En knapp tvåmilare senare

Sådär ja. Nästan på pricken 09:00 klev jag in på jobbet. Knappt 2mil rikare (19,6 för den nogräknade). Nu dusch och sedan ännu en frukost. Älska!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Har man dealat så har man

05:30: uppstigning
05:45: frukost 1
07:00: avfärd
09:00: framme
09:25: frukost 2
09:45: jobba


Så ser morgonens schema ut. Avfärd betyder sådan i springskor. En sådan tur som kallas långpass. Ett sådant pass som egentligen skulle ha sprungits igår, men som jag när regnet började ösa just som jag hade bytt om skippade. Efter att ha flängt runt en massa ensam med Sixten hela helgen tog energin slut just där. Ett par timmas umgänge med båda de andra familjemedlemmarna och sedan bara med den stora som precis kom hem lockade definitivt mer. Så jag dealade. Soffmys en söndagskväll mot långpass en måndagsmorgon. Taget. Men redan när jag gick och la mig lite i senaste laget och sedan inte kunde somna började jag ångra mig. Nu med frukosten nästan uppäten känns det ok. Har man dealat så har man.


- Posted using BlogPress from my iPad

Springvänner och mer därtill

I torsdags kväll bakade jag rabarberpaj och bjöd hit Caroline för att prata jubileumsmarathon, bäbis- och toddlergrejer, träning, bloggar med mera med mera.

Igår morse sprang jag tillsammans med Sofie och pratade semesterplaner, livet och lite om att det är segt att cykla till jobbet för man blir ju svettig (Som om man inte blir det av att springa... men då är det ju liksom halva grejen.)

Den här lilla bloggen har fört med sig en massa trevliga vänner med gemensamma intressen och personligheter liknande (men ibland mer olika) min egen. Verkligen en bra grej!

Idag ska jag och Sixten ta oss ut längs jubileumsmarathonbanan. Martin är tyvärr inte hemma så han missar hela grejen. Men jag och Sixten sköter ställningarna och levererar gels och resorb till ovan nämnda Caroline och hennes man. De var så otroligt gulliga och stod i spöregn, kyla och blåst och gav mig gel och sportdryck så nu ger jag tillbaks. Men jag har lite emr tur med vädret än de. Det ska bli ett sant nöje det här. Det enda problemet är att det kommer göra lite ont över att inte få springa själv. Men det kan jag ta.

Det spökar i mitt huvud

Veckans huvudpass, dvs morgonens snabbdistans, gick som vanligt dåligt. Eller alltså, veckans huvudpass går inte alltid dåligt, men mina snabbdistanspass gör det helt klart. Jag kan helt enkelt inte springa snabbdistans, det är kanske bara att inse. Eller?

Grejen är att jag tror att mycket sitter i huvudet. Jag har liksom redan dömt ut mig själv på förhand. Jag vet att jag inte gillar snabbdistans, jag vet att det är tufft. Just därför tänker jag hela tiden att det kommer bli så jobbigt och det kommer gå så dåligt. Istället för att peppa mig själv till ett bra självförtroende och ta fram bra målbilder och vända på tankarna så sänker jag mig själv innan jag ens har börjat. Dumt. Jag tänker att det är morgon och benen är lite trötta. Jag tänker att jag har en ryggsäck på ryggen (även fast den inte var så tung just idag) och att kaffet kanske skvalpar runt i magen. Jag tänker att solen steker och backarna känns som berg. Dumt.

Jag måste försöka vända de negativa tankarna och min dåliga inställning till snabbdistans. Jag tycker att jag bör kunna springa 7km snabbdistans åtminstone lite snabbare än jag springer en trång och backig halmara på i snitt. Åtminstone lite. Men än så länge har jag inte lyckats.

Ett av mina semestermål får således bli detta. Att bli av med snabbdistansnojan och börja prestera lite bättre. Jag börjar med under 4:30 min/km i snitt på 6-8km (Idag hamnade jag på 4:34 min/km på 7km.). Det bör jag i teorin klara rätt "lätt". Så, då var det bestämt. Nu ska jag bara jobba klart sju dagar först. Och springa klart en tuff vecka följt av en lätt. Enkelt som bara den.

Mera banintervaller

Närmare bestämt 5x1000m. Mina favoritintervaller. Eller snarare de jag har en hatkärlek till. Idag bara kärlek dock.


En av bendödarna från i söndags.

Eftersom jag har en tuff träningsvecka framför mig (Och dessutom har massa träningsvärk i vänster ben (inte höger..!) efter djupa enbensböjen och utfallen i söndags.) var inte tanken att köra på max. Dumt att köra slut på sig redan på veckans andra pass. Dagens mål var teknik, flyt och kontroll. Absolut ingen mjölksyra utan istället en 'lätt' känsla hela vägen.

Det gick super! Jämna fina tusingar utan mjölksyra. Behagligt tufft och med bibehållen teknik hela vägen. Samtliga intervaller gick på några sekunder över 4min. Enligt Garmin snabbare än fyrafart, men jag litar mer på banan. Fast oavsett vem som har rätt (klockan, ovala banan eller ingen av dem) så känns det lovande. Det känns som att en ny storform är på väg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fullt upp med roliga grejer

Vad sägs om sovmorgon (dock inklusive en stunds vakenhet mellan sex och sju ungefär) och utestyrketräning? Vad sägs om årets första dopp och skogslöpning? En mycket bra mix säger jag.


TRX-träning i tabataform. Hela kroppen aktiverad. Kritvit är jag förutom lite om axlar och armar, men jag undrar om inte ljuset gjorde det ännu värre? Kanske, kanske inte. Men snart är det semester och mera tid utomhus.


Åtta övningar hann jag med innan det var lunchdags. Därefter var det dags för bad med tillhörande fika och efterföljande lekparkshäng. Sen, äntligen, fick springbenen komma ut en sväng. Tyvärr ingen kamera med, men annars hade ni fått se landsväg kantad av lupiner, grusväg kantad av kossor, skog och vatten. Skogsväg (nja snarare sankmark, så jag vände om och tog grusvägen hemåt igen), hästar och får. En annan löpare stötte jag på och en och annan bil, annars bara stillhet.


Kuperad medelhård distans blev det. Oplanerat och spontant. Drygt 13km tillslut. Egentligen skulle jag betat av tio till, men den oplanerade sovmorgonen satte stopp för det. Men same, same. Formbyggande på olika sätt.

- Posted using BlogPress from my iPad