Jag blir galen!!!

Jag kommer sakna vår lägenhet den dagen jag/vi flyttar. Men något jag definitivt INTE kommer sakna är våra idiotiska grannar!!

Den ena av dem bredvid har TV´n på på hög volym typ dygnet runt, de över har något konstigt för sig, det låter som om de hoppar omkring, väldigt ofta och de under spelar dålig musik på väldigt hög volym lagom till jag ska sova (och det är faktiskt inte onormalt tidigt). Men värst av alla är de som bor bredvid oss på motsatt sida som TV-gubben. DE ÄR STÖRDA PÅ RIKTIGT! Varje gång man rör sig i köket (typ) efter klockan 22 blir det tydligen mycket störda. Speceillt störda blir de tydligen om man diskar. DÅ KÄNNER DE SIG TVUGNA ATT KNACKA I VÄGGEN.

Varför?? Kan de inte bara ringa på och be oss att vara tystare då?? Inte för att vi väsnas särskilt mycket. Vi anstränger oss för att diska och fixa så tyst som möjligt men det hjälper ju inte! Vi försöker diska så tidigt som möjligt om kvällarna, men ofta är det inte förän mellan 21 och 23 vi har tid. De kan ju komma hit och göra det åt oss tidiagre på dagen då om det nu stör så mycket. Eller köpa oss en diskmaskin. Nu ikväll satte jag ner en stor glasburk med teer i på diskbänken. På ett helt normalhårt sätt. Det räckte tydligen för att störa dem. Knackningarna var där direkt.

Som om det skulle hjälpa att knacka i väggen föresten. Av ren ilska och hämnd brukar vi väsnas extra mycket då. Barnsligt? Kanske, men jag blir snart galen på dem och kommer snart ringa på och fråga vad det är för fel på dem.

Så, nu har jag avreagerat mig lite.

Inte riktigt helvila

När Angelica som har core på onsdagsmorgnar frågade mig igår kväll om jag inte kunde boka in mig på passet så att det säkert skulle bli av (var lite för få bokade), kunde jag inte säga nej trots att helvila var planerat. Och lite core kan väl aldrig skada, benen får ju iallafall vila. Så sagt och gjort, det var bara att kliva upp trots att jag gärna hade sovit lite längre. Tur att jag bara har två minuter till gymmet och kan gå upp 20 min innan passet börjar.

När jag ska cykla på morgonen går jag alltid upp en timme tidigare för att hinna äta frukost, annars har jag inte ork nog att träna som jag vill. Plus att det är störande att ha en mage som vela tiden meddelar att den vill ha mat. När jag går på morgonyoga brukar jag klara mig med en banan i magen och tänkte att det nog skulle funka även på coren. Men nej, jag är svag om jag inte har mat i magen (glukos i blodet). Förutom att jag var "sovtrött" hade jag noll energi och blev helt slut av de flesta övningarna. Nä, det enda jag kan göra utan mat i magen är att springa/cykla lugnt med låg puls och yoga. Annars behöver jag äta. Mat är bra!

Första turen med Rs200sd

Det blev fartlek precis som Mr Sz ville. Och det blev ute. Premiärtur med min nya kompis. Fast eftersom fotpoden inte är kalibrerad stämde den inte särskilt bra. Nog för att jag inte sprang särskilt snabbt, men riktigt SÅ sakta som poden tyckte sprang jag inte. Och när jag kommit runt rundan som enligt funbeat är 12km tyckte poden att den endast var 11.15km. Visst, kartmätfunktionen är säkert inte helt hundraprocentig vad gäller tillförlitlighet, men längre än så är rundan definitivt. Men, men det är väl bara att bege sig till närmsta bana och kalibrera. Hoppas att jag kan klämma in det någon dag snart!

