Så var påsken slut

Tjollahopp vad tiden gick. Min tanke var nog inte att det skulle dröja riktigt så här länge innan lusten till skrivande i detta forum skulle komma på besök. Men men.

Vad händer? Vad har hänt? Vi kan börja med livet. En hel del men ändå inget alls. Tiden går och jag står kvar. Lite så känns det ibland. Det är lite som att det sitter ett stort stenblock i vägen och blockerar all form av rörelse framåt. Jag lider dock inte särskilt av det, känner liksom inte att jag (ännu) har energi att putta bort det. Men något säger mig att när jag väl sätter blocket i rörelse så händer allt på en och samma gång.

Just nu sitter jag i bilen hem från Värmland och påskfirande där. I vanlig ordning går dagarna alldeles för snabbt och jag hade gärna varit ledig lite längre. Men nu blir det åter till jobb och verklighet imorgon igen.


På springfronten inte mycket nytt. Dock har jag bestämt mig för att det får bli marathon i år igen och endast en halvmara på vägen. Eventuellt ett millopp också, men det där varvet runt Göteborg får dessvärre stryka på foten även i år. Det blir för tajt inpå maran. Jag vet att det har funkat innan men det var innan jag hade barn och hade större återhämtningsmöjligheter. Så nu är planen följande. WH-halvmaran 23/4, eventuellt Kungsholmen runt 10km två veckor senare och så Stockholm marathon 4/6. Därefter får vi se.

Springformen känns faktiskt på uppgående och om det fortsätter så framöver och även under sommaren finns nog en liten möjlighet till personliga rekord i höst. Fast det känns rätt bräckligt ändå så jag vågar inte hoppas på för mycket. Men med lite tur och tajming samt genomtänkt program så.

För ett par veckor sedan gick jag en vidareutbildning inom just programskrivning som gav mig mycket ny motivation och även en nytändning i träningen. Innan dess gick det lite på tomgång och jag kände till och med för att bara strunta i allt vad lopp heter i år. Inget fel i det givetvis, men jag vet samtidigt hur kul det (oftast) känns och hur trist det brukar vara att stå vid sidan av. Så jag kör på ett tag till.

Orden och jag

Hej hopp, här var det visst längesedan det skrevs några ord. Jag skriver på andra sätt just nu. Orden och skrivandet har alltid varit viktiga för mig men det tar sig lite olika uttryck i olika tider. Just nu skriver jag mestadels för mig själv. Ja det gör jag ju visserligen här också men jag skriver på ett sätt som jag (ännu) inte är redo att dela med mig av. Jag tror kanske inte att jag kommer att sluta skriva här helt, men det känns som att det blir i ett annat format. Eller kanske inte ett annat format, mer med en annan frekvens. Oregelbunden och gles.

Instagram har, som jag tidigare konstaterat, tagit över en viss del av denna sidas syfte. Det där med att få utlopp för den där exhibitionistiska sidan som väl väldigt många har. Se mig, typ. Den och den andra, ganska motsatta, sidan som vill sprida träningsglädje och kärleken till löpning.

Samtidigt har jag så mycket annat jag vill lägga min tid på. Jag vill (och har) exempelvis återuppta(git) läsandet och den relationen till ord. Den dagliga kommunikationen med min ganska stora skara onlineklienter tar sin tid. Det handlar också om ord, fast på ett annat sätt.

Fast hur som helt. Löpning. Jag tror det går framåt. Jag har varit väldigt duktig på att få in mer styrka de senaste fyra månaderna måste jag säga. Med beröm godkänt ger jag mig själv. Jag känner att den allt tyngre styrkan jag kör ger resultat. Jag känner att jag orkar hålla drivet i steget längre och känner mig mer hållfast. Stark. Det ska bli spännande att se resultatet längre fram. Jag pusslar och trixar för att få in alla pass men på något sätt brukar det gå ganska bra. Yogat varje dag har jag gjort i över ett år nu. Mellan 5 och 20min oftast men ibland längre. Det är bra för mig.

Nyss var jag ute på nästan 16 km varav 8 av dem i lite högre fart. Eftersom det var hal snö och middagen låg och skvalpade i halsen blev det dock inte vidare fart men jag tycker ändå att det blev ett bra pass. Jag har börjat lägga in en del lite längre distanspass som ligger strax under långpassdistans. Dels för att få in mer mängd totalt men också för att jag faktiskt inte kommer att vilja lägga riktigt lika mycket tid på att springa långpass som tidigare säsonger. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska springa någon mara i år, men det lutar åt att det blir så. Så några längre långpass vill jag få in, men i övrigt kommer jag att lita på att jag har det i kroppen. Att jag liksom har vanan inne på något sätt. Det kan hända att jag får ångra mig men då får det vara så. Om det blir mara kommer det ändå inte vara huvudmål. I år vill jag springa fler halvmaror och närma mig personligt rekord. Maran får springas på kul. Kanske blir det något millopp här och där också, vi får se.

Detta var nog allt för nu. Vi får se när vi hörs igen. Kanske denna vecka, kanske om en månad.

Kanske är det nu det vänder?

Jag vågar ju knappt tänka det, än mindre säga det högt men nu har jag ju gjort det både här, på Instagram och till diverse människor i min omgivning. Men tänk om det är så? Att det äntligen släpper och jag får lön för all möda jag lagt ner? Jag hoppas iallafall.



Veckan som gick summerade jag till drygt 8 mil. Mängdässigt mer än på länge och då borde jag vara sliten. Men när jag avslutade med 4x4min på tröskeln igår så bara flög jag fram på lätta ben. Alltså den känslan! Det gick egentligen inte sådär supersnabbt, men definitivt mycket snabbare än jag förväntat mig och på god väg mot snittfarter jag kört i innan, då när jag var snabb. Och känslan var stark och lätt. Jag är lika stor/liten som jag brukar vara men ändå lättare. Starkare. Tung styrka verkar vara ett framgångsrecept. Hoppas på att farten ökar i takt med att vikterna gör det för i så fall kan det bli personliga rekord i år. Hoppas, hoppas.

Det blev inget vanligt långpass denna vecka, men däremot ett uppdelat sådant. 12km till jobbet och 12km hem. Fräsch och pigg även då trots tunga knäböj dagen innan och dessförinnan 9 mil på 7 dagar. kul!

Idag är det vilodag och även resten av veckan kommer att bli lugn. 3 löppass och 3 styrkepass. Ok jag inser att det inte låter så himla lätt, men jämförelsevis är det lätt. Och styrkepassen är korta och det är endast ett av dem som är riktigt tungt. Förhoppningsvis får jag till ett lite längre långpass i slutet veckan också. Nu ska jag bara se till att inte bli sjuk. Det hade annars varit rätt typiskt.

Sju mil

Andra sjumilaveckan detta år vilket jag får anse mig nöjd med. Jag vill gärna vara uppe och nosa på åtta-nio mil vissa veckor, men det kommer med tiden då långpassen blir längre. Om jag ska springa mara vill säga. Men jag tror det. Det hör ju liksom till.

Dagens långpass var så himla tråkigt. Eftersom det till min stora sorg töar och därmed har blivit väldigt moddigt och/eller slaskigt så valde jag en rutt där jag visste att det till större delen skulle vara barmark pga borstade(?) cykelvägar och uppvärmda gator. Bitvis var det slaskigt eller moddigt men större delen var bra. Och det kändes så himla lätt. Skillnaden mot igår när jag sprang fartlek med i modd i Icebugs och där jag slirade och kämpade konstant var totalt. Jag flög fram. Dock var det så trist ändå för det var grått och fult och regn i luften och jag blir ledsen över att det vita fina håller på att försvinna och jag blev ledsen av boken jag lyssnade på och livet kändes allmänt hopplöst där ett tag.

De första 19km kändes dock lätta som sagt. Om än tråkiga. De sista 3km - not so lätt direkt. Slask och modd och mentalt segt som alltid. Oavsett om jag springer 7 eller 27km typ. Men jag stannade hur som helst klockan på prick 22km vilket var dagens mål. Bra där. Tråkigt men målet uppfyllt på pigga ben i 19km. Imorgon börjar en ny vecka. Full fart på alla plan. Från början till slut. Tur att det mesta är roligt.

Årets bästa pass

Nu har det ju bara gått en halv månad in på det nya året, men jag känner på mig att dagens pass kommer vara ett utav de bästa detta året. Rätt så oväntat egentligen för jag var superstressad redan när jag vaknade imorse. Vill bara få iväg barnen till förskolan så att jag kunde börja jobba med min väldigt långa lista över upplägg som ska vara klara imorgon. Men på något vis hann jag beta av nästan allt strax efter lunch och belönade mig med en kortare tur.




Bara snabbt på med kläder och så ut i kylan. Snön knarrade. Solen sken. Först lyssnade jag på pod (Styrkebyrån, in och lyssna!) men sen när jag stannade för att fota tyckte telefonen att det var för kallt så resten av turen fick jag springa och lyssna på mina andning. Och fåglarna. Och snöknarret. Och det var så fint att jag fick gåshud. Och solen som sken. Och skocken (säger en så?) änder som kom simmande mot mig i ån intill. En hel karavan. Så kallt det såg ut. Och ändå dök de och hade sig. Så söta. Och det var så fint.

Jag ville aldrig sluta. Men hem var jag tvungen att bege mig. Det fanns saker kvar på listan och så skulle jag hämta barnen. Så hem kom jag. Glad och tillfreds. Ingen stress kvar i systemet. Jobbade klart med allt som jag var tvungen att vara klar med. Resten kan jag göra en annan dag. Det handlar inte om livräddning.

Igång och på gång

Så var det ett nytt år då. Och träningen var igång för året, om än med några dagars fördröjning. Eller ja, styrkemässigt var det i och för sig bara en dag efter och löpmässigt ytterligare en dag. Och denna vecka har jag rejsat igång ordentligt med en hel del löpning. Idag kapitulerade jag till och med och körde på band. fast bara 4x4min med 2 min gåvila. Upp- och nedjogg körde jag ute. Någon måtta får det ju vara på eländet.

Jag gillar ju snö och att springa i snö (bortsett från när det ska gå undan, därav (samt att det var så kallt) bandet idag) och njuter verkligen av varje dag som den får ligga kvar. Det får gärna komma lite till också, men det törs en knappt säga när folk surar och gnäller över att det är så kallt... Det kan hända att jag får ta tillbaks det här nu, men just nu längtar jag nästan till att få springa långpass i snön på söndag. Håll tummarna för att den ligger kvar tills dessa samt att det inte blir allt för moddigt. Ok?