Lite saknad, något roligt och någon krävande

Idag är en sådan där dag då jag saknar Göteborg. De kommer inte så ofta de där dagarna, mer sällan än jag trodde de skulle göra, men idag är en sådan. Mest av allt, just precis nu, saknar jag att få köra ett riktig tufft pass army training. Inte instruera, utan att få köra själv. Tyvärr finns inte konceptet här och det är dumt, dagar som denna. Men, men. Jag får försöka få till ett eget pass (ute antar jag) någon dag denna vecka.

Idag blir det body balance dock, precis som vanligt på måndagar. Jag hade en tanke om morgonjogg imorse men eftersom jag både somnade sent och sov lite dåligt orkade jag inte när det väl var morgon. Och det gäller ju att passa på att inte orka nu medan jag kan.

Igår sprangs det dock. En fin mil med Sofie. Tyvärr gick tiden för snabbt. Vi hade så mycket att prata om att vi vips var hemma igen. Förhoppningsvis gör vi om det snart igen.

Nä, nu får jag snart återgå till Sixten som är arg som ett bi. Han är inne i en väldigt krävande fas där det enda som gäller är att stå eller gå (och hålla händerna) ungefär 95 procent av den vakna tiden. Det blir långa dagar då. Dessutom vet jag inte om han slutligen har tänkt lära sig krypa ändå. Vi har trott att han nog skulle hoppa över det eftersom han hatar att ligga på mage. Men nu går han liksom framåt med händerna från sittande och vill iväg. Men när han tillslut fått loss benet som är i vägen under kroppen lägger han sig direkt ner på magen och vrålar av ilska. Alternativt skjuter sig bakåt i en rasande takt och blir ungefär lika arg över det. Tur att han kan skifta över och bli superglad lika snabbt igen. Ett tag. Innan allt börjar om igen. Tålamod verkar inte vara en av de starkare sidorna han har. Undrar just var han ärvt det ifrån... :)

Mys med mums

Igår hittade jag på något slags ny maträtt. En blandning av italienskt och grekiskt och libanesiskt och kanske nåt mer. Olika röror, foccacia, bulgursallad med feta, tzatziki och sånt.

Idag gjorde jag egen ostkaka. Dock inte lika god som industrins. Men med en kanna te, vispgrädde och aprikoser blev det ändå mys.

Jag fortsätter fundera över mål och träningsupplägg. Tids nog hittar jag den rätta stigen. Den som leder till stordåd. Med mina mått mätt.


Skrivet på min Iphone

Här händer det inte mycket

Idag har jag inte gjort mycket. Haft min cykelklass förstås, men det går ju alltid så snabbt att jag nästan glömmer bort att jag gjort det. I övrigt typ noll. För att Sixten skulle få sin dagliga dos frisk (nåja) luft offrade jag mig och tog med honom på promenad. Lagom till sovdags såklart så jag fick lyssna på min ljudbok. Och faktiskt var det inte så pjåkigt. Grått och äkta novembertråkigt, men ändå friskt liksom.


Skrivet på min Iphone

Tankar om springsäsongen 2011

Bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Så kan jag nog sammanfatta årets springsäsong. Mitt mål var att komma tillbaks i samma form som innan graviditeten och möjligtvis putsa till mina personbästan på vissa distanser. Med beröm godkänt får jag väl säga angående det där. Snabbare än jag trodde och bättre än jag trodde. Återigen konstaterar jag att kroppen är en häftig grej.

Jag drömde om att starta på Stockholm Marathon och springa så länge det kändes bra. Det gjorde jag också. Efter att ha haft lite små strul med en stel piriformis (liten liten muskel i rumpan) som gjorde att jag nog trodde att jag skulle få stå vid sidan av ändå, blev jag bättre och startade ändå. Lite antydan till stramande gjorde att jag tackade för mig vid halvmaran, ändå stolt över att jag sprungit en sådan tre månader och tio dagar efter förlossningen.

Största målet för säsongen var att springa hem silvret på Lidingöloppet (under 2h 38min) och det målet gav mig sådan ångest att jag knappt såg fram emot loppet. Men det ordnade sig ju tillslut och nu kan jag låta det spöket flyga iväg.

Tredje målet var att komma så nära mitt personbästa på milen som möjligt. Gärna slå det som sagt och som drömtankar hade jag sub 44min. Personliga rekordet låg på 44:30 och inför Hässelbyloppet kände jag att det nog kunde gå om jag hade en bra dag och banan var så platt som jag hört att den skulle vara. Check på både 44.30 och sub 44. Otroliga 43:37 sprang jag i mål på och inför nästa år är jag pepp på sub 43. Sjukt snabbt ju..

Det var rätt oklart om jag skulle hitta såväl någon mara som halvmara som passade i tid och det gjorde jag inte heller. Att putsa till nuvarande rekord på respektive distans (3:30:46 och 1:39:43) står alltså kvar till nästa år.

Exakt vilka tider jag vill uppnå på respektive distans nästa år återkommer jag till. Likaså vilka lopp jag vill springa, vilket som är mitt huvudmål samt övriga detaljer som springsäsongen 2012. Men en sak är säker; det kommer bli spännande. Grundträningen börjar om ett par veckor.

Morgongymmad

Jag trodde att jag skulle vara ensam på gymmet när jag klev in där strax före sex. Men inte då, det var flera stycken. Det kändes bra för det hade känts så konstigt att vara helt själv. jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt har jag fått massa energi till morgonträning. Jag har varit så otroligt trött den senaste månaden (trots att jag oftast sover mellan sju och åtta timmar), men nu verkar det ha vänt. Kanske för att jag ökat upp mitt järnintag.

I vilket fall kändes det oväntat bra med tanke på att jag bara hade ett glas juice och en liten smörgås i magen. Jobbigast var definitivt renegade row i komination med tricepspushups. Jobbigt för balansen och därmed jobbigt för coremusklerna. Pushups med fötterna i trx-band kändes också i mage och ländrygg. Och icke att förglömma - utfallsgången med viktplatta ovanför huvudet. Bra coreträning. De flesta av dagens övningar involverade bålen även om huvudfokus låg på andra muskler. Sånt gillar jag. Bra där.

Morgonfunderingar

06:09 öppnade jag dörren, gick ned och ut. Sedan sprang jag. Och medan jag lyssnade på ljudboken jag håller på med just nu (Säga vad man vill om Camilla Läckberg men nog är böckerna beroendeframkallande..) funderade jag även lite på mina mål inför nästa säsong. Eller rättare sagt vilka mål jag ska ha. Ett par stycken har jag redan klara för mig och jag tror jag vet vilket mål som kommer bli det första stora, men i övrigt har jag inte hunnit tänka så långt. Mer än att jag vill förbättra mig på samtliga distanser (10km. 21,1km, LL30km och 42,2km) Jag skulle verkligen vilja springa ett ultralopp. Ett kort ultralopp. Till att börja med. jag kan nog helt stensäkert säga att jag aldrig kommer att springa ett 12h lopp. Men frågan är hur långt jag är beredd att testa? Vad är en bra början tro? Det längsta jag sprungit är 55km. En gång. Förslag?

Jag vill också ha förslag på bra brödrecept till bäbisar utan tänder. Improviserade lite idag och gjorde små minitekakor, men de blev lite väl hårda. Förslag? (Inte för mycket fibrer, det klarar inte lilla magen av.)