Lördag

Av den där förkylningen, som liksom aldrig blev någon förkylning, känner jag nu inget spår. Efter en extra säkerhetsvilodag igår är det dags att få träna igen idag. Panen var att springa, men när jag vaknade regnade det ute så jag tänkte om. Den runda som eventuellt blir min sista på ett bra tag ska inte få förstöras av regn (Det ofta kan vara mysigt att springa i regn, dock inte på vintern!). På den runda som eventuellt blir min sista på ett tag ska solen skina eller snö falla från himlen. Så jag gör ett nytt försök imorgon. Idag får det bli lite svingande och dragande med kettlebellen istället. Och flyttpackande. Om en vecka slipper jag nämligen jojovädret på västkusten. Snö, kyla, regn, kyla, ishalka, snö, regn, ishalka, snö, regn byts mot massor av snö. För mig som älskar snö och vinter blir det som att komma till paradiset. I dubbel bemärkelse, för jag får också äntligen bli hel.

Lite lat och lite mage

Idag har jag inte gjort många knop. En promenad till Ica och tillbaks är allt jag orkat med. Fast jag känner mig inte så förkyld längre, konstigt nog. Inatt när jag vaknade hade jag jätteont i halsen, men när jag vaknade, efter nästan tolv timmars sömn, var det onda helt plötsligt borta. Mystigt. Vi får se hur det känns imorn. Om det känns bra ska jag nog testa lite spring på lördag.

Imorgon är det också ny vecka, vecka 35. Så här ser magen ut i vecka 34:as sista dag:


Jag tycker den är rätt liten ändå..


Fast den börjar bli bredare..

Typiskt

Efter att ha inventerat till sen kväll i söndags fanns det inte en chans att jag ens skulle ha någon ambition att komma upp och träna i måndags. Natten till igår sov jag dåligt och orkade inte heller upp. Idag skulle vara tredje gången gillt och jag var verkligen jättesugen på att testa att springa igen. Massa nykommen snö och inte så kallt. Vad händer då? Jo, då vaknar jag med ont i halsen, igensnorad näsa och en känsla av begynnande förkylning. Skit. Tur att jag har någon som kan tycka lite synd om mig vid min sida.

Dagarna tickar på

Dagarna med tillfälligt samboskap går av någon anledning fortare än andra dagar, men snart byts det tillfälliga mot något evigt. Endast åtta dagar kommer jag behöva klara mig själv. Fredag till Lördag. På lördagkvällen nästa vecka bor jag inte längre på västkusten.

Idag är det fyrtiofyra dagar kvar till beräknad bäbisfödsel. Det är elva dagar till flyttdag och endast åtta dagar kvar att jobba. Jag gillar verkligen mitt jobb, men det ska ändå bli skönt att få landa i min nya tillvaro och få tid att förbereda mig på ett delvis helt nytt liv.

Spring och iphone

Eftersom min nya kompis gav mig massa träningsvärk i rumpan och baksida lår, och eftersom tiden liksom bara rann iväg, så blev det inget springande under årets första dag. Precis som tradtionen bjuder alltså. Årets andra dag började jag dock i springskorna. Jag och gryningen. En av de sista rundorna med bäbisen inne i magen. Ja, jag tror inte det är så många kvar nu. En, två eller möjligtvis tre stycken. Idag stramade det lite i magen till och från. Känns det likadant nästa gång får det bli den sista gången. Sorgligt men något jag kan leva med. Jag springer ändå på övertid nu. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle kunna springa i vecka 34!

En annan rolig grej är att jag slutligen har kapitulerat och blivit med iphone! Ska bara åka och inventera lite på jobbet, men sen ska jag börja leka! Martin blir nog glad över att få ha sin ifred.. Och så har vi shoppat lite mera saker till bäbisen. Listan på saker tar liksom aldrig slut. (Och då har vi ändå kunnat få en hel del.) Tur att bäbisen är värd alla pengar många gånger om!

Ett, två, tre

Rostat bröd, soltorkad tomat, färsk basilika, hackad vitlök och olivolja.


Qourn med ädelost, matgrädde, soya och rosépeppar. Hasselbackspotatis och kokt sparris.


Vaniljglass, vispgrädde, bananer, maränger och chokladsås.