DNS tyvärr

Det blir tyvärr ingen tävling och säsongspremiär för mig idag. Visserligen har jag huvudvärk, men det är inte därför jag ställer in. Orsaken stavas vinterkräkis. Och det är inte ens jag som är drabbad (än). Pappan ligger utslagen och är oförmögen att vara förälder. Så jag får snällt vara hemma istället för att springa snabbt. Tråkigt! Dock känns det något bättre när jag tittar ut på snöblandat slask både i luften och på marken. Det känns ok att vara hemma. Det hade känts betydligt värre om det varit strålande sol och bra underlag. Och livet är trots allt viktigare ön löpningen. Det får bli en träningstur ikväll när barnen somnat istället. Om inte lördagslatmasken vinner, men det ska jag försöka undvika. Eller, ännu värre, om jag själv blir sjuk. Hemska tanke!! Dock är det bara jag kvar nu en vecka sedan första spyan...

Lätt distans med fartblock

Det där loppet imorgon är inget jag lägger någon större vikt vid som sagt. Så ingen träningslättnad eller annan åtgärd för att optimera min prestation har gjorts. Jag ser loppet enbart som en kul grej och ett bra träningspass. Därmed inte sagt att jag inte kommer göra mitt bästa. Det kommer jag. Jag kommer springa så bra jag kan utifrån just morgondagens förutsättningar (precis som alltid), men jag förväntar mig alltså inga stordåd.

Idag sprang jag nästa 16km med ett fartblock på 5km på mitten. Det är ett pass jag börjat köra då och då nu. Ett nytt pass för denna säsong. Tanken med det är att träna på att springa i marafart (Eller snarare på samma ansträngningsnivå som är rimligt att ligga på under en mara.) och samtidigt samla lite distans utan att det tar för lång tid.

Det hade kommit lite snö så jag valde Icebugs, men det visade sig vara ganska onödigt. Visserligen var det skönt att ha dem på fötterna vid några tillfällen, men på det stora hela hade jag klarat mig bra utan. Känslan i kroppen var ok, men inte så mycket mer. Jag var liksom seg. Och det blir lite en annan grej att springa i dubbade skor. Sämre löpkänsla och jag känner mig lite klumpig. Fast de nya (nygamla)  skorna är i alla fall väldigt mycket smidigare än de förra. Och det gick helt ok. Hur det går imorgon återstår att se. Det ser ut att komma mer snö, men det får nog bli vanliga skor ändå så att jag känner mig lite snabb.

Ett jättebra pass

Jag sprang ett så himla bra pass igår! Trots trött efter jobbet som drog över tiden och ryggsäck på ryggen. Förvisso en mycket lätt ryggsäck men ändå. Jag kände redan efter några steg att det skulle bli ett bra pass. Bara det inte skulle bli för halt. Och det blev det inte. Inte på det stora hela iallafall. På några ställen fick jag sakta ner på grund av väldigt halt och på några andra fegade jag på grund av rädsla för att det skulle vara halt (skarpa kurvor, nedförsbackar, viadukter och broar), men i övrigt kunde jag trycka på bra. Men först 5km progressivt genom stan och över söder. Över Johanneshovsbron och strax därefter var det dags att stabilisera ansträngningsnivån strax under mjölksyratröskeln. Och svisch vad det gick! Ytterligare 5km passerade i ett nafs och vips var det daga för nedjogg. Det bådar gott inför lördag då jag visst ska göra säsongspremiär. Icebug winterrun 10km i mixlagklassen med ett gäng från jobbet. Vi kommer gå för vinst (vilket inte är omöjligt utifrån förra årets resultat) men för egen del kommer det inte bli något perslopp. Där är jag inte än. Men jag är på väg!

Fotstyrka

Visste du att du kan springa snabbare genom att regelbundet träna specifika fotstyrkeövningar? En stark fot ger ett kraftfullare frånskjut och över en lång sträcka kan det göra ganska stor skillnad.



