28km terräng

Trots att jag väldigt olägligt fick jordens mensvärk ungefär en halvtimme innan det var dags att ta cykeln till Skatås så klarade jag av att ta mig runt alla 28km. Två var på den väldigt kuperade milen och sedan ett var på den lite mindre kuperade åttan. Med hjälp av en halv Vitargo Endurance bar, massa rosa (såklart) sportdryck (Dahlblads skogshallon, mums!) och en vilja av stål går det mesta.

Trötta ben och ett trött huvud

Min vana trogen blev jag snabbt kissnödig och efter första varvet på milen fick jag springa in på gymmet och låna toan. Efter varv två var jag tvungen att fylla på mina flaskor med lite mer sportdryck, men förutom dessa korta pauser var jag igång hela tiden. 2:42 stannade jag klockan på (stängde av den under kiss- och påfyllningspauserna), vilket ger en pace på 5:47. Ett bra resultat med tanke på att jag medvetet tog det lugnt. Med välfyllda glykogenlager och tävlingsadrenalin kan jag nog klara av att hålla lite högre tempo så jag tycker att jag borde kunna slå förra årets Lidingötid med ganska många minuter. Då hade jag inga ambitioner och inget tidsmål, men sprang ändå in på 2:58, vilket var mycket bättre än jag vågat hoppas på. Det ska bli spännande att se hur det går i år. Springer jag in på en tid under 2:55 är jag lite nöjd, under 2:50 lite mer nöjd. Tror jag.