Yogi

Jag har slarvat med yogan den senaste veckan. Eller ja, inte kört ett enda pass är en bättre beskrivning. Nu har jag i och för sig inte kört så många andra pass heller, kroppen har inte varit riktigt på topp och helst velat sova hela tiden. Men tillbaks till yogan. När jag inte kört det på någon dryg vecka är det alltid samma stela baksida (Och idag även stela magmuskler! Har aldrig hänt förr..) som möter mig när jag ska upp i min första hund. Känner mig minst sjuttio år gammal och vill genast lägga ner allt som har med yoga att göra. Fast sen skärper jag mig, accepterar dagens utgångsläge och gör det bästa av situationen. 45 minuter senare är jag kanske inte supermjuk, men åtminstone lite mindre stel. Tänk så lite som behövs.

Den här finingen fick jag upp när jag googlade "yoga hund".

Det var dock nära att jag inte tog mig upp idag heller. Ögonen ville inte öppna sig och det var i ett nästan sovande tillstånd jag satte mig på mattan. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Planen är nämligen att försöka springa lite igen då. Eftersom det inte är så smart att springa utan mat i magen när man har en bäbis boende därinne betyder det att jag måste upp sådär sjukligt tidigt igen. (Nej, det går inte att springa på kvällen efter jobbet just nu. Det går att lufsa, men inte springa.) Så nu håller vi en tumme för att nästa natt är en natt med bra sömn och att ögonen åker upp alldeles av sig själva. Ok?

Kroppen regerar

Min kropp vill tydligen inte riktigt samma som min hjärna och mitt hjärta. Kroppen vill mest sova (men pigg verkar den inte bli ändå) medan hjärnan och hjärtat vill göra massor av andra saker. Hjärtat och hjärnan verkar spela i underläge för det är hela tiden kroppen som vinner. Fascinerande. Ta exempelvis det här med kaffe. Jag dricker vanligtvis ganska mycket kaffe. Men så en dag för någon dryg månad sedan vaknade jag upp och kände avsmak för kaffe. Jag mådde illa bara jag kollade på kaffebryggaren. Typ. Jag var så innerligt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna. En kopp kaffe hade suttit fint, men det gick verkligen inte.

Numer kan jag dricka en kopp per dag om jag vill, men jag tycker inte det smakar på långa vägar lika gott som det brukar. Kroppen vill tydligen inte ha kaffe, vilket i och för sig kanske är rätt naturligt, det är ju trots allt en form av "gift".

En annan grej är godis. Jag äter fortfarande ganska mycket godis (Ja, jag tycker att det är gott, jag äter varierat och näringsrikt i övrigt så varför skulle jag inte göra det?) men jag behöver en mycket mindre mängd för att bli nöjd. Om jag innan behövde femton bitar innan jag blev nöjd räcker det nu med ungefär hälften. Konstigt. Undrar vad nästa grej är? Vad som helst, bara det inte blir morgongröten med hallon, solrosfrön och mellanmjölk. Eller jordgubb- och apelsinjuicen. Eller morgonägget. Denna frukost är det godaste som finns.

Musik ♥ Löpning / Löpning ♥ Musik

I en timme, arton minuter och ungefär trettio sekunder var jag (vi) ute och lufsjoggade. Mera jogg än lufs faktiskt, vilket känns bra. Det var trots allt efter jobbet och dessutom var luften fuktig. På en timme, arton minuter och ungefär trettio sekunder hinner man höra ett par låtar. En av dem var denna. Jag hoppas du har tillgång till Spotify och kan höra för det är en bra springpepplåt! Jag minns att jag under maran lyssnade på den tre gånger i rad bara för att jag blev så boostad av den. Även om dess text egentligen inte har ett endaste dugg med löpning att göra så har den ändå det.

"Look to the right and begin to run and baby don´t you ever stop." /.../ "Turn to the right and speed up yor feet you are the fastest of them all."