Jag har varit alldeles för dålig på att prioritera fötterna. Visst, någon pliktskyldig övning här och var (sällan...), mycket yoga och minimalistiska skor alternativt barfota vid styrketräning, men alldeles för lite för att det egentligen ska göra någon skillnad. Jag springer i olika typer av skor varav i vissa som går åt det ner minimalistiska hållet och tvingar fötterna att jobba mer. Men ändå är jag rätt svag. Eller snarare väldigt svag upptäckte jag när jag tog tag i problemet.



Som ett led i att helt få bort den nervinklämning i ena framfoten som jag besväras av ibland kör jag sedan tre veckor tillbaks fotstyrka varje dag. Knipa, spreta och flytta stortå. Bara tre övningar så det tar inte mycket tid. Ändå tar det emot lite. Framförallt i början, innan jag fick in vanan och innan jag började hitta kontakten med sovande kopplingar. Men efter att ha varit på återbesök hos min sjukgymnast och fått konstaterat att tråket givit resultat känner jag mig mycket mer motiverad att fortsätta. Minst en gång per dag. Plus nöta, nöta, nöta med hållningspåminnelser. Varje gång jag ställer mig upp, varje gång jag kollar telefonen och varje gång jag påbörjar en ny kund på jobbet. Der blir en del påminnelser per dag.

Min springfilosofi

Det där löpbandspasset i fredags var ju som väntat ingen kul upplevelse. Ok att jag har kass inställning till det från början, men för varje gång jag tvingar mig själv till bandpass inser jag hur viktig glädjen är för mig. Att springa ska vara kul, det är nummer ett. Någon gång ibland kan det ju vara bra att köra på band (tex som nu när det är svårare att springa snabbt ute) men så himla blodigt allvar är det faktiskt inte. Jag är en tävlingsmänniska som strävar efter utveckling, men löpningen är i grund och botten allt annat. Frihet, lugn och ro, tystnad, energitankande och tanketid. Ett sätt att göra mig hel. Och jag tror att jag hellre springer långsammare (men på samma ansträngningsnivå) ute i fortsättningen. Visst, fler bandpass kommer det med allra största sannolikhet bli i mitt liv, kanske till och med i år, men det tar mer energi av mig än det ger. Och då blir det ingen hit.

Trx på lunchen

Igår klämde jag in en halvtimme på lunchen igen. Faktiskt andra gången denna vecka. I måndags körde jag några marklyft och lite annat smått och gott. Igår blev det Trx. Det var ett bra tag sedan, trots att jag har en hemma...


Efter rörlighetsuppvärmningen hann jag med tre supersets. Först bröstpress plus bred/hög omvänd rodd, sedan bulgariska enbensböj plus dynamisk sidoplanka och slutligen höftlyft med lårcurl plus hög planka med benindrag. Samtliga övningar har väl andra namn på Trx-språk, men jag benämner dem så här. Ytterligare några minuters rörlighetsträning hann jag sedan med innan det var dags att hasta tillbaks till jobbet för mat. Trx är en bra grej. Få övningar involverar stora delar av kroppen. Tidseffektivt så där på lunchen.

Löpbandsångest

Det har blivit vinter i Stockholm igen. Riktigt vinter med massor av snö! Der har snöat i princip oavbrutet sedan i flera dagar och håller fortfarande på. Härligt! Jag gillar ju verkligen vintern. Dock går det inte att komma ifrån att det stör löpningen lite. Eller snarare ganska mycket. Eftersom jag är inne i en lätt vecka har inte inte blivit många pass, men ett kort i tisdags och ett lite längre igår. Det senare var en rätt trist historia med slask yrande runt fötterna och ansträngningsmässigt i slaskzonen. Dock hade jag finfint sällskap så det jämnar ut sig.



Imorgon är det tänkt att jag ska hitta lite fart. Inte någon superfart, men strax under tröskeln. Då är snömodd inget en önskar sig direkt. Därför tänker jag gå in och springa på band. Givetvis kan jag komma upp i samma ansträngning ute också, men med rådande underlag skulle det inte bli någon fart att tala om. Så jag ska gå in. Och har därmed lite ångest nu. Jag gillar ju inte band. Alls. Men vill jag känna på fart är det enda alternativet. Tyvärr. Det blir till att ladda huvudet fullt av mental styrka och målbilder. Hoho vad kul det ska bli!

