Pepp pepp

Det är bara att ge sig av.

Jag försöker peppa igång mig själv för ett riktigt långt långpass. Det går sådär. Jag vet inte ens var jag ska springa. Var jag vill springa. Så det får bli improvissation. Det känns som att det behöver vara fint runt omkring mig för att jag ska orka hålla motivationen uppe idag. Så mycket vatten längs min sida får det bli. En väldigt bra ljudbok kommer jag iallafall ha i mina öron. Stort LÄS (eller lyssna) på den. Liksom hennes övriga böcker. Nu ska jag byta om. Byta om, ge mig ut och bara genomföra. Ibland är det bara att göra utan att tänka.

Benvilardag

Igår snabbdistansade jag till jobbet. Det gick bra i början och fram till någonstans efter mitten. Jag försökte att enbart gå på känsla, jobba med tekniken och inte kolla klockan. Inte någon maxning på något sätt utan en bit under tröskeln. Sneglade på klockan någon gång ibland och det såg bra ut. Men så svängde jag upp mot söder mälarstrand och då tog det stopp. Nästan iallafall. Jag möttes av en vägg av motvind. En sådan som jag brukar prata om på mina cykelpass. Inte alls rolig faktiskt. Men tillslut var jag ändå framme vid nedjoggsdags och kunde summera ett helt ok pass i godkänd fart. Om inte väggen kommit hade jag nog kunnat snitta runt 4:30-fart men nu blev det strax över.


En annan gång efter tilljobbetspring

Idag får benen vila. Det känns i vaderna att jag sprang fyrahundringar i tisdags, i Nike Free i onsdags (om än kort), kuperad skog i onsdags och snabbdistans igår. Imorgon väntar längsta långpasset på två år. Sista långa innan maran och gissningsvis sista långa på ett tag.

Det är jobblördag idag och jag sitter på tunnelbanan istället för springer. Men löpning består ju dagen av ändå. Från morgon till kväll nästan alla dagar i veckan. Vilken lyx egentligen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Energiboostad

I Alingsås var det sommar. Det är det visst inte i Stockholm märkte jag när jag kom hem.

Nu är jag hemma igen efter en dag som gick alldeles för snabbt. De här människorna är så otroligt roliga, härliga, inspirerande och givande! Under den obligatoriska lunchjoggen (som bitvis gick i riktigt kuperad skog, älska!) skrattade jag ett tag så mycket att jag fick ont i magen. Det blir visst så när man försöker springa samtidigt som människor runt omkring säger och gör roliga grejer. Rejält energiboostad och laddad för två dagars jobb på det vanliga, också roliga och givande, jobbet innan tre nya lediga dagar är jag nu.

Tidig morgon

Idag är jag ledig från vanliga jobbet på Löplabbet men är ändå uppe tidigt tidigt. 06:10 går tåget mot sydväst och jogg.se-kontoret. En annan form av jobb men mest en kul dag med härliga människor. Perfekt med tågtid där jag har ett ypperligt tillfälle att jobba undan lite grejer jag känner mig lite stressad över. Fast kanske tar jag mig en liten sovstund också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fyrahundra meter åtta gånger

Varv på varv på den där orangea banan. Banan där jag känner mig så snabb. Idag snabbare än vanligt. Jag är nog i ganska bra form. Mitt livs. Fast det är jag ju nästan hela tiden. Med undantag för graviditeten och tiden strax där efter har jag hela tiden fortsatt att utvecklats och förbättrats. Jag blir snabbare och uthålligare för varje år. Hur länge ska det hålla i sig? Ett tag till hoppas jag. Hoppas, hoppas väldigt mycket.

Förra sommaren satte jag upp ett mål med mina fyrahundringar. Det var att springa någon under 1:30 minuter. Det målet klarade jag av redan på andra försöket. Några sekunden under, några ett par sekunder över. Sedan blev det inte några fler försök. Det var i juli förra året som jag passerade 1:30 gränsen. Den första maj i år passerade jag 1:25 gränsen.

Nöjd och glad i min fusk-finischertröja. Jag sprang ju faktiskt inte i mål.

Jag var lite nervös innan passet. Lite pirrig. Hur skulle det gå? Det var så länge sedan jag sprang fyrahundringar på bana. Jag ville så gärna under 1:30. En lång uppjogg tog jag mig. Jag är segstartad och behöver 3km innan jag är redo. Idag blev det 4,6 inkl 3 stegringslopp det allra sista. Sedan var det dags.

Jag har svårt att veta vilken fart jag kan hålla så jag började lite försiktigt. Klockade första på 1:26. Oj. Sprang jag för fort? Nej, det kändes helt ok. Andra gick på 1:24. Häftigt! Tredje också. Fjärde på 1:25. Femte och sjätte på 1:24. Sjunde på 1:25 och så den åttonde och sista på 1:24. Trött, ja. Nöjd, ja. Mycket nöjd. Vad ska årets fyrahundringsmål bli? Under 1:20 låter väl bra. Vi får se om det är realistiskt, men efter maran ska jag främst satsa på milen resten av säsongen och då kommer det springas en del fyrahundringar. Fyra sekunder är mycket på en så kort sträcka, men det räcker med en repetition under den magiska gränsen för att jag ska ha nått mitt mål. Det bestämmer jag.

Mellanlandning

Jag är hemma och fyller på med ett stort glas oboy plus en macka. Jag har sprungit åtta stycken otroligt jämna och rekordsbabba fyrahundringar på bana. Efter energipåfyllningen ska jag jogga iväg och möta upp en tjej jag hjälper med träningen. Vi ska göra ett maxpulstest. Ja, det är inte jag som ska maxpulsa alltså. Jag ska bara jogga plus peppa som bara den. Återkommer!


- Posted using BlogPress from my iPhone