv på samma bana. Jag har lite svårt för sånt. En extra utmaning, javisst, men jag utmanar mig hellre på andra sätt. Lidingö ultra har jag sneglat på ett tag men det ligger helt fel där i maj bland Göteborgsvarv, Stockholmsmara och annat. 5 mil känns som en bra sträcka. Jag har svårt att se mig springa så värst mycket längre än 6 mil. Kanske 7-8, men längre än så kommer det nog aldrig att bli. Så det här skulle ju passa mig perfekt. Att det är en av mina bästa vänner som är en av arrangörerna och att nästan alla pengar som kommer in i form av anmälningsavgifter och bidrag går till välgörenhet gör ju inte saken sämre. Måste bara kolla sommarplaner och vänta på bättre pengatider. Framförallt det sista...

Mys!

En kort vagnjogg i snö, det är äkta mys. Det gick lättare än väntat att springa med vagn i snö, men såklart lite långsammare. Riktigt långsamt eftersom pulsen skulle vara låg. Då blir det ännu mera mys. Att tassa runt på mjukt underlag och bara njuta.


Benet kändes absolut ingenting i början, men mot mitten av rundan började det göra sig påmint och fortsatte sedan. Dock inte ontont så jag fortsätter köra på lite försiktigt, stretchar och masserar på.


Skrivet på min Iphone