söndag 15 februari 2009
Så här är det idag..
Soffläge alltså. Fast strax ska jag gå över till Carro och planera vårt kommande temapass "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Och skvallra lite om vad som hände och inte hände igår :D
Lite senare ikväll blir det 10km lätt distans och eventuellt kalibrering av fotpoden.
Hoppas ni har en skön söndag!
lördag 14 februari 2009
Cravings
Jag tror jag har blivit smittad av Marathonmia. 22,5km långpass och jag fick ett extremt sug efter Loka vildäpple! (Och semla, men med det har Mia inget att göra). Skickade iväg min vän, sambo och expojkvän för att införskaffa detta. Även fast han var ute och drack för många öl igår gick han (nästan) villigt ut och kom hem med Semla och Loka Päron. Vildäpple fanns det ingen. Men päron duger, det är nästan samma sak.
Passet då? Jo, det kändes lätt och skönt. Både kroppen och vädret visade sig från sin bästa sida och strålade ikapp. Förutom kilometrar samlade jag även ihop lite D-vitamin i den härliga vintersolen. (Lite, det var ju bara ansiktet som exponerades.)
Nu ska jag äta semla och dricka upp resten av Lokan. Lite senare blir det rödvin som sagt..
Passet då? Jo, det kändes lätt och skönt. Både kroppen och vädret visade sig från sin bästa sida och strålade ikapp. Förutom kilometrar samlade jag även ihop lite D-vitamin i den härliga vintersolen. (Lite, det var ju bara ansiktet som exponerades.)
Nu ska jag äta semla och dricka upp resten av Lokan. Lite senare blir det rödvin som sagt..
Hjärtats dag
Idag är det alla hjärtans dag. Det firar jag genom att låta mitt hjärta springa (ja, det är ju mest benen som springer, men hjärtat hjälper ju till) 22km långpass i kylan. Och så skickar jag en stor kram till alla mina vänner och familjemedlemmar.Ikväll blir det lite kalas hos en kollega. Som vanligt blir det rödvin. Rött som blodet, rött som hjärtat. Det passar ju bra.
fredag 13 februari 2009
Powerben
Ibland blir jag förvånad över mig själv. Eller över min kropp rättare sagt. Men det kanske är samma sak. I vilket fall; Vaknade med den vanliga armybaksmällan, dvs stel och mörbultad men vid gott mod efter att ha sovit ganska bra för en gångs skull. (Bara drömt några få konstiga drömmar) Efter frukost och lite fixande började dock tröttheten ta över mer och mer och att springa tempopass kändes sådär lockande. Övervägde ett lätt distanspass i solen och kylan istället men sansade mig och intalade mig att jag nog inte var så farligt trött ändå. Innan jag kom mig för att börja fundera mer bytte jag snabbt om och gick till gymmet och mitt favoritband. (Ja, när det är minusgrader ute behöver jag ju ytterligare en tröja på mig och ni kan ju tänka er hur mycket jobbigare det blir att springa snabbt då! ;) )
I början kändes det visserligen lite stelt och stappligt, men efter en koll på klockan fick jag ny energi. Den visade nämligen en bra mycket snabbare pace än bandet. Nu litar jag inte på poden till hundra procent eftersom den än så länge bara är kalibrerad manuellt, men det styrker ändå min tes om att banden visar fel. Känslan när jag springer i en viss hastighet på bandet är mycket jobbigare än när jag springer med samma tempo utomhus. Jag vet att jag inte är den enda som upplever detta så jag har envist hävdat att banden inte stämmer. Nu kanske jag äntligen har fått rätt? Även om det kanske inte gick riktigt så snabbt som poden visade borde tempot ändå vara lite snabbare än displayen visar. Bra för mitt självförtroende!
Men just det ja, jag blev ju förvånad över min kropp. Den var nämligen inte lika stel och trött som jag befarade! Det kändes riktigt bra till och med! Visst, jag hade kanske inte velat springa längre än vad jag skulle och gjorde, men det kändes ändå helt ok. Härligt! Efter att 8km tempo (stegrande upp till 5km och höll sedan denna fart upp till 8km) och 1km nedjogg var jag så duktig att jag äntligen tog tag i löpskolningen. Alla övningar (förutom koordinationsloppen), dvs skipping, höga knän, hälkick, tågång, mångstegshopp, sidosteg och utfallsång fram och tillbaks två gånger i stora salen. Klapp på axeln!
I början kändes det visserligen lite stelt och stappligt, men efter en koll på klockan fick jag ny energi. Den visade nämligen en bra mycket snabbare pace än bandet. Nu litar jag inte på poden till hundra procent eftersom den än så länge bara är kalibrerad manuellt, men det styrker ändå min tes om att banden visar fel. Känslan när jag springer i en viss hastighet på bandet är mycket jobbigare än när jag springer med samma tempo utomhus. Jag vet att jag inte är den enda som upplever detta så jag har envist hävdat att banden inte stämmer. Nu kanske jag äntligen har fått rätt? Även om det kanske inte gick riktigt så snabbt som poden visade borde tempot ändå vara lite snabbare än displayen visar. Bra för mitt självförtroende!
Men just det ja, jag blev ju förvånad över min kropp. Den var nämligen inte lika stel och trött som jag befarade! Det kändes riktigt bra till och med! Visst, jag hade kanske inte velat springa längre än vad jag skulle och gjorde, men det kändes ändå helt ok. Härligt! Efter att 8km tempo (stegrande upp till 5km och höll sedan denna fart upp till 8km) och 1km nedjogg var jag så duktig att jag äntligen tog tag i löpskolningen. Alla övningar (förutom koordinationsloppen), dvs skipping, höga knän, hälkick, tågång, mångstegshopp, sidosteg och utfallsång fram och tillbaks två gånger i stora salen. Klapp på axeln!
torsdag 12 februari 2009
Tre ord
Trött Glad Nöjd
(Och ja, jag vaknar varje torsdagsmorgon och tänker "Yes, idag är det torsdag" :P)
Wish me luck!
Idag gäller det att ladda med en stor dos envishet. Jag ska nämligen vicka på cykelpasset som är precis innan armyn. Mellan passen har jag i bästa fall 5min på mig att byta outfit (man kan ju inte armytraina i cykeloutfit heller :P) och trycka i mig nåt ätbart och energirikt. Eller så hoppar jag att äta. Risken finns att det kommer upp igen. Det är nämligen konditionsfokus även denna vecka, vilket betyder att det kommer bli spyjobbigt. Men kul!
Ladda, ladda!
Ladda, ladda!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)