Först frukost

Två portioner gröt med linfrön, hallon, solrosfrön och mjölk. Ägg, juice och snart kaffe. Därefter iskall liten promenad bort till Globen. Lyx att bo nära.

- Skrivet på min Iphone

På söndag kväll kommer jag vara lite trött

För helgen ska jag spendera så här:

Lördag:
09:00- 10:00 - SAL 4 - Multi-Intenso
10:30- 11:30 - SAL 1 - NTC MASTERCLASS
13:00- 14:00 - SPINNING - Ticket to Ride
14:20- 15:20 - SAL 4 - Crossfit Endurance
17:00- 18:00 - SPINNING - The Black Hole

Söndag:
09:00- 10:00 - SAL 2 - Ruffietraining
10:20- 11:20 - SPINNING - From Heaven to Hell - and Back
12:00- 13:00 - SAL 2 - NIKE Free
13:20- 14:20 - SAL 2 - BodyART™
14:40- 15:40 - SPINNING - Opposite Attracks

Kallt och trött

Idag är det nästan i kallaste laget för mig också. Runt femton minus när jag gav mig ut på morgonjogg. Jag frös dock bara lite i början, sedan blev det lagomt. Det gäller bara att sätta på sig rätt kläder. Som vanligt.

Det var fint på alla sätt och vis och jag kände mig rätt pigg för att vara så tidigt på morgonen och med tanke på att jag inte hade någon mat i magen. Men så var det ju också vilodag igår, det brukar ju märkas. Till och med en liten fartökning på två kilometer kostade jag på mig. Men jag undrar om jag inte mått bättre av att sova vidare trots allt. Jag har sov dåligt i natt och har gjort i nästan en vecka nu. Några nätter på grund av Sixten, men de flesta bara på grund av mig själv. Konstiga drömmar, orolig sömn och många uppvaknanden med svårt att somna om. Kanske har det något att göra med att jag snart ska börja jobba? Tankeverksamhet och sånt.

Hur som helst är jag väldigt känslig för för lite sömn. Jag blir sur och mår dåligt. I morse bröt jag typ ihop när min klocka gick sönder. Eller nja, den fungerar lite, men inte som den ska. Vadå, det är väl bara att lämna in den liksom. Det är ju fortfarande inom tiden för garantin. Men just då kändes det som att livet var slut. Typ. Nu har jag sovit en stund och har också insett att det faktiskt inte är så farligt. Visst, lite jobbigt att krångla med sånt, men jag lär ju överleva liksom.

Recept på bra dag

Turkisk yoghurt, hallon, valnötter, lite honung mörk choklad med havssalt.

♥ Sov till halv nio.

♥ Gå upp, fixa frukost åt en stor och en liten (som tjuvstartade med en flaska välling klockan sex) och ät i lugn och ro (så lugn det går med ovannämnda person).

♥ Kolla mail, bloggar och annat så gott det går med en klängande miniperson runt benen.

♥ Städa undan lite och gå sedan ut på en liten pulkatur. Mycket kläder på.

♥ Laga lunch och ät.

♥ När storbäben sover hinner du både blogga, kolla bloggar och diverse facebookgruppers flöde samt skriva lite på ett träningsprogram åt en av mina adepter. Och dricka en stor kopp kaffe.

♥ Fixa mellanmål till två och fixa sedan i ordning er för en tur ut i kylan igen.

♥ Fixa ärenden som exempelvis att checka in på helgens konvent och bli lite pepp på ny inspiration.

♥ Efter middag, lite handlande och lägga-bäbis-rutiner lägger du dig i ett jättevarmt skumbad. Tvingar dig att slappna av, läsa i en tidning och bara slappna av. Din sambo får nu ta över allt ansvar för eventuell vaknande Sixt.

♥ Lagom till du är skrynklig och helt matt kliver du upp och fixar tidernas godaste kvällsmål.

♥ Slappa sedan i soffan.

Den uppmärksamme noterar att det inte finns någon löpning med. Inte någon annan fysisk aktivitet heller (förutom lite vardagsmotion i form av promenerande). Dagar kan vara väldigt bra ändå.

Egentligen är jag bortskämd

Snön yr utanför fönstret och det är riktigt kallt ute. Jag älskar det! Det här är den allra bästa tiden. Vintern. Jag vet att många avskyr den, men jag kan tyvärr inte lida för er skull. Jag är alldeles för upptagen med att njuta.

Det enda dåliga är att jag blir så himla sugen på att åka skidor. Jo, det är dåligt för jag har tyvärr inte mina skidor och andra tillbehör här. De är hemma i Arvika där de inte gör någon större nytta. De har inte gjort någon större nytta under de senaste tio åren om jag ska vara ärlig. Mindre än tio gånger har de fått vara ute och lufta sig under den här tiden. Ja, ni inser ju att det inte är årets modell vi pratar om. Men jag hann faktiskt skaffa carvingskidor (Typ första säsongen de kom, då tränade jag ju fortfarande alpint.). De är till och med av racemodell. Gula specialslalomskidor. Gult skulle det vara för det betydde Rossignol förr i tiden och var enligt många det bästa märket. Speciellt enligt min (då) Rossignolnördiga pappa. Men hur som helst hade de förmodligen gjort större nytta om de stått i förådet här istället. För då hade jag lätt som en plätt kunnat ta mig de tre kilometrarna till Hammarbybacken. Där ser det fint ut nu. Kanske nästa år.

En liten skymt av de gamla trotjänarna.

Jag hoppas också få möjlighet att åka på skidsemester någon gång under de närmaste åren. Gärna ny utrustning också såklart, men lite realistisk får jag vara. Jag har inte varit på skidsemster på mer än de här tio åren skidorna stått i princip oanvända. Inte varit på så många resor utanför det här landet heller för den delen. En vecka på Kreta sommaren efter gymnasiet, en vecka i Turkiet 2005 och en weekend i London 2007. Nästan komiskt. För ibland känns det som att alla gör minst tio resor om året. Cityresor, solresor och skidresor. Alla utom jag (vi). Fast sedan inser jag ju såklart att det inte alls är så. Att det bara är en liten klick i periferin av min bekantskapskrets som reser utomlands (eller till svenska fjällen) flera gånger per år. De närmaste reser ju faktiskt inte jättemycket mer än jag (vi). Bara lite.

Men så skäms jag. Jag har det så fantastiskt bra jämfört med många andra. Jag har en familj som tycker om mig. Jag har en bostad väldigt nära Stockholms innerstad. Jag har ett roligt jobb (om än inte fast, om än inte som motsvarar min utbildningsnivå). Jag har flera riktigt nära vänner och många fina bekanta. Och jag har ett barn. Det är det mångá som inte har men så fruktansvärt gärna skulle vilja ha. Det kan inga resor i världen ersätta. Jag är egentligen väldigt bortskämd.

En bra början

Februari började med 18,3 fina, kalla och snöiga kilometrar. Fast det var lite segt på slutet när energin tog slut och snön som föll i sidled stack mig i ögonen. Men i övrigt kändes det riktigt bra. Lätt liksom.

Tidigare på dagen träffade jag tre andra träningsmammor över en fika. Två helt nya bekantskaper vilket alltid är lika roligt. Det är kul att lära känna föräldrar som jag har något mer än just föräldraskapet gemensamt med. Som inte tycker att jag är konstig som springer med vagnen eller involverar träning i leken (träning för mig, lek för Sixten) då och då. Och som förstår att jag inte tränar för utseendets skull utan för att det är så himla roligt, givande och utvecklande.