Musik ger mig så mycket och är ett perfekt komplement till min löpning. Två delar av mig kan mötas på något sätt. Känslor ventileras dubbelt, minnen kommer upp till ytan och sinnet ljusnar. Det är svårt att förklara, men musiken förstärker löpningen och löpningen förstärker musiken. Det här är något av det jag tycker är finast just nu;

Övning i spontanitet

Igår hade jag planerat att springa lite halvlång distans. Kanske hade jag planerat lite yoga på morgonen också, det minns jag faktiskt inte. Jag är så sjukligt trött på morgonen nuförtiden så jag glömmer bort vilken morgon som hör till vilken dag. Underligt. Jag var riktigt laddad och hade med mig extra många mellanmål till jobbet. Men så helt plötsligt ser jag att jag har fått ett sms. En middagsinbjudan som löd ungefär; "Idag ska vi ha middag som tack för flytthjälp. Vill du komma hit och äta god mat?". Oj. Jag måste erkänna att det ställde till det lite i mitt huvud, jag är en extremt planerande människa och har svårt för allt för plötsliga infall (Även om jag såklart får sådana ibland ändå). Men sen skärpte jag till mig. Det är klart att jag ska äta god mat istället för att springa! Springa kan jag göra en annan dag, jag tränar faktiskt inte inför OS (I synnerhet inte just nu.) Och två vilodagar i rad har väl aldrig skadat? Så det blev jättegod trerätters middag, bubbelvatten (Rödvinet såg fruktansvärt gott ut, det måste medges. Finns det goda alkoholfria rödviner?) och sällskapsspel.

Imorse skulle det alltså vara dags för det där halvlånga distanspasset. Men det gick inte nu heller. Efter mindre än sex timmars sömn är jag inte pigg i vanliga fall. Nu är jag dödstrött. Jag menar sådär dödstrött att det inte går att få upp ögonen alltså. Sådär dödstrött att man mycket väl kan stänga av alarmet och somna om och sova i tre timmar till. Men jag nöjde mig med en timme. Sen körde jag 30min core istället. Den halvlånga distansen väntar fortfarande. Nu börjar även skorna (som inte varit ute sedan i söndags) ropa, så ikväll är det dags. Eller? :)

Ibland blir det konstigt

Klockan ställd på nollfemnoll trots att jag kom i säng lite för sent och sov oroligt hela natten. Kravlade mig upp, åt frukost och sen ner tillbaks i den varma sängen. Halv sju var det dags igen. Upp och i springkläder. Men vänta nu. Lilltån. Hur kunde jag glömma den? Den gjorde lite ont på jobbet igår, men så fort jag kom hem och tog av skorna försvann visst detta. Och borta var det, ända tills jag tog på mig strumpor och var på väg att sätta fötterna i rosa räserskorna. Bah. Orkar inte ha mer ont. Orkar inte springa och ha ont, orkar definitivt inte gå runt på jobbet och ha ont för en liten (ganska stor) blåsas skull. Kapitulerar, drar av mig alla kläder, ramlar ner i sängen igen och somnar på stört. Det blir vilodag idag. Kvällens eventuella body balance byter jag mot kompisfika (eller vad vi nu ska göra). Det är det som är det fina med att inte ha några tävlingar att springa snabbt på framför sig. Utan att blinka kan man hoppa över, ställa in och planera om pass. Rätt bra som omväxling. (Även om det inte är på SÅ blodigt allvar annars heller. Jag är rätt bra på att ställa in och planera om även i vanliga fall.)

Lilltår och sånt

Jag sov inte som en prinsessa inatt. Jag sov riktigt dåligt. Först hade jag problem med att somna och när jag väl gjorde det vaknade jag en timme senare och hade jätteont i ena lilltån. Ja, du läste rätt, lilltån. Hade en blåsa där som jag inte kunde låta bli att massakera. Det brukar bli så bra så. Det blev det denna gång också. I ett dygn tydligen. Nu pulserade hela lilltån och hur jag än vände och vred på mig gick det inte över. Jag försökte ligga så tån inte stötte emot något men det hjälpte inte. Sen försökte jag ligga med foten i högläge, men inte det heller hade någon effekt Tillslut gick jag upp och svalde en alvedon, hur töntigt det än kändes. Inte gick det över. Tillslut somnade jag tydligen i ren utmattning och när jag slog upp ögonen nästa gång var klockan halv nio. Halv nio!! Jag försover mig ytterst sällan (minns inte ens hur många år sedan det var sist) och greps såklart av halv panik. Jobbmässigt sett är det ju jättelugnt, jag börjar inte förän 9:45 och det tar bara 10min att cykla dit. Men själsmässigt kändes det som en katastrof och som hela dagen var förstörd. Att jag missade min planerade morgonyoga spelade mindre roll, men att behöva "stressa" med frukosten betydde desto mer. För vanliga människor är det säkert helt normalt att ha endast ha en timme på sig på morgonen, men jag vill ha min tid! Lugn och ro och en sak i taget. Nåväl, till jobbet kom jag, som vanligt några minuter "för tidigt", och resten av dagen blev faktiskt helt ok. Förutom att jag måste diska nudå kanske. Diskmaskin är en sak jag ska skaffa när jag får ett större bo.