Tomt men spännande

Det känns lite tomt och konstigt att inte börja den nya säsongen denna veckan. Månadsskiftet november/december brukar ju liksom vara den där starten på det nya träningsåret. Starten mot nya mål och nya utmaningar. Lite tomt och konstigt, samtidigt som jag naturligtvis glädjs åt en annan del av livet, en ny tid i livet. En start på nästa säsong kommer, om än lite senare än vanligt. Mål och utmaningar finns självklart där, men starten på resan ligger några månader bort, några månader senare än vanligt. Nytt och spännande, både vad gäller livet och löpningen.

Crossfit och dans

I förmiddags bjöd Frida, Terese och Sportlife in till bloggträning. Grymma instruktören Sandra (En instruktör helt i min smak!) körde ett crossfitinspirerat s-cirkelpass på 45 min med oss. Skitkul! Antagligen körde jag lite hårdare än jag borde, men det var så himla roligt att få bli lite trött för en gångs skull. Mysträning i all ära, men ibland behöver jag lite mer än så. Nåja, bäbisen verkade inte misstycka så jag körde på. Teamade med fina Mia och tiden bara flög iväg.

Efter ett extra varv (Jag hade gärna kört ännu ett, så kul var det!) när jag tror alla var sådär lagomt trötta var det dags för en överraskning. Dansande med Omid. Dans är inte min starkaste sida om man säger så. Men lite kul var det såklart ändå. När en instruktör har en sådan där härlig utstrålning går det bara inte att inte försöka. Jag började dock känna mig lite trött efter hårdkörandet innan och koncentrationen var inte helt på topp, varvid jag antagligen inte var den starkast lysande stjärnan i salen. Snarare en av de blekaste. Men det gör faktiskt inget. Det är stark, snabb, smidig och uthållig jag vill vara. Och då kan jag bjuda på att jag är skitkass på dans.

Föresten; igår lufsade jag 5km i snön på Kungsholmen. Antagligen sista springturen i Stockholm innan bäbisen är ute. Kanske, kanske kan jag springa även vid nästa besök om tre veckor, men det är verkligen inget jag räknar med. Istället glädjs jag att jag vid det besöket kommer få bo i mitt blivande hem. I mitten av december är det vårt. I mitten av januari är jag på plats i den för en lång lång tid. I mitten av februari kommer bäbisen till den. Mitten av månaden är bästa tiden av månaden.

Vecka 29

Haha, verkligen en skitful bild! Jag ser inte så glad ut.. :)
Men man måste ju skynda sig att knäppa innan någon ser en..

Jag tycker magen växer fasligt långsamt. (På bilden ser den större ut än jag upplever den vara.) Nästa vecka är det mätdags och förmodligen växer den precis som den ska. Det är iallafall en livlig kompis som ligger där inne.

Vecka 29 började vi med ett styrkepass. Mestadels övningar för axel- och skulderparti, men även en hel del bröst, ländrygg och stabiliserande bålövningar. Till vår hjälp tog vi kinesis"maskin", ländryggsmaskin, viktplattor, bosuboll och en kettlebell. En, eller gärna ett par, kettlebells står numera på önskelistan som ska skickas till tomten.

Snart är vi tre

En inspirerande dag, som handlat ännu mer om löpning än vad mina vanligtvis löpspäckade dagar gör, avslutas bäst med en stor kopp te och en liten påse godis (Ofta föredrar jag stora godispåsar, men bäbisen i magen verkar ha gjort att en liten påse räcker. Riktigt praktiskt, då blir det mer pengar kvar till annat.). Imorgon är en lång dag som avslutas med att jag somnar i Stockholm. Den börjar med ett pass på gymmet. Dags att fortsätta stärka kroppen. Jag har varit lite dålig på det ett tag, men nu är det bäst att ta tag igen om jag ska orka bära runt på en bäbis hela dagarna om ett par månader. Dagen fortsätter sedan med en jobbdag och en tågresa. Imorgon är en lång dag, men den avslutas med att två blir tre igen.

Fint på springrundan

Mörkt och fint, precis som jag gillar det. Att få känna att detta inte var den sista turen är en fantastisk känsla. Stor tacksamhet till den starka kroppen är på sin plats. Tack.

Rörligt

Jag anser mig vara ganska smidig. Kanske inte i jämförelse med riktiga yogisar, men för att vara löpare är jag nog rätt så rörlig. Eftersom nivåerna av hormonet relaxin är extra höga när man är gravid är jag just nu extra rörlig. Det är roligt. Det gäller dock att inte förivras, töja för mycket och skada sig så jag försöker sansa mig. Det är emellertid väldigt roligt när saker liksom bli extra bra och idag hade jag förutom min extra rörlighet även en bra balansdag. Jag har nog aldrig fått till så höga och snygga dansare som under kvällens body balance. Tjockisdansare. Hihi.