Det är något speciellt med västkusten ändå

Det blev en halvdag vid havet igår. Göteborgs norra skärgård. Vattnet var sådär precis alldeles lagom varmt. Svalkande men inte kallt. Sixtens första havsbad. Idag åker vi mot östkusten och vardagen igen.


Skrivet på min Iphone

Sol, sommar, semester

Det råder semestervecka och samtidigt återhämtningsvecka. I vanliga fall brukar jag ta en vecka av total träningsvila i mitten av sommaren, men eftersom detta året inte är ett vanligt år nöjer jag mig med en väldigt lätt vecka som komplement till den vanliga periodiserade träningsplanen.

Igår sprangs veckans första pass av två, kanske tre eller max fyra kortare lätta pass. 7,7 km varav drygt 5 i terräng. Mjuk skogsstig under fötterna. Jobbiga insekter flygande runt den varma, svettiga kroppen. Alldeles lagom lätt, alldeles lagom långt. Men varmt.

Därefter blev det glass och minigolf. Jag vann. Det gillades inte av Martin som ju har spelat nästan oändligt många gånger på de där banorna. Hihi. Sixten har två tävlingsmänniskor (och lite lätt dåliga förlorare) till föräldrar. Antingen blir han en extrem vinstjägare eller så blir det precis tvärtom. Igår sov han i början av rundan, därefter studerade han strategier och tuggade på Pingu.


Skrivet på min Iphone

Roadtripp

Första dygnet på vår semesterroadtripp spenderades tillsammans med fina vännerna i Norrköpning. Nu styr vi bilen mot de Småländska skogarna för ett par dagar hos Martins föräldrar. Där finns det backiga springvägar i skogen, så det kan hända att det blir någon tur i springskorna!


Skrivet på min Iphone

Långt

Efter ännu mer förfasande över hur någon kan hata så starkt passade jag på att må dåligt över alla barn (och vuxna) som svälter på Afrikas horn också. Man blir sannerligen inte rik av att leva på en riktigt dålig föräldrapeng (men jag är tacksam för möjligheten att få vara föräldraledig!) som jag gör i nuläget, men jag lever ju definitivt i överflöd ändå. Imorgon när ovan nämnda pengar har kommit in på kontot ska jag genast skänka en slant till de drabbade. Åh, jag önskar att jag kunde hjälpa alla som far illa här i världen men det går ju tyvärr inte. Men jag kan göra något och förutom att ha ett fadderbarn i Ghana försöker jag då och då skänka en liten slant till bättre behövande. Även om det inte är tillräckligt känns det iallafall lite bra.

Men nåväl. Ett långpass stod på dagens schema. Faktiskt det enda som stod där förutom att tvätta. Och äta och leka med Sixten då. Martin sprang iväg på sitt först och när han var tillbaks var det min tur. Jag hade tänkt mig mellan 25 och 26 kilometer och mätt ut en runda på ett ungefär. Bestämde mig för att springa riktigt långsamt och gjorde även så. I början. Sedan gick det visst snabbare, men när det ändå känns helt ok så gör det inte så mycket. I början var benen träningsvärkstela men ju längre jag sprang desto lättare kändes det. Det var bara i motvinden på Strandvägen samt de allra sista kilomterarna som kändes lite sega, resten gick fint. 27,8 fina kilometrar samlade jag ihop med en snittpuls på 74%. Jag vill gärna ligga under 75% (ju närmre 70% desto bättre) under långpass så det blev godkänt. Det ska jag fira med en stor kopp te och mycket glass. Jag har blivit glassoman det senaste. Jag som inte är (var?) någon glassmänniska..

Intervaller, återhämtning och hår

Ja det känns ju helt sjukt att blogga om obetydliga saker som löpning och frisyrer en dag som denna. Norge känns nästan som hemma. Jag är uppväxt mindre än en timmes bilfärd därifrån och att något så obegripligt sjukt kan hända så nära är skrämmande. Och naturligtvis oerhört tragiskt. Jag mår fysiskt dåligt.

Jag skaffade ny(gammal) frisyr igår..
Men livet går ju vidare ändå och mitt med bland annat en intervallpyramid på förmiddagen och en återhämtningsjogg på eftermiddagen. Intervallerna gick fint. Jag körde 100-200-400-800-800-400-200-100 meter med 100 meter gåvila mellan. Tanken var att hålla ungefär samma fart genom hela serien vilket betyder att de korta kändes lättlätta, fyrahundringarna helt ok och åttahundringarna jobbiga. Inget maxande dock, för imorgon är det långpassöndag. Jag tänkte mig ett tempo på mellan 4:15 och 4:30, men i verkligheten landade jag på mellan 3:50 och 4:15 så det gick ju sådär med den planen. Glädjande dock, för andra åttahundringen gick i 4:06 utan att jag var helt slut. Trevligt.

Nu ikväll återhämtningsjoggade jag drygt 6 kilomter så nu är benen glada och nöjda och laddade inför morgondagen då jag hoppas kunna få till ett långpass över 25km.

Skrivet på min Iphone

Morgonjogg i sommarregnet

Foto; Sofie. Vi ser lite skraja ut. Kanske var det för att vi såg en grävling? De kan ha vassa tänder har jag hört :)

När jag vaknade imorse kände jag mig helt mosad. Mörbuldade ben efter gårdagens superintervaller och träningsvärkigt rygg- och axelparti sedan yogan jag ägnade 45 minuter åt igår förmiddag. Sixten sov länge, men typiskt nog vaknade jag tidigt ändå och undrade om han inte skulle vakna snart. Kunde inte somna om men när han väl vaknat och fått mat blev jag jättetrött. Typiskt även det. Fast när en springdate med Sofie i morgonregnet står på schemat gör det inte så mycket. Efter att ha tagit de första stapplande springstegen var jag dock lite orolig över hur den där rundan skulle gå egentligen. Bra skulle det visa sig. Efter nio kilometer mysjoggande och pratande om ungefär hälften mellan himmel och jord kände jag mig som ny. Att sedan duscha, fixa frukost och tassa runt för att inte väcka mina killar som visst somnat om och njuta av lite egentid är inte fel alls. jag gillar redan denna regniga torsdag.