Tack!

Miljoner tack för alla fina kommentarer! ♥ Jag (vi) får stora tårar i ögonen av att läsa alla snälla ord!

Det stora avslöjandet

När jag sprang Stockholm marathon den 5:e juni var jag inte ensam. Nä, såklart jag inte var, förutom mig sprang ju typ 20000 andra samma bana. Fast det var inte det jag tänkte på nu. Jag tänkte på en annan liten liten.. gej (?) En pyttepyttepytteliten kompis som var med mig från start till mål. Som gick igenom både glädje och smärta, som tog sig i mål 47 sekunder från drömgränsen. Den där lilla kompisen finns kvar nu med, den är till och med lite större. Eller kanske rätt mycket större föresten.

För jag har en bäbis i magen!!

Ja tro det eller ej, det har jag faktiskt. Det hade nog ingen trott för ett halvår sedan, allra minst jag själv. Det kom lite som en chock och skakade om tillvaron litegrand. Minst sagt. Det var kanske inte riktigt planerat, men det var inte så mycket annat att göra än att planera om. Så numera är det vår plan. Samtidigt som det såklart känns fantastiskt roligt och spännande är jag lite lätt nervös (Eller ja, typ livrädd, speciellt vid tanken på att jag en dag i februari måste föda ut bäbisen.). Tänk om jag blir en dålig mamma? Tänk om jag inte vet hur man tar hand om en bäbis? Så tänker jag till och från. Fast i nästa sekund tänker jag att det är väl klart att jag kan, det om något är väl en sak man kan? Så självklart känns det mest bara häftigt. Häftigt att veta att i min mage finns en liten, liten människa som i princip började sitt (foster)liv med att springa marathon!

En liten pyttedel av mitt hjärta sörjer att jag antagligen kommer att få vara utan löpningen i flera månader. Fast å andra sidan kommer jag ju, som jag varit inne på tidigare, ha tid att stärka upp mina svagheter lite och jag kommer ha tid att träna massa annat roligt. Jag har accepterat att jag kommer få klara mig utan min älskade löpning ett tag. Springa ska jag göra hela livet och då spelar inte, ett förhållandevis lågt, antal månader någon roll. Nästa sommar kommer jag att vara tillbaka som en starkare version av mig själv. (Om det inte är lite outhärdligt varmt som det varit denna sommar vill säga :) ) Jo, för jag tror stenhårt på att man stärks en massa utav att få en bäbis, både fysiskt och psykiskt!

(Och jag hävdar envist att det mest är värmen som påverkat min oförmåga att springa denna sommar. Självklart bidrar inte graviditeten till att det känns lättare, men jag tror verkligen att värmen är den största boven. Jag har upplevt liknande känslor tidigare år och då har jag inte varit gravid :) )

Det är mycket praktiskt som behöver falla på plats innan jag kan slappna av helt och njuta av att jag/vi faktiskt har förmågan att få barn. (Att bo i samma stad och allra helst tillsammans är ju en liten fördel exempelvis.) Men jag försöker att ignorera alla dåliga känslor när de dyker upp. Försöker att bara se allt det häftiga och försöker förstå att jag faktiskt har en bäbis i magen! :)

Diciplinerat

Jag håller mig till den nya planen som betyder att jag inte ska springa oftare än varannan dag. Visserligen har det bara gått en vecka, men det känns lovande. Det är skönt att det är svalare, det känns betydligt bättre då. Lätt är det dock inte och jag känner mig ungefär som en snigel med alldles för stort skal. Det har väl dock sina orsaker och jag jobbar på att acceptera känslan.


Med en kettlebell i handen går det ännu mindre lätt :)

Ingen springning idag alltså (jag lufsade ju igår), däremot yoga. Jag gillar att kliva direkt ur sängen, in i mjuka yogakläder och upp på mattan. Magen brukar kurra lite mot slutet, men frukosten smakar extra bra efter 45min av töjande och vridande. Kroppen mår också bra av det och kommer tacka mig framöver. Jag bör nog gå på en riktig yogaklass snart dock, för inspirationen börjar tryta. Jag brukar köra ungefär samma serier solhälsningar med olika krigare inkluderat. Därefter fokuserar jag mest på att försöka töja ut min stela baksida, både ben, rumpa och rygg. Det brukar ta ungefär 45min och känns som ett lagomt pass. Hade jag haft lite mera plats hade jag gärna övat lite mer avancerade saker (som typ huvudstående), men jag inser att jag inte gärna vill ramla in i tv´n så jag låter bli.

Imorgon blir det inte heller något springande, däremot core (har äntligen inskaffat en (rosa) boll och ett gummiband med handtag) och kanske lite cykling om jag hittar ngåot lämpligt pass att boka in mig på. På redag däremot, då ska jag försöka mig på lite fartlek. Nästan så att jag är lite nervös..

Så lika men ändå så olika

Tisdag 27/7: Högsommarvärme, hög puls, tungandat, kraftlöst och oskönt.

Tisdag 3/8: Svalt (nästan höstlikt), låg puls, friare andningsvägar och en helt annan känsla.

Tempot i princip identiskt (det skiljde 1 sek/km). Så lika men ändå så olika.

Comeback

Igår gjorde jag en tillfällig comeback (har ju en liten paus under sommaren) som instruktör. 90min utomhusarmy skulle köras borta på Lindholmen och det var väl klart att jag ville vara med och instruera den! Det såg ut som att vi fick till ett riktigt jobbigt pass trots att vi båda improviserade rätt så bra (Känns som om army training är ett av få koncept man kan improvisera inom.) och knappt hade hunnit prata ihop oss innan. Problemet är bara att varje gång jag instruerar army blir jag så himla avundsjuk på deltagarna! Jag vill också bli sådär spytrött och känna att jag inte orkar en endaste sekund till. Jag vill också uppleva den underbara men samtidigt vemodiga känslan när passet är över. Visst kan jag jobba både nästintill inget och rätt mycket som instruktör, men det går inte att komma ifrån att jag är där för deltagarnas skull och faktiskt måste gå runt och korrigera, peppa och hetsa dem. Det blir inte samma sak. Men det är roligt att se andra övervinna sina gränser också, nästan lika roligt som att göra det själv.

Nytt datum för Kettlebellarmyn!

Jag och Madde har beslutat oss för att flytta höstens kettlebellsarmy till tisdagar istället för torsdagar:

Orsaken är att vi fått så många mail och förfrågningar från folk som gärna vill vara med men som inte kan på torsdagar av olika orsaker. Vi är inte sämre än att vi kan ändra oss, och nytt startdatum är därför tisdag den 17e augusti kl 19.30 i Skatås:

Vi behöver få in intresseanmälningarna (obs; ej bindande) senast den 8e augusti, dvs på söndag.

Bra va?!

Maila på info@madeleinejohansson.se eller andrea@premeraidrottsnutrition.se