Men ååh!

Fan. Vi har redan problem. Fotpoden vill inte fungera som den ska. Eller så är det jag som är dum och inte fattar. Någon som kan hjälpa??

Det står "check fotpod" när jag startar. Jag trycker på knappen och lampan lyser grönt en sekund. Men inget händer när jag går runt, den registrerar liksom inget. Åh, jag blir galen på sånt här!!! Jag har noll tålamod och vill att allt ska funka perfekt på en gång!!!

Jippie!

Nu har jag äntligen skaffat en sån här! Jag hoppas vi får ett långt och lyckligt förhållande!

Långlöpning & långyoga

Söndagsförmiddagen var vigd åt 20km löpning och så blev det. Ett lugnt och skönt långpasstempo och utan någon fartökning i mitten. Kände mig oväntat pigg i kroppen vilket gjorde att det nästan var svårt att hålla tempo nera, åtminstone till en början. Mot slutet blev det lite segare som vanligt, men det är nog det långpass som känns bäst hittills den här säsongen. Detta trots att det är det längsta sedan i sensomras. Totalt 1h 55min och en pace på 5:45min/km. 75% i genomsnittspuls.Helt perfekt långpasstempo för mig och mina mål alltså.

Så här ser jag ut en helt vanlig söndagskväll :)

Efter ätande, slappande och fixande var det på eftermiddagen sedan dags för 90min yoga. Skönt och välgörande och jag imponerades av mig själv som tog mig upp i huvudstående alldels själv. Visserligen med en vägg som lite stöd, men ändå. Jag har ju aldrig gjort det förr liksom..

Återhämtningsjogg och cykling

Jag är grymt imponerad av Susanna som kämpade på och låg en bra bit över 80% i princip hela det 10km långa passet. En lugn och skön återhämtningsjogg (66% i genomsnitt) för min del och ett riktigt tempopass för hennes del, det är bra när man kan slå två flugor i en smäll. Sällskap och två olika slags pass. Så fort hon flyttat till min sida av stan ska jag dra med henne ut regelbundet så kommer hon snart vara på samma nivå som mig. Det är kul att springa och peppa någon att orka fortsätta lite till, att orka ta i lite mer och att orka ignorera mjölksyra, blodsmak och smärta (bra sådan såklart). Lite som att vara cykelintruktör.

Vickade på ett 60min pass ikväll och körde mitt nya pass som jag inte hunnit testa innan. En lång och skön uppvärmning på 13min följt av extensiva intervaller. 6min jobb på 85% av max och mjölksyratröskeln följt av 3min vila på 65% av max. Gånger 4. Följd av en lång och skön nedvarvning och stretch. Funkade hur bra som helst och det var roligare än vanligt att instruera idag. Jag hade liksom ett sånt skönt flow och fick med mig deltagarna på ett sånt härligt sätt! Att fler av dem berömde mig efteråt känns såklart extra kul!

Nu ska jag slänga mig i soffan med en skål smågodis, en kanna te och Twilight! Ha en mysig helg sötisar!

Stelt

My god. Jag är sjukt stel i nästan hela baksidan. I hela ryggen, rumpan och vaderna. Men jag kan ju alltid glädja mig åt att låren har klarat sig. Undrar om de, tillsammans med framsidan, kan göra allt jobb idag? 10km lätt lätt distanslöpning och 60min cykelvick. Men det klarar ju jag och min kropp, vi är ju ganska envisa.

Mjölksyra & Endorfiner

Jag har kommit på ytterligare en sak jag är dålig på. Att göra djupa (superdjupa) knäböj på ett ben. Om jag går så superlångt ner som man ska, dvs tills rumpan nuddar vaden typ, kommer jag inte upp igen. Jag är för tung och för svag. Öva öva! (Inte för att jag har övat nåt på militärgång/plankgång, men man kan ju ha ambitionen) När jag är dålig på nåt blir jag arg som sagt. Väldigt arg. Ibland är det bra för då går resten bättre. Men ibland blir jag arg och ger upp. Idag var det nästan så. Idag hade jag inte tillräckligt jävlaranamma av nån anledning. Inte bra!

Men, men. Jag var åtminstone nästan mitt bästa jag på resten. Nästan. Alla pushups (förutom triceps som vanligt) på tå minus några få mitt i en konditionsövningning där mjölksyranivån var lite väl hög.

Det är konstigt hur någonting så jobbigt samtidigt kan vara så fruktansvärt härligt. Samtidigt som jag vill att övningen/passet bara ska ta slut vill jag att det aldrig ska ta slut. Det pågår liksom ett krig där mjölksyran och spykänslorna står på ena sidan och endorfinerna och järnviljan står på andra sidan. Och det är så himla underbart!

Don´t let go - Bryan Adams & Sara McLachlan

Och så har jag fått en ny favoritstretchlåt. När träning är inblandat gäller tydligen inte mina vanliga referensramar när det kommer till musik. Fast vad gör det egentligen?

Testa kriget mellan mjölksyran/spykänslorna och endorfinerna/järnviljan och njut när den bästa sidan tillslut vinner och det är dags att varva ner och belöna sin duktiga kropp. Testa detta lite oftare och testa att varva ner till denna låt, det kan nästan inte bli bättre.