Det blir start

Jo. Jag är förvisso tröttare än tröttast (Men det har jag varit ett bra tag nu och måste nog kolla upp.) men förkyld känner jag mig inte. Dock heller inte någon direkt känsla av snabbhet i kroppen. Jag vet att det kan vända när jag väl är mitt uppe i det och det kan mycket väl gå riktigt snabbt. Men känslan just nu är seg, ovillig och oinspirerad. Dessutom regnar det, men vad hade jag väntat mig. Regn är liksom temat för den här tävlingssäsongen.

Lite osäkert

Lite symbolik. Ska jag på eller av bilen?

Det lutar åt start och jag hoppas på start. Men med den här lynniga förkylningskänslan i kroppen vet jag inte. Ena stunden känner jag mig som vanligt. En timme senare känner jag mig förkyld. Ytterligare en stund senare frisk och så håller det på en massa gånger om. Men känns det bra när jag vaknar imorn så kommer jag springa. Under 42 kommer nog bli väldigt svårt dock. Men jag hoppas på pers. Fast först och främst att jag ska känna mig tillräckligt bra för start.

Lite core på det

Nu är det så att jag återigen (Ja, igen!!) har slappat till mig vad gäller styrketräningen. Bedrövligt få pass finns registrerade i min träningsdagboken de senaste veckorna. Förra veckan finns där endast tjugo minuter core. Det är den enda styrkan förutom den jag får genom body balancen. Denna veckan finns nu trettio minuter core registrerat. Vill spara på benen så därför enbart mage och rygg. Nä, nu måste jag fixa till det här. Nu när grundträningsperioden närmar sig ska det minsann se annorlunda ut. Det måste se bättre ut om jag ska hålla. Punkt slut.

Kanske blir det bättre

Jag kände mig mycket tre redan när jag kröp ner i sängen igår. Glass (För det blev det istället för smoothie och godis) är grejen. Visserligen trodde jag inte det var sant när alarmet drog igång klockan sex imorse men så känns det ju varje dag nästan. Men tillräckligt bra för att våga springa till jobbet kände jag mig så det gjorde jag. Drog till och med upp tempot till en lite ansträngande känsla och typ medelhård distans blev det. Pigga skor på fötterna och idag kändes de snäppet ännu piggare än vanligt. Jag fick nämligen en uppsättning snabbsnörningssnören igår. Minns inte märket men i vilket fall gjorde de att skorna satt mycket bättre än de brukar. Just de här skorna är en av mina favoriter, men orginalsnörena har irriterat mig ända från dag ett då de dels är för korta och dels väldigt hala. Men nu är det problemet löst! Men nu måste jag hoppa i duschen så att jag hinner äta en andra frukost innan jobbet kallar.

Inte riktigt helt på topp

Typ sådär känner jag mig. Foto: Jane Haglund

 

Jag är inte riktigt som vanligt. Jag är inte direkt sjuk eller förkyld, men jag är allmänt hängig och känner mig heller inte frisk. Tråkigt. Jag känner att jag inte kan träna men orkar heller inte beta av något annat på den där attgöralistan som aldrig tycks ta slut. Fast det är väl det som är grejen med livet kanske, listan tar liksom inte slut. Segt är det iallafall att inte känna sig helt topp. Jag hade planerat ett intervallpass med pigga ben som suttit stilla i två dagar. Men nä, det blir mera stillasittande. Te blir det förmodligen också, precis som varje kväll. Kanske godis? Det brukar pigga upp. Och någon vitaminspäckad frukt av något slag, det brukar också kännas bra att ta till. Jag liksom känner (låtsas?) hur jag blir en gnutta piggare för varje tugga. Te, smoothie och smågodis. Så får det bli. Och inga måsten. Kanske är jag pigg imorgon. Kanske har en smula latmask nästlat sig in i kroppen också. För motivationen är nämligen inte heller på topp just nu.

Stillasittande

Idag och imorn är jag på möten hela dagarna och testar på livet med stillasittande jobb. Det leder till trötthet på ett annat sätt än den trötthet som blir när jag står och går hela dagarna. Så jag laddar med andra omgången kaffe redan nu. Lite spring blir det nog i eftermiddag dock. Det är ju ändå det vi jobbar med.