Annars funkade klockan bra. Den har förutom de funktioner som min gamla ytterligare några fler bra saker. Det viktigaste för mig är dock att jag kan se tid och puls i procent och det kan jag ju även på min rosa F6. Den får nog bli min cykelklocka. Då kan jag programera in min cykelmaxpuls på den så blir det lite mer rättvisande. (Ska bara ta reda på denna först..Och exakt löpmaxpuls.) Dock känns det nästan som ett måste för en riktig löpare att kunna mäta sträcka och se vilken fart man håller. Så därför köpte jag en ny kompis. En nackdel med min röda vän är dock att om jag vill se pace under tiden jag springer visas puls och tidtagning med mindre siffror än vad jag är van vid. Pacens siffror är däremot lagom stora. Men det är kanske en vanesak och nu var det dessutom mörkt och ändå svårt att se utan att trycka på lysknappen.

Jaja. Totalt 12km varav ca 7km fartlek i förhållandevis lugnt tempo eftersom jag kände mig lite sliten. 79% i genomsnittspuls, 84% i max. Imorn blir det vila!

I-landsporblem

Jag kan verkligen inte bestämma mig.

1. Förutom långpass (som ska springas på lördag eller kanske söndag) har jag tre andra löppass att välja på. 12km fartlek, 8km (stegrande) tempo + 2km nedjogg eller 10km lätt distans. Egentligen står fartlek på schemat, men jag vet inte om jag är sugen på det..

2. Ska man springa inne eller ute? Blir det lättdistans (känner mig lite sliten så det skulle vara skönt, men å andra sidan är det skönt att ta det i helgen i anslutning till långpasset) blir det garanterat ute, men väljer jag tempo eller fartlek kan det hända att jag vill springa inomhus. Men jag vet inte säkert.

Jag har så stora i-landsproblem!

Pluto Katinka

Mitt sug efter slalomen är som vanligt vid den här tiden på året sjukt stort, men något som är ännu större just nu är mitt sugen efter hästarna och ridningen. Om jag bara hade lite mer tid, och framförallt lite mer pengar, skulle jag ta upp det direkt. Men som med så mycket annat får det vänta tills jag blir stor. (När nu det kan tänkas bli). På det typ tio år gamla fotot nedan har jag och min älskade Katinka just klarat oss runt felfritt på en klubbtävling med pyttehinder och fått en klassisk blåvit clear round-rosett.

Pluto katinka - e: Pluto XVII-4, eu: Neapolitano XIII-3

Katinka var (ja, eftersom hon var föddes 1985 antar jag att hon inte lever nu, men jag är inte helt säker) ett Lipizzanersto som med sina 145cm i mankhöjd egentligen var för liten för att vara godkänd inom rasen. Och hon passade definitivt inte som lektionshäst med sitt hetsiga temperament och ganska sura humör i boxen (dock inte när jag kom, då var hon såklart jättesnäll :) ). Men något hon älskade var att hoppa! Hon blev helt galen, speedade på som bara den och vägrade aldrig! (Jo, en gång. Och då blev jag så förvånad att jag ramlade av rätt in i hindret). Öronen spetsade framåt precis hela tiden och huvudet högt högt. Min älskling.

Något år eller två efter att bilden togs såldes Katinka och hon slapp vara letionshäst. Jag hörde även nåt rykte om att hon fick nåt föl och jag hoppas hon fick ett bra avslut på sitt liv!

Suddig, inscannad bild på ovan nämnda tävling med pyttehinder

En gång vann jag och Katinka en klubbtävling (på lite högre hinder) där jag tog jordens snävaste sväng i omhoppningen. Än i dag undrar jag hur vi klarade av den och inte dundrade rakt in i ett av hindren vi genade mellan. Hoppas jag kan få en lika fin häst som Katinka den dag jag är stor nog att kunna skaffa en!

Aha..

Jag har fått fotpoden att funka.. när man är så oteknisk (och otålig) som jag kan det ta sin tid bara :)

Nu ska jag bara lära mig hur alla funktioner och sånt fungerar.. Men först core + pump.