Att yoga är enkelt

Yoga är nu mera en del av mina dagliga rutiner. Jo, nu efter snart tre månader kan jag nig säga det. Dock har jag inte varit bortrest under denna tid, så jag kanske inte ska säga något för än jag vet hur det fungerat då. Fast med tanke på mina låga krav och hur lättillgänglig yogan är så tror jag inte att en resa skulle ställa till med allt för stora problem.




Fem minuter per dag. Minst. Hemskt gärna längre. Oftast blir det mellan tio och trettio. Ibland innebär det att jag bara ligger ner i Savanna. Kanske twistar jag ut ryggen lite innan bara. Men oftast kör jag en klass via Yogobe eller något flöde på egen hand. Mest mindre fysiskt, men ibland blir jag svettig. Jag byter aldrig om. Ibland är jag springklädd, svettig eller osvettig. Ibland är jag nyduschad och ofta har jag vanliga kläder på mig, dock ej jeans och fötterna är bara.



Frasen "Don't take yoga too serious" är så bra. Om en kikar på Instagram kan en ibland få intrycket att yoga är något svårt. Att en måste vara superrörlig och göra en massa avancerade saker. Men så är det naturligtvis inte. Att yoga är lätt och kräver i princip ingenting. Yoga handlar om allt annat än prestation. Yoga är mycket men handlar bland annat om att möta sig själv där en är just idag. Om acceptans och ödmjukhet. Yoga är så himla fint.

Långpass med fart

Rätt trött, för att inte säga slut, efter sexdagarsjobbveckan som jag har var tredje vecka (veckan innan är dock fyra dagar så så himla synd är det inte om mig) samt en hel del träning, ställde jag in planerna på ett tidigt långpass som nu mer är nästan standard om söndagar. Jag behövde sova. Det fick jag visserligen inte ändå på morgonen, men jag fick mig en lugn och skön start (bortsett från "livliga" barn då) och lite senare en tupplur när Ester sov middag. Långpasset fick istället springas i skymning och mörker.

Från början stod ett långt långpass på schemat, men för att inte kapa bort ytterligare tid från familjen valde jag att stuva om lite i schemat och istället köra ett kortare men med något högre fart. Visserligen befann jag mig i den så kallade slaskzonen stora delar av passet, men eftersom det är där jag kommer ligga under en mara tycker jag ändå att det finns en idé att befinna sig där då och då ändå. Det är bra att vänja kroppen vid den fart den ska springa en mara i. Även om jag inte sprang riktigt lika snabbt just igår.



Efter en lugnare start ökade jag upp ett par snäpp. Sedan kom ett ganska långt parti med dåligt underlag så där gick det långsamt igen. Väl på säker mark igen tryckte jag återigen på och kunde hålla en bra fart rätt länge. En lång lång lång uppförsbacke på mitten drog dock ner snittet (jag går ju på puls/ansträngning och struntar om farten går ner) där. Den sista halvmilen låg det is här och var och bitvis fick jag sänka tempot rejält. Ibland gick det dock att öka upp igen och jag kunde avsluta bra innan jag bromsade in och tog den sista biten hem lugnt och fint. Stannade klockan på drygt 22km vilket var några kilometer längre än tänkt så jag känner mig nöjd. Mycket nöjd.

Backe påväg till jobbet

Tidig morgon idag. Halv sex tvingades mina ögon upp på grund av morgonpigg bäbistoddler. Jag är inte utvilad. Inte alls. 6,5 timmar är alldeles för lite. Jag måste lära mig att lägga mig tidigare. Dock blir kvällen så kort då. Lägger jag mig 22 har jag bara 2-3 timmar efter hemkomst allt som oftast. Varav en stor del av tiden går åt till dusch/middagsätande/barnläggande/allmänt fix. Resterande tid fördelas på yoga samt kvällsfika och en stund framför tv och iPad/mobil. Ibland även jobb med mina löpcoachkunder. Men, nog gnällt om tids- och sömnbrist nu, det lider väl de flesta av och det handlar ju om prioriteringar.

