måndag 1 februari 2016

Kanske är det nu det vänder?

Jag vågar ju knappt tänka det, än mindre säga det högt men nu har jag ju gjort det både här, på Instagram och till diverse människor i min omgivning. Men tänk om det är så? Att det äntligen släpper och jag får lön för all möda jag lagt ner? Jag hoppas iallafall.



Veckan som gick summerade jag till drygt 8 mil. Mängdässigt mer än på länge och då borde jag vara sliten. Men när jag avslutade med 4x4min på tröskeln igår så bara flög jag fram på lätta ben. Alltså den känslan! Det gick egentligen inte sådär supersnabbt, men definitivt mycket snabbare än jag förväntat mig och på god väg mot snittfarter jag kört i innan, då när jag var snabb. Och känslan var stark och lätt. Jag är lika stor/liten som jag brukar vara men ändå lättare. Starkare. Tung styrka verkar vara ett framgångsrecept. Hoppas på att farten ökar i takt med att vikterna gör det för i så fall kan det bli personliga rekord i år. Hoppas, hoppas.

Det blev inget vanligt långpass denna vecka, men däremot ett uppdelat sådant. 12km till jobbet och 12km hem. Fräsch och pigg även då trots tunga knäböj dagen innan och dessförinnan 9 mil på 7 dagar. kul!

Idag är det vilodag och även resten av veckan kommer att bli lugn. 3 löppass och 3 styrkepass. Ok jag inser att det inte låter så himla lätt, men jämförelsevis är det lätt. Och styrkepassen är korta och det är endast ett av dem som är riktigt tungt. Förhoppningsvis får jag till ett lite längre långpass i slutet veckan också. Nu ska jag bara se till att inte bli sjuk. Det hade annars varit rätt typiskt.

1 kommentar:

Lisa sa...

Vilket härligt formbesked! Det är du verkligen värd. Själv ser jag såå mycket fram emot att börja springa igen och blir ännu mer inspirerad när jag läser om din känsla. När löpningen flyter så är det verkligen världens bästa träningsform!