Tänk att få tassa fram sakta på en lite kuperad grusväg längs ett blått glittrande vatten. Tänk att få öka farten lite och springa över två broar. Tänk att få låta benen springa lite snabbare trots att det inte var meningen, längs ett annat blått vatten. Med solen i ögonen och en liveskiva med Håkan i öronen. Den där skivan som betydde så mycket när den kom för mer än tio år sedan. En liten längtan efter Göteborg som ihop med musiken gör att armarna blir knottriga. Men Göteborg återses om en dryg månad så det gör inget. Det är på riktigt. Jag får verkligen uppleva det här. Ett stort fånigt leende i ansiktet och ren eufori. En stark och frisk kropp. En alldeles egen liten familj. Det är så mycket bättre att vara trettio än att vara tjugo.
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 5 april 2012
En bra dag
Det var en bra trettioårsdag jag hade. Den började som sagt med en sconesfrukost på sängen där jag också fick en blus och en karta över London. För dit ska vi nämligen åka i höst! Det betyder att resfattiga jag ska får resa utomlands två gånger på ett år, roligt!
Ett tempopass tog mig till jobbet och där hade det gjorts i ordning med mysfika (Min frukost nummer två bestod igår av wienerbröd och kaffe. Hehe.) och paket. Vilka fina kollegor jag har! I paket låg, kanske inte helt oväntat, ett par skor och jag kan nu konstatera att jag lyckats utöka skoparken med hela 4 nya medlemmar på en månad. Oj då.
En lagom jobbdag och sedan middag på en italiensk restaurang följt av en liten filmkväll fick avsluta dagen. Blommor, choklad och massor av grattishälsningar både via nät och vanlig post mötte mig här hemma. Tänk att jag har så många som bryr sig om mig.
Ett tempopass tog mig till jobbet och där hade det gjorts i ordning med mysfika (Min frukost nummer två bestod igår av wienerbröd och kaffe. Hehe.) och paket. Vilka fina kollegor jag har! I paket låg, kanske inte helt oväntat, ett par skor och jag kan nu konstatera att jag lyckats utöka skoparken med hela 4 nya medlemmar på en månad. Oj då.
En lagom jobbdag och sedan middag på en italiensk restaurang följt av en liten filmkväll fick avsluta dagen. Blommor, choklad och massor av grattishälsningar både via nät och vanlig post mötte mig här hemma. Tänk att jag har så många som bryr sig om mig.
onsdag 4 april 2012
Födelsedag
tisdag 3 april 2012
Gryning
måndag 2 april 2012
Speedy
Min kropp verkar vara inne i något slags flyt nu för jag känner mig stark. Inte så sliten alls varken igår efter passet eller idag. Fast i krigarlåten, som är nästan 8,5 minuter, under kvällens balance-instruerande kom det lite mer mjölksyra än vanligt. Men det är ok, jag skulle nästan undra om det inte varit så.
Ingen löpning idag ungefär så som det nästan alltid är på måndagar. Istället blir och blev det en kvarts coreträning med hjälp av TRX-band och därefter Body Balancen. Flowet från lördagens cykling satt tydligen kvar för idag kändes det bättre än det gjort på länge. Fint så.
I övrigt är det mycket i några dagar nu. Först tolvtimmarsmåndag som nästan alltid. In med mat, kolla mail och lite bloggar, sedan duscha och sova. Upp jättetidigt för en morgonjogg till jobbet och sedan inventera i ett par timmar innan öppning. Jobba, springa hem, intensivumgås med Sixten någon halvtimme innan han måste sova. Jag hann inte träffa honom nu ikväll, jag kommer kanske inte träffa honom imorn bitti (Ja, han finns ju såklart i huset, men han sover ju förhoppningsvis hela natten.) Så imorgon kommer jag längta hem. På onsdag väntar en födelsedag och jag får se om livet är "slut" vid trettio som jag trodde när jag var typ tjugo. Hehe.
Ingen löpning idag ungefär så som det nästan alltid är på måndagar. Istället blir och blev det en kvarts coreträning med hjälp av TRX-band och därefter Body Balancen. Flowet från lördagens cykling satt tydligen kvar för idag kändes det bättre än det gjort på länge. Fint så.
I övrigt är det mycket i några dagar nu. Först tolvtimmarsmåndag som nästan alltid. In med mat, kolla mail och lite bloggar, sedan duscha och sova. Upp jättetidigt för en morgonjogg till jobbet och sedan inventera i ett par timmar innan öppning. Jobba, springa hem, intensivumgås med Sixten någon halvtimme innan han måste sova. Jag hann inte träffa honom nu ikväll, jag kommer kanske inte träffa honom imorn bitti (Ja, han finns ju såklart i huset, men han sover ju förhoppningsvis hela natten.) Så imorgon kommer jag längta hem. På onsdag väntar en födelsedag och jag får se om livet är "slut" vid trettio som jag trodde när jag var typ tjugo. Hehe.
Etiketter:
Body Balance,
Jobb,
Kärlek,
Livet,
Sixten
söndag 1 april 2012
Långt långpass och veckodistansrekord
Lagom till att det var min tur att springa långpass började det snöa och blåsa en massa. Min motivation, som inte var på topp innan, sjönk långt långt ner under marken när jag insåg det. Men eftersom jag hade bestämt mig för att dels springa ett riktigt långt långpass idag och dels fixa ett veckodistansrekord var det bara att bita ihop och ge sig ut. (Ungefär som det bara var att bita ihop och köra det planerade intervallpasset till jobbet i fredags, trots iskyla och snöblandad regn.) Viljeträning. Eller pannbensträning kanske.

