tisdag 16 februari 2016

Orden och jag

Hej hopp, här var det visst längesedan det skrevs några ord. Jag skriver på andra sätt just nu. Orden och skrivandet har alltid varit viktiga för mig men det tar sig lite olika uttryck i olika tider. Just nu skriver jag mestadels för mig själv. Ja det gör jag ju visserligen här också men jag skriver på ett sätt som jag (ännu) inte är redo att dela med mig av. Jag tror kanske inte att jag kommer att sluta skriva här helt, men det känns som att det blir i ett annat format. Eller kanske inte ett annat format, mer med en annan frekvens. Oregelbunden och gles.

Instagram har, som jag tidigare konstaterat, tagit över en viss del av denna sidas syfte. Det där med att få utlopp för den där exhibitionistiska sidan som väl väldigt många har. Se mig, typ. Den och den andra, ganska motsatta, sidan som vill sprida träningsglädje och kärleken till löpning.

Samtidigt har jag så mycket annat jag vill lägga min tid på. Jag vill (och har) exempelvis återuppta(git) läsandet och den relationen till ord. Den dagliga kommunikationen med min ganska stora skara onlineklienter tar sin tid. Det handlar också om ord, fast på ett annat sätt.



Fast hur som helt. Löpning. Jag tror det går framåt. Jag har varit väldigt duktig på att få in mer styrka de senaste fyra månaderna måste jag säga. Med beröm godkänt ger jag mig själv. Jag känner att den allt tyngre styrkan jag kör ger resultat. Jag känner att jag orkar hålla drivet i steget längre och känner mig mer hållfast. Stark. Det ska bli spännande att se resultatet längre fram. Jag pusslar och trixar för att få in alla pass men på något sätt brukar det gå ganska bra. Yogat varje dag har jag gjort i över ett år nu. Mellan 5 och 20min oftast men ibland längre. Det är bra för mig.

Nyss var jag ute på nästan 16 km varav 8 av dem i lite högre fart. Eftersom det var hal snö och middagen låg och skvalpade i halsen blev det dock inte vidare fart men jag tycker ändå att det blev ett bra pass. Jag har börjat lägga in en del lite längre distanspass som ligger strax under långpassdistans. Dels för att få in mer mängd totalt men också för att jag faktiskt inte kommer att vilja lägga riktigt lika mycket tid på att springa långpass som tidigare säsonger. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska springa någon mara i år, men det lutar åt att det blir så. Så några längre långpass vill jag få in, men i övrigt kommer jag att lita på att jag har det i kroppen. Att jag liksom har vanan inne på något sätt. Det kan hända att jag får ångra mig men då får det vara så. Om det blir mara kommer det ändå inte vara huvudmål. I år vill jag springa fler halvmaror och närma mig personligt rekord. Maran får springas på kul. Kanske blir det något millopp här och där också, vi får se.

Detta var nog allt för nu. Vi får se när vi hörs igen. Kanske denna vecka, kanske om en månad.

2 kommentarer:

anneliten sa...

Nästan alla bloggar jag läste när jag var som mest intensiv i mitt eget bloggande (och bloggläsande) tycks ha mattats av/försvunnit. Jag undrar om det kommit nya som jag inte vet om/orkar leta upp eller om hela fenomenet är på väg att tyna bort.

Jag gör som du - skriver väldigt glest. Det som är lite trist är ju att man tappar sina cyber-vänner. Man har ju ingen möjlighet att hitta varandra utanför bloggen liksom. Nu vet ju jag i och för sig var du jobbar :-) Och jag följer dig ju på instagram.

Skriv i din takt du, krystat är sällan bra.

Löpning & Livet sa...

Ja det verkar vara så. Antingen är de nedlagda eller så har de blivit för "kommersiella". Inget fel i det, men det faller inte mig i smaken. Men på instagram finns många!