En hel hög med bra pass

Som vanligt går tiden alldeles för snabbt och jag hinner inte riktigt med. Träna hamnar dock högt upp på priolistan (i alla fall nu när motivationen är stor som bara den) så det hinner jag (nästan) alltid. Sedan sist har jag hunnit avverka fyra korta (10-20min) yogapass, ett jättetidigt styrkepass och två springturer. En fartlek och en morgonjogg. Även denna vecka är lätt så förhållandevis lite löpning.

Fartleken i måndags var en positiv överaskning. Jag brukar uppleva att benen är heldöda efter en jobbdag, men inte denna gång. Visserligen satt jag ner mer än vanligt så jag inte var ute i butiken så mycket. Så när det var dags att kliva av tunnelbanan för att springa sista milen hem kände jag mig riktigt pepp. Med nya skor (Adidas Adios Boost) som mycket väl kan visa sig bli nya favoriter var det helt ok fart på benen under fartökningarna. Denna gång blev det helt fri och ostyrd lek med farten i 4km. 4km är ju inte så mycket, men nu är det lätt vecka och omstart och då är det tillräckligt. Med upp och nedjogg blev det nästan 10km att stoppa in på springkontot.



I tisdags morse var jag på gymmet redan när det öppnade vid halv sju. Mycket nöjd över mitt nya disciplinerade jag. Eftersom jag började jobba först 10:45 (har fått nytt schema och har lite varierade jobbtider) hann jag med såväl att köra en massa benböj samt ett par bålövningar som att lämna Sixten på förskolan och därefter promenera en liten omväg så att Ester skulle somna samt dricka en kopp kaffe hemma innan det blev dags att åka mot jobbet. Älskar känslan av effektivitet.

I morse började jag däremot väldigt tidigt så halv sex gav jag mig av genom skogen hem till grannkollegan. Tillsammans sprang vi sedan genom morgonen en bit på väg mot jobbet. Vi hade dock inte tid till att springa hela vägen så det blev tunnelbanan sista biten även denna gång. Vår vana trogen kom det även lite regn. Det är numera standard på våra morgonturer.

Nu har jag fyra lediga dagar framför mig och det känns så fruktansvärt skönt. Jag behöver verkligen lite ledighet känner jag. Tid att umgås med min familj och förhoppningsvis få sova ikapp lite. Greja lite utomhus för sista gången i år och fundera lite över kommande julklappsköp. Jag ska nämligen försöka vara ute i god tid i år. Sprida ut inköpen lite. Träna lite ska jag också göra. 1-2 springpass ytterligare beroende på längd samt ett styrkepass och såklart de dagliga små yogapassen. Det är planen.

Återtåg

Äntligen känner jag mig helt frisk från den där maratonförkylningen. Så skönt. Så nu tänker jag starta mitt återtåg. Redan veckan som fick mjukstartade jag lite, men from denna vecka börjar det på riktigt. Dock är det fortsatt rätt lugnt ytterligare en vecka. Lätt och förhållandevis lite.

I fredags blev det en spontan kvällsjogg för att springa bort några ton frustration. Med snabba skor på fötterna gick det betydligt mycket snabbare än vad jag tänkt mig, men det var nog det som behövdes.

I lördags blev det sedan en tur med Ester i vagnen. Hon skulle sova och jag springa så då fixade vi lite egentid med pappa för Sixten. Alla nöjda. Särskilt jag som fick springa i mitt favoritspringväder. Höst och sol, bättre kan det inte bli.

I övrigt lite daglig yoga och ett par väldigt lätta corepass (i princip enbart transversus). Övrig styrka slarvade jag med men det får bli bättring denna vecka. Motivationen är det ingen fel på för tillfället.

Tidigt regnspring

Igår morse vaknade jag till ösregn. Det och en morgonpigg bäbis som började prata före halv sex. Dock skulle jag ändå upp så det gjorde inte så mycket. Värre för pappan som hade önskat sova lite längre... Utanför huset öste som sagt regnet ner och hade det inte varit för att jag hade en springdate inbokad hade jag aldrig bytt om och givit mig ut. Men nu ville jag inte vara en fegis som är rädd för lite vatten så jag tog ett djupt andetag och sprang iväg. Iväg mot skogen där det tack och lov lyste lampor längs spåret. Uppför en lång och brant backe och sedan tog det lite stopp. Det var vatten över hela spåret. Funderade någon sekund men hoppade sedan i. Härligt. Resten av den knappa kilometern ut till bebyggelsen fortsatte på ungefär samma sätt. Översvämmad stig och väldigt blöta fötter. Tio i sex knackade jag på dörren till min kollega och vi gav oss av mot jobbet.

Vi fick parera en och annan vattenpöl på vägen och regnet fortsatte att ösa ner med oförminskad styrka. Men det märktes inte så mycket för vi hade fullt upp med att diskutera allt ifrån jobbrelaterade grejer till vintertights (som visserligen också är jobbrelaterade...) och barn. Vips var vi framme vid vårt slutmål och tog tunnelbanan sista biten. Eftersom jag fortfarande var lite snorig (dock mycket bättre idag!) ville jag ta det lite lugnt och inte springa ända fram. Det får bli nästa gång.