Om någon halvtimme springer jag mot jobbet. En bit iallafall. Stannar för några vändor i en backe efter ca 3,5km. Joggar ner 2-3km och hoppar på tåget resterande bit. Duschar och fixar mig snabbt. Äter mellis och jobbar en dag. Kanske blir det ytterligare några kilometer spring den sista biten hem om jag känner mig pigg. 4-5km bara, för att samla lite mängd.



Nya buggar kommer sitta på fötterna så förhoppningsvis kommer jag springa säkert över isbanan som invaderat hela stan. Tänkte nog sälja mina andra Icebugs som knappt är använda. Håll utkik på Instagram (@lopningolivet) de närmsta dagarna om du är intresserad av ett par Certo i storlek US 8/EU 39 (små i storlek, passar förmodligen dig som vanligtvis har US 7,5 i löpskor).

Vinterlöpning och isbana

Dagarna går jag harvar på. Just harvar på känns som rätt ord i rådande väderlek. Ena stunden regn och sju plusgrader, sedan minus och så plus igen och snöstorm. Der blev vitt och fint och mysigt men så skulle det nödvändigtvis bli varmt och börja regna igen. Med isbana dom följd. Under den korta promenaden till tunnelbanan insåg jag att jag definitivt valt fel skor inför kvällens hemspring. Odubbat. Eftersom jag fick ont i ena hälsenan sist jag sprang i mina Icebug Certo vägrar jag i så lång utsträckning som möjligt att ta dem på mig igen. Nya Icebug Phyto är på väg men hinner nog dessvärre inte dyka upp innan det är dags att springa hem. Får kanske köpa mig ett par broddar som nödlösning.

I lördags sprang jag en kort sväng på bandet som uppvärmning inför en kort styrkesession. Rätt trist men ned bra känsla fysiskt. Sedan blev det ett kort långpass i söndags. Egentligen var ett långt planerat men pga massor av nysnö, blåst och snöyra blev det bara knappa tjugo kilometer. Kompenserade med ytterligare en kort sväng på kvällen så fick jag ihop den veckan. Så synd att det inte kunde få vara snö och kallt lite längre. När det väl är plogat funkar det ju hur bra som helst. Men jag får hoppas på att nästa omgång snö stannar längre.



På Instagram uppdaterar jag oftare så om du vill hänga mer med mig kan du följa mig där. @lopningolivet

Framsteg

Ihärdighet ger resultat. Ibland tar det lång tid, ibland går det snabbare.

Jag nöter ju mest på med mina lätta distanspass av varierande längd. Pass där målet är att hålla pulsen låg. Det brukar betyda riktigt långsamma pass. Nästintill gångfart om en överdriver lite. Lite pass med fart läggs in här och var, men det handlar inte om några överfarter. Stopp en bra bit under tröskeln allt som oftast. Med några få undantag. Men mest lågpulspass som sagt. Distanssamlande. Det är ju grundträning.



Detta kan ju inte göra en särskilt mycket snabbare tänker kanske någon. Men det är faktiskt just vad som hänt. Helt plötsligt har något släppt och de lätta passen går inte längre fullt lika långsamt. Jag håller en högre fart på en bestämd puls. Som idag när jag sprang distans med ett fartblock på mitten. 4km där jag låg runt 80% av max, så alltså långt ifrån mjölksyran. Trots att det bitvis var halt sprang jag snabbare än sist. Med lägre snittpuls. Jag älskar utveckling!

Knakeliknak

I morse var jag på mitt livs första sjukgymnastbesök. Jag har väl egentligen ingen direkt skada men bestämde mig till sist för att unna mig lite genomgång av kroppen. Det kan ju vara på sin plats efter snart 33 år... Dock har jag ju dragits med något slags nervinklämning i ena framfoten till och från ett tag. Inte bara under löpning utan minst lika mycket i vardagen. Det började i slutet av den senaste graviditeten (även om jag känt av det några gånger tidigare också, dock inte så ihållande) och har hållit i sig sedan dess. Det har dock successivt avtagit och särskilt sedan jag slutade amma har jag besvärats allt mindre. Men bra att få det utrett en gång för alla. Och det är förmodligen som jag sedan en tid anat. Några ben som behövs knackas rätt. Dessutom blev det lite knak i ryggen, något litet i bröstryggen och något litet i bäckenet. Samt att jag fick hjälp med att rotera ut några smågrejer som jag brukar klara av på egen hand ibland när jag ligger i universaltvist/Shava Udarakarshanasana. Välbehövligt.

