Gott nytt år!

Tjugotre

Tjugotre rätt sega kilometrar har jag sprungit idag. Ett solklart postpreggorekord. Förra veckans sjutton skulle ökas på med hela fyra kilometer (lite väl mycket egentligen) upp till en halvmara hade jag tänkt mig. Men det blev tjugotre. Prick. Efter en hundra meter lång extratur utanför huset. En vill ju ha jämna siffror... Tjugotre kilometer är ett medellångt långpass för mig. Fast just nu är det såklart längre än så. Ett långt långpass. Fast jag klassar det ändå som ett medellångt. Det där med principer... Men hur som helst blev det en bra avslutning på året. Imorgon vilar jag nog springbenen, för de är lite trötta nu. Det märks att jag inte är så van de här distanserna just nu.

Det gamla och det nya

Jag tycker om att inte alltid göra som "alla andra". Därför blir det ingen årskrönika på den här bloggen. Det har det i och för sig aldrig blivit innan heller. (En del av sanningen är nog att jag är lat...) Vara summeringar av löpsäsongerna, men det har gjorts i oktober, då säsongen tagit slut. I år har jag ju av förklarliga skäl inte haft mycket till springsäsong. Så någon summering av detta blir det inte heller i år. Jag nöjer mig med att konstatera att 2013 har varit ett händelserikt år då det innehållit både flytt och bäbis. Och rätt stora förändringar på jobbet. Fast det hann jag inte märka jättemycket av eftersom jag gick på föräldraledighet i samma veva.

Det största år 2013

2014 kommer bli ett bra år, det känner jag på mig. Tufft på vissa plan, men givande och utvecklande på andra. Det liksom bubblar inom mig av saker som vill ut. Så mycket vilja, tankar och idéer som jag behöver få tid till att (dvs prioritera) få ner på papper. Konkretisera. Men jag är redo. Mer än redo. Välkommen 2014!

Julen 2013

Så var julen (nästan) över. En tomte dök upp igår, på juldagen, då vi firade med min mammafamilj. Verkar dock som nästantreåringen genomskådade bluffen direkt då han sa "Emma" så fort tomten sagt ungefär en mening. Men tomten var ändå läskig så någon bild med nämnda nästantreåring sittande i tomtens knä blev det inte.


Julaftonen var fin och så även juldagen. En springtur även igår blev det, då tillsammans med Martin för första gången sedan i somras. Det gäller att passa på när det finns barnvakter i huset.

Lite trött på julmat och julgodis är en nu men snart är faten och burkarna länsade. Dags då att börja fundera över nyårsmat. Några (vegetariska) tips?

God jul!

I år bröt jag traditionen med en julaftonsmorgonjogg och väntade tills efter gröten. Det blev bäst så för att logistiken här hemma skulle funka. En jogg blev det ju dock. I fruktansvärt deprimerande väder i form av regn och blåst. Men det är jul ändå och nu ska vi fira vår första jul på hemmaplan (bortaplan?). God jul!

En egen gran och ett långt distanspass

Jag flyttade hemifrån när jag var 20, nu är jag 31. Först nu skaffar jag mig en julgran. Elva år senare. Ingen julgran under mina åtta jular i Göteborg, ingen julgran under våra tre jular i Årsta. Men det har känts så onödigt när jag/vi ändå inte firar jul hemma utan hemmahemma. Och nu så! Nu ska vi ju vara hemma i vårt hus och nu är det dags för gran! och vilken gran sedan. Vet inte om det var ren nybörjartur eller om vi har ett ovanligt bra granöga, men denna gran kvalar definitivt in som topp tre av alla granar jag minns. Ställer dock höga krav inför nästa år...



Förutom att köpa gran och diverse tillbehör till denna hann jag även med ett springpass under gårdagen. Ett lite längre distanspass som faktiskt får klassas som långpass. När jag är uppe på mina vanliga distanser är det på gränsen att 17km får räknas som långpass, men nu gör det det. Äntligen! Jag har varit på gång att springa denna distans vid flera tillfällen men av någon anledning har det slutat med kortare pass. Omotivation, tidspress och andra ursäkter. Men nu är det gjort och nu blir det längre pass framöver. Kanske att jag hinner klämma in en halvmara innan nyår? Vi får se. Det har faktiskt inte högsta prio och skulle jag göra det skulle det vara "bara för att". Och sådant gillar jag egentligen inte. Men som sagt, vi får se.



Tog föresten en koll i min träningsdagbok och såg att jag sprungit nästan 134 mil i år. Visserligen långt från fjolårets 300,1 mil men mer än jag trott med tanke på att jag varit gravid plus nyförlöst större delen av året. Inget spring alls de sista fyra veckorna av graviditeten och inget spring alls de fyra första veckorna efter förlossningen. Där ser en.