Bra och dåliga nyheter

Igår testade jag att springa efter elva dagars frånvaro av löpsteg. Men jag vet inte. Jag kände mig inte helt bra faktiskt, men det är oklart om det beror på att jag varit riktigt förkyld eller på att jag ännu inte är helt kry. Pulsen var lite högre än vanligt vilket den i och för sig brukar vara ibland efter förkylningsuppehåll, och jag kände mig seg och väldigt ur form. En jogg en bit på väg till jobbet blev det hur som helst. Jag ska testa igen imorgon men om det känns likadant då får jag nog vila ett tag till. Jag är trots allt snorig (och trött, denna eviga trötthet) fortfarande.

Idag fick jag svar på mina blodprov. Vilka var helt normala. Lite oväntat faktiskt. Jag trodde verkligen att mina järnvärden skulle vara låga, men tydligen gav vårens järntablettätande resultat. Det känns bra. Skönt att de inte hittade något fel. Men. Faktum kvarstår. Jag är trött och i väldigt dålig springform. Kanske beror det ändå på den här maratonförkylningen? Veckorna innan för att den låg och lurade och nu för att den härjar. Kanske det. Eller så är det något stressrelaterat. Jag kanske får prioritera om ännu lite. Nu har jag visserligen dragit ner en del på jobbet i mitt egna företag (tyvärr, för jag gillar ju att jobba med det) och har färre kunder. Jag instruerar ingen gruppträning längre för jag insåg ju redan för snart två år sedan att det inte funkar för mig i den fas i livet jag befinner mig i. Inte ihop med heltidsjobb. Och heltidsjobb är ett måste. Jag vet inte.



Jag ska styra upp mina matvanor och bli noggrannare med att få i mig allt jag behöver. Jag går visserligen inte ner (eller upp) i vikt, men jag kan nog öka på energiintaget lite. Inte slarva med mellanmålen och se till att undvika energiunderskott. Lätt i teorin men ibland svårare i praktiken. Men nu ska det bli ett krafttag. Kanske piggar jag på mig då.

Som avslut på detta svammel kan jag meddela att jag har lagt ner den här, resultatmässigt, trista springsäsongen och istället blickar framåt mot nästa. Jag ska skriva mer om mina tankar kring detta vid ett senare tillfälle, men det blev hur som helst inga personliga rekord i år. Tråkigt men sant. Men eftersom jag varit bortskämd med en rakt uppåtgående formkurva tidigare, är det kanske inte mer än rätt. Normalt liksom. Men mer om detta senare som sagt. Nu; over and out.

Smygträning

Senast jag tränade var förra onsdagen. Då tränade jag visserligen rejält, men det var ju en oändlighet sedan känns det som. Men så brukar jag heller inte vara förkyld särskilt ofta. I alla fall inte så här långrandigt. Segt som tusan har det varit. Jag har aldrig haft feber eller känt mig helt däckad, men jag har definitivt varit för sjuk för att träna. Men så idag blev det en liten smygstart minsann. Med betoning på liten.

Tidigare idag hade vi picknick i skogen. nybakad banankaka och varm saft. Mest majskrokar för minimyran dock.

Egentligen hade jag tänkt vänta tills imorgon. Måndag och allt ju. Men så har Sixten tjatat om MiniSats hela helgen och till sist gav jag med mig. Då Martin varit borta fick jag alltså plocka med mig båda barnen och det var glada miner när vi kom dit. Ester skuttade iväg (Hon kryper inte utan hopp-hasar sig fram på rumpan. Med en himla fart.) och Sixten letade upp sin favoritbil ambulansen och satte sig för att leka med den i ett slags dockhus. Själv skyndade jag ner till gymmet.

Började med 10min rörlighets- och stabilitetsövningar med pinne. Fortsatte med 10min lite tyngre (men ändå väldigt lätta) stabilitetsövningar med en "bodybar". Sedan var det dags för ytterligare ett block på 10min, denna gång med boll. Jag hann dock bara några minuter för sedan ropades det för första gången på mig i högtalarna. Ester hade ramlat och var ledsen så det var bara att avbryta och gå hemåt igen. Så kan det gå. Men det blev ju ett alldeles lagom smygstartarpass ändå.

Förkyld

Jag kurerar förkylning och drömmer om comeback i springskorna. Den kommer se lite olika ut beroende på vad morgondagens besök på vårdcentralen resulterar i. Är mina järnförråd små blir det en lite lugnare start med mycket styrka och rörlighet samt mest kortare distanspass. Är nivåerna ok blir det lite tuffare träning och förmodligen ett eller flera lopp. Där jag visserligen kommer springa på tider långt från mina tidigare, men så får det vara.

Jag har lagt upp en översiktlig plan för nästa säsong och är mycket motiverad för en satsning. Men först måste jag bli frisk som sagt. Primärt. Och eventuellt jobba upp järnförråd och ta det lite lugnt på springfronten. Snart vet jag mer om det.