Sju mil

Andra sjumilaveckan detta år vilket jag får anse mig nöjd med. Jag vill gärna vara uppe och nosa på åtta-nio mil vissa veckor, men det kommer med tiden då långpassen blir längre. Om jag ska springa mara vill säga. Men jag tror det. Det hör ju liksom till.

Dagens långpass var så himla tråkigt. Eftersom det till min stora sorg töar och därmed har blivit väldigt moddigt och/eller slaskigt så valde jag en rutt där jag visste att det till större delen skulle vara barmark pga borstade(?) cykelvägar och uppvärmda gator. Bitvis var det slaskigt eller moddigt men större delen var bra. Och det kändes så himla lätt. Skillnaden mot igår när jag sprang fartlek med i modd i Icebugs och där jag slirade och kämpade konstant var totalt. Jag flög fram. Dock var det så trist ändå för det var grått och fult och regn i luften och jag blir ledsen över att det vita fina håller på att försvinna och jag blev ledsen av boken jag lyssnade på och livet kändes allmänt hopplöst där ett tag.

De första 19km kändes dock lätta som sagt. Om än tråkiga. De sista 3km - not so lätt direkt. Slask och modd och mentalt segt som alltid. Oavsett om jag springer 7 eller 27km typ. Men jag stannade hur som helst klockan på prick 22km vilket var dagens mål. Bra där. Tråkigt men målet uppfyllt på pigga ben i 19km. Imorgon börjar en ny vecka. Full fart på alla plan. Från början till slut. Tur att det mesta är roligt.