Barbakroppen är vaken

Idag började jag det nya dygnet med att väcka barbakroppen till liv med hjälp av morgonspring. Lite vätska måste jag ha förlorat för jag vet inte hur många gånger jag var uppe och kissade inatt. Plus att jag vid ett tillfälle vaknade och var så svettig att hela kroppen var omgiven av ett lager vatten. Det rann till och med längs ryggen. Fräscht.. Dock var fötterna fortfarande rätt ömma och svullna, men det gjorde inget för benen var piggare än på länge. Jag struntade i pulsen och jag struntade i farten. Jag sprang precis som benen ville och njöt av sommarsol och fläktande vindar. Det enda som störde mig var att en tjej, som jag sprang om i en uppförsbacke, sprang om mig och drog iväg i värsta tempot. Tävlingsmänniskan i mig sa åt mig att sådant tolereras inte, men förnuftet av mig sa åt mig att lägga av. Så jag sprang på i mitt nästanjoggtempo och kände mig nöjd med detta. Idag var det bland annat dessa två indeipoppärlor som påverkade mig mest:

Väl hemma efter exakt 8km avslutade jag med tolv minuter löpskolning. Det var inte igår om man säger så. Därefter smakade ett glas iskall oboy mer än underbart och efter dusch och frukost är jag nu redo för en ny dag. Jag ska försöka hålla mig undan de sköna, fina, rosa, lätta skorna som ropar på mig från sin plats i hyllan. Försöka för allt vad jag är värd. De ingår inte i min semesterbudget..

Barbapappa

Precis så känner jag mig!

Min kropp har aldrig tålt värme särskilt bra och jag blir alltid ett par kilon tyngre på sommaren. Fötterna svullnar upp så mycket att jag knappt får på mig skorna och hela jag går runt som en vätskefylld balong. Det faktum att jag snorar, flåsar, nyser och har kli i ögonen då och då bidrar inte heller till en bra känsla. Det går upp och ner såklart, just nu är det upp. Väldigt upp. Om man menar att upp är dåligt och ner är bra. När jag, efter drygt tre timmars tågåkande, satte på mig skorna på jobbet i morse var det trångt. Längre fram på dagen började fötterna värka för att det blev så lite plats i skorna, och jag började fundera på om jag skulle se helt psyko ut om jag gick omkring i kompressionsstrumpor till de rätt så korta shortsen. Funderar seriöst på det alltså. Jag jobbar ju ändå i en springaffär. Fast isåfall vill jag ha sånna här! Ge mig snälla!

Hornstull - Rönninge

Ja det blev 28,5km i solen. Jag hade alldeles säkert klarat även nästa korta etapp till Södertälje, men dels hade jag antydan till huvudvärk och småkänningar i högerfoten och ville sluta innan det blev något jätteont av det, och dels var det lunchpaus i Rönninge och det kändes drygt att vänta sålänge för att springa några få (tror detvar 4,5) kilometer till. Istället gick jag och sa hej till min farbror som passande nog bor precis där vi stannade och tog sedan pendeln in till stan. Nu känner jag mig tipptopp och tänker fortsätta spendera min tid i solen.

Bara en liten fundering; visst påverkar värmen väldigt mycket, men jag tycker att dessa knappa 30km var mycket jobbigare än de brukar vara. Jag kanske inte springer 3mil lätt som en plätt, men det brukar definitivt kännas lättare. Och det tror jag beror på att jag och min kropp inte gillar alla dessa pauser. Visst måste man fylla på med vätska och energi, men jag gör det mycket hellre i farten. Jag blir bara seg av att stanna och starta.

Långspring med sällskap

Idag ska jag spendera mycket tid i solen. Springandes. Hornstull-Järna, 55km står på schemat. Men det är tveksamt om jag kommer hänga kvar ända till Järna. Det är så mycket med allergi, astma och annat just nu, att allt över 25km är bonus. Jag har sprungit exakt 55km förut, jag vet att jag kan och känner således ingen som helst press på mig själv att jag måste göra det igen, just idag. Målet är att följa med sålänge det är kul och känns bra i kroppen. Förutom astman, allergin och allt det där är jag extremkänslig för värmen, och ett av symtomen på det är att jag känner mig ungefär som en padda i kroppen. Tung och jättesvullen. Vi får se hur det känns att springa. Hur som helst ser jag fram emot att få tillbringa x antal timmar tillsammans med nya och gamla bekantskaper!

Åksjuk

Jag sitter på tåget på väg till kärlek, skärgård och långspring. Det är svalt och skönt, men som vanligt hamnar jag alltid på en plats där jag åker baklänges och det gillar inte min kropp. Speciellt inte på x2000. Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om mål och framtid, men jag måste nog försöka sova så jag kanske slipper vara åksjuk. Får författa en annan dag helt enkelt. Ha en skön helg sötnosar!

Morgonyoga och kvällsjogg

Det har varit stelt idag. Och trött. På träningen stelt och på jobbet trött. Jag är alltid väldigt mycket stelare på morgonen jämfört med på eftermiddagen/kvällen, men imorse tog jag nog priset. Baksida lår gick liksom inte att räta ut hur jag än försökte! Och inte hade jag ork nog att stå tillräckligt djupt i krigarna heller. Men stå på huvudet kunde jag minsan även fast jag inte gjort det på något drygt år! (Ja, jag slog visserligen över en gång och hade kanske inte benen helt raka varenda gång, men det låssas vi inte om.) Och skulderstående behärskade jag riktigt bra om jag får säga det själv. Rakt och prydligt.

Nästa gång kanske jag gör sådär. Eller inte. Fast det kanske inte är så svårt?

Efter zoombiedagen på jobbet var det dags att jogga lite. Här var det också stelt. Vaderna och baksida lår gnällde från början till slut. Men det var skönt ändå för jag är så glad att jag kan springa. Det är faktiskt inte alla som kan det.