Tyvärr blir ju inte allt frid och fröjd bara sådär, utan jag fick i läxa att köra mer fotstyrka samt tänka mycket på min hållning. Attans :)

Jag blev dock lite förvånad över att höra att det inte är några stora "fel" på mig. Inget stort som behöver åtgärdas utan det såg riktigt bra ut. Jag hade nog väntat mig några fler skavanker efter allt ammande och bärande och sittande med ögonen stirrande ner i telefonen... Skönt att höra!

Långpass i isvindar

Igår stod långpass på schemat. Det såg ut att vara kallt så jag såg till att ta på mig bra med kläder. Men ändå. Det var så satans kallt! Blåste isvindar rakt i ansiktet större delen av passet. Mot slutet fick jag dock solen rakt i ögonen och då blev det något bättre. Om än svårt att se.

Drygt 23km fick jag ihop och det är jag nöjd med. Egentligen hade jag tänkt mig någon eller några kilometer ytterligare, men detta är mer än ok i rådande väderlek. Det var inte ens minusgrader igår men ändå kändes det som minst tio sådana. Och så sa de att det inte blåser i Stockholm. Ok. Möjligtvis blåste/blåser det ännu mer i Göteborg, men sådär jättestor skillnad tycker jag faktiskt inte att det är. Men jag har kanske glömt hur det var. Tiden går så skrämmande fort och nästa vecka har jag bott i Stockholm i 4 år. Fyra! Var tog den tiden vägen??

Lunchträning

På mitt jobb har en 45 minuter lunch. Jag har länge tänkt att det är för kort tid för att hinna träna på. Men så en dag för ungefär två år sedan kom jag på att jag ju kan vara lite halvombytt, byta om resten i rekordfart, ta med mig ett par redskap som en kollega hade/har på jobbet och köra 25min effektivt innan supersnabb dusch och sedan hinna äta lite snabbt. Gjorde det kanske fem sex gånger men blev sedan gravid, trött och superhungrig. Glömde bort det effektiva med lunchträning.

Nu när jag börjat jobba igen efter föräldraledigheten har vi flyttat och jag har inte riktigt hittat någon bra plats att träna på. Jag har i och för sig varken letat eller hört mig för, men det är en annan femma... Dock har jag gymkort. Men allvarligt, 45 minuter, det hinner jag väl inte på? Tänkte jag länge. Tills jag bestämde mig att det hinner jag visst! Jag ser till att vara helt ombytt (frånsett skor som jag byter på gymmet, en följer ju regler om inne/uteskor (att då och då använder gymskorna utomhus låssas jag inte om)...), ha en väska/påse med vattenflaska, lås, gymkort, skor etc förberedd och vara helt redo att sticka när det är min tur att gå på lunch. Så iväg. Småjogga de kanske tvåhundrametrarna till närmsta gym, byta skor och lämna in grejer i skåp och börja träna 4 minuter in på rasten. 30 minuter övningar som en inte blir särskilt svettig av som tex stabiliserande övningar för bål, höft, knä och fotled. Eller som idag, övningar som en faktiskt blir lite svettig av ändå men vara strunta i det. Sedan hämta grejerna i skåpet, strunta i att byta skor och vara tillbaks på jobbet med 8 minuter kvar. Äta lite snabbt och kanske hinna kolla mailen eller Instagram. Dusch? Nä, sånt hinner en inte med med dessa förutsättningar.



Idag var andra gången och det känns riktigt bra. Inte helt optimalt att stressa så med maten, men en gång i veckan kan det vara ok. Om det gör att jag sparar in på annan tid. En får inte vara dum i dessa tidsbