Dubbelt

Eftersom min TV gick och tvärdog någon gång under midsommarhelgen (Den fungerade innan jag åkte iväg på midsommaraftons morgon men var stendöd när jag kom hem på söndag kväll samma helg.) ser det nu ut såhär hemma hos mig. Tur att jag har tillgång till två olika mobila bredband ett par månader. Dock är täckningen väldigt dålig i mitt hus (Typ enda stället i Göteborg vad det verkar.) så det hackar hela tiden. Inte så säkert att jag klarar av det hela matchen..

En dålig dag

Igår låg jag här.. Idag ligger jag inne..

Det är aldrig kul att vara gnällig och det är speciellt tröttsamt att klaga på vädret. Men just nu måste jag. Jag mår fysiskt dåligt av den här tryckande, fuktiga och kvava värmen. Om det hade varit sol hade jag ju antagligen orkat ta mig till havet, men inte ens det har jag kommit mig för idag. Istället har jag, förutom en kort och plågsam sväng till stan, legat och läst och sovit om vartannat. Förutom att jag känner mig som en strandad säl och mår lite lätt illa har jag tydligen ännu en visdomstand påväg, för hela huvudet spänner och käken gör ont. Inte har jag någon matlust heller men jag har ändå tvingat i mig både frukost, lunch och middag (och lite överblivna chips), rätt stora portioner till och med. En bidragande orsak till den dåliga känslan är också att det känns skitdåligt att slänga bort en ledig dag på att må halvdåligt och ligga inne och sura. Jag hade även en gång en ambition om långpass fram emot kvällen, men det inser jag ju att det inte kommer gå. Jag ska dock försöka ta mig ut på något kortare senare ikväll när det förhoppningsvis svalnat av något. Kanske inklusive ett bad i härlanda tjärn om jag får ihop logistiken. Tills dess tar jag en iskall dusch och återgår till boken.

Sol, muffins och en trött kropp

Jag sitter och väntar på att molnen ska skingra sig och solen komma fram. För idag ska jag åka ut i skärgården med några vänner. Igår bakade jag pizza och muffins så nu är det som sagt bara solen som fattas. Ja och så lite springande då.

Ambitionen var att gå upp vid halv sju för att äta frukost, sova en stund och sedan ge mig ut. Men det var fullständigt otänkbart att gå upp vid halv sju. Ställde om klockan på åtta och tänkte att jag kunde morgonjogga. Vaknade och var om möjligt ännu tröttare. Efter någon halvtimme kunde jag dock inte stå emot hungern och tvingade upp mig själv för frukost. Får se om jag orkar och hinner ta mig ut något. Annars får det bli lite bonusvila. Det är sånt som är det fina med att ha tryckt på paus. Det spelar inte så stor roll om inte allt går enligt planen. Jag tränar när jag vill och orkar. Nu vill jag i och för sig oftare än vad jag orkar. Jag är väldigt trött just nu. Allergimediciner och annat som gör min kropp till en annan än den vanliga. Men förr eller senare vänder det.

Nu går jag och lägger mig med en bok en stund tror jag. Hoppas solen skiner på er!

Jag är kär!

I mina nya räserskor. Jag kanske inte flög fram under morgonens intervallpyramid (Herregud det var ju hundra år sedan jag senast sprang intervaller, så det kan man inte begära.) men det kändes studsigt och lätt. Jag gillar att de trots sina 160g känns i princip lika dämpade som mina DS trainer (som jag sprungit i princip alla pass i de senaste månaderna). Det känns bra eftersom jag (i löparsammanhang) inte direkt räknas som "lätt". Najs. Och det går inte att komma ifrån det faktum att de är rosa. Det drar upp betyget ännu mer :)

Jag har insett att jag just nu inte kan få till några kvalitativa pass på kvällarna efter jobbet. Det går bara inte. Jag är tröttare än tröttast, har cementklumpar till ben och fötter som ömmar. Därför får jag väl helt enkelt gå upp sjukt tidigt och springa innan jobbet istället. Eftersom frukost är ett måste innan hårdare pass innebär det att jag får gå upp vid fem. Nollfemnollnoll. Så det gjorde jag idag. Gick upp, fixade frukost, åt den framför datorn som vanligt och kröp sedan ner i sängen och sov en timme till. Strax innan sju var jag redo och klar. Benen studsade iväg och uppjoggen gick rätt lätt. Körde sedan en pyramid (med en bonus på slutet) bestående av 200m, 400m, 600m, 400m, 200m och 400m. Det må låta lite, men det var som sagt hundra år sedan jag sprang intervaller och min kropp är heller inte riktigt som den brukar. Jag tyckte det var lagom. Första tvåhundringen gick skämmigt långsamt. Fyrahundringen gick något snabbare, men långt ifrån i de farter jag sprang fyrahundringar i veckorna före maran. Lyckades öka upp farten något för varje intervall och avslutade sista fyrahundringen i 4-fart. Godkänt men knappast något personligt rekord. Men det gör inget. Jag är glad över att jag fortfarande kan. Och jag är barnsligt glad över mina rosa räserskor.

Är du redo för sensommarens stora utmaning?

När semestern är över är det väl dags att öka på styrkan, bättra på konditionen och stärka upp pannbenet? Vill du göra detta på det roligaste sätt du kan tänka dig? I så fall är ”Kettlebellarmy” något för dig!



Med start den 19 augusti och sju torsdagar framöver har vi jättekul tillsammans i fina Skatås, i Göteborg. Vi kommer köra army training med inslag av kettlebells och tillsammans pushar vi oss lite längre än du trodde var möjligt! Vi tränar både vår kondition, vår styrka, vår smidighet, vår koordination och vår spänst. Vi använder oss av naturen, vår egen kroppsvikt, varandra och självklart av de ryska kloten. Låter detta spännande? Vill du veta mer? Maila i så fall någon av oss på; andrea@premeraidrottsnutrition.se eller info@madeleinejohansson.se



Hoppas vi ses i gräset!

Framtiden

Att jag tryckt på paus hindrar mig inte från att köpa rosa räserskor!

Efter min stockholmsmara, där jag var så nära men så långt borta samtidigt som jag var otroligt nöjd, var jag superpeppad inför framtiden och kommande mål. Jag ville inget hellre än att återhämtningsfasen skulle ta slut så att jag kunde få sätta igång. Jag hade stora ambitioner. Men så hände något och luften gick fullständigt ur mig. Därför har jag tryckt på paus och kommer endast ägna mig åt att ha kul och må bra. Jag kommer alldeles säkert att springa intervaller och långpassen kommer fortfarande vara frekvent förekommande. Jag kommer fortsätta älska (och just nu sakna) armyn och jag kommer självklart att tycka väldigt mycket om att instrurera cykelpass. Jag kommer yoga. Jag kommer springa i skogen och på asfalt. Jag kommer fortfarande älska att springa.

Men jag lägger prestationen åt sidan för resten av säsongen. Jag är anmäld till en hel hög med tävlingar som jag kommer springa om det känns meningsfullt och roligt. Det smärtar en hel del i både själ och hjärta men jag vet att det är såhär det måste bli. Vad spelar en halv säsong för roll? Jag har inte bråttom. Jag ska springa hela livet.

Dock har jag redan börjat skissa så smått på nästa säsong. På mål och fokus. På det jag älskar mest av allt. Men tills skissen blivit mera tydlig håller jag den för mig själv. Tids nog kommer saker och ting att klarna och jag blir redo att dela med mig. För löpning är kärlek.