Första tredjedelen fick jag snö på mig, sedan slutade det och såsmåningom tittade även solen fram ibland. Kroppen kändes även idag förvånansvärt pigg, men jag försökte ta det lite lugnt eftersom jag visste att det eventuellt skulle vara lite kuperat på slutet. Det kändes ganska lätt fram till 2 mil någonstans, men därefter började det bli segare. Lagom till att kuperingen började. Som tur var avtog även den efter ett tag. Men då började magen göra sig hörd. Blev lite orolig för att den skulle krascha. Än så länge har det inte hänt (vad jag kan minnas) men någon gång ska ju vara den första. Inte idag dock skulle det visa sig.

Gammal bild från annan rekorddag. 55km på ett pass.
När jag närmade mig 3mil började dock benen bli rejält trötta och det märks att jag inte är så van vid sådana här distanser nuförtiden. Kämpade mig dock fram till min planerade slutpunkt Odenplan där jag stoppade klockan på 33,2km och tog tunnelbanan hem. Precis enligt plan men med 1km bonus! Eftersom räknaren stod på 67,8km innan idag och jag ville nå 100km kunde jag ju inte springa kortare än 32,2km idag. Det hade jag bestämt. 1km bonus är 1km bonus och jag är supernöjd med min springvecka! (Att jag slarvat med styrketräningen behöver vi inte tala högt om.) Nästa vecka blir lite lugnare. Iallafall distansmässigt.

Första tredjedelen fick jag snö på mig, sedan slutade det och såsmåningom tittade även solen fram ibland. Kroppen kändes även idag förvånansvärt pigg, men jag försökte ta det lite lugnt eftersom jag visste att det eventuellt skulle vara lite kuperat på slutet. Det kändes ganska lätt fram till 2 mil någonstans, men därefter började det bli segare. Lagom till att kuperingen började. Som tur var avtog även den efter ett tag. Men då började magen göra sig hörd. Blev lite orolig för att den skulle krascha. Än så länge har det inte hänt (vad jag kan minnas) men någon gång ska ju vara den första. Inte idag dock skulle det visa sig.

Gammal bild från annan rekorddag. 55km på ett pass.
När jag närmade mig 3mil började dock benen bli rejält trötta och det märks att jag inte är så van vid sådana här distanser nuförtiden. Kämpade mig dock fram till min planerade slutpunkt Odenplan där jag stoppade klockan på 33,2km och tog tunnelbanan hem. Precis enligt plan men med 1km bonus! Eftersom räknaren stod på 67,8km innan idag och jag ville nå 100km kunde jag ju inte springa kortare än 32,2km idag. Det hade jag bestämt. 1km bonus är 1km bonus och jag är supernöjd med min springvecka! (Att jag slarvat med styrketräningen behöver vi inte tala högt om.) Nästa vecka blir lite lugnare. Iallafall distansmässigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

