Backigt

Jag blev påmind om att Hammarbybacken står där och väntar på att jag ska komma dit. Just det, hade visst glömt den lilla detaljen. Att jag lovat mig själv att köra något pass (åtminstone var tredje vecka) där under sommren. Har jag gjort det? Nä såklart jag inte har. Det finns ju roligare saker att göra liksom. Även fast det faktiskt är lite kul att springa i Hammarbybacken också. Iallafall när man är uppe.

Här var det lite plattare...

Men endast en gång, den första, har det blivit. Och nu är sommaren slut. Men bättre sent än aldrig och kanske hinner jag klämma in ytterligare ett pass där innan Lidingöloppet. Men tillbaks till idag. Idag hade jag "turen" att ha lite tidspress så det fick räcka med två gånger upp på baksidan och två gåner upp på framsidan. Och så ner lika många gånger på varje sida såklart. Exakt samma som sist jag var där. Med den lilla skillnaden att jag på direkten struntade i den allra brantaste vägen längs framsidan utan tog den något snällare men längre vägen redan från början. En annan, stor, skillnad var också att det kändes väldigt mycket bättre idag. Det gick också väldigt mycket bättre. Ett helt annat driv och en helt annan kraft i benen jämfört med sist. Jag bestämde mig för att springa hela vägen upp hur långsamt det än gick. Så det gjorde jag. Flåsigt blev det och mjölksyrigt så att det nästan snurrade i huvudet. men jag "sprang" upp. Klapp på axeln för det.