måndag 28 mars 2016

Så var påsken slut

Tjollahopp vad tiden gick. Min tanke var nog inte att det skulle dröja riktigt så här länge innan lusten till skrivande i detta forum skulle komma på besök. Men men.

Vad händer? Vad har hänt? Vi kan börja med livet. En hel del men ändå inget alls. Tiden går och jag står kvar. Lite så känns det ibland. Det är lite som att det sitter ett stort stenblock i vägen och blockerar all form av rörelse framåt. Jag lider dock inte särskilt av det, känner liksom inte att jag (ännu) har energi att putta bort det. Men något säger mig att när jag väl sätter blocket i rörelse så händer allt på en och samma gång.

Just nu sitter jag i bilen hem från Värmland och påskfirande där. I vanlig ordning går dagarna alldeles för snabbt och jag hade gärna varit ledig lite längre. Men nu blir det åter till jobb och verklighet imorgon igen.


På springfronten inte mycket nytt. Dock har jag bestämt mig för att det får bli marathon i år igen och endast en halvmara på vägen. Eventuellt ett millopp också, men det där varvet runt Göteborg får dessvärre stryka på foten även i år. Det blir för tajt inpå maran. Jag vet att det har funkat innan men det var innan jag hade barn och hade större återhämtningsmöjligheter. Så nu är planen följande. WH-halvmaran 23/4, eventuellt Kungsholmen runt 10km två veckor senare och så Stockholm marathon 4/6. Därefter får vi se.

Springformen känns faktiskt på uppgående och om det fortsätter så framöver och även under sommaren finns nog en liten möjlighet till personliga rekord i höst. Fast det känns rätt bräckligt ändå så jag vågar inte hoppas på för mycket. Men med lite tur och tajming samt genomtänkt program så.

För ett par veckor sedan gick jag en vidareutbildning inom just programskrivning som gav mig mycket ny motivation och även en nytändning i träningen. Innan dess gick det lite på tomgång och jag kände till och med för att bara strunta i allt vad lopp heter i år. Inget fel i det givetvis, men jag vet samtidigt hur kul det (oftast) känns och hur trist det brukar vara att stå vid sidan av. Så jag kör på ett tag till.

1 kommentar:

Pernilla Bredolt sa...

Bra kämpat i värmen! Jag sprang 10:an igår, gillar inte varvbanor men håller med om att kringelikrokarna i slutet var rena pesten. Sprang loppet för ett par år sedan och då var banan lite annorlunda och mindre knivig kan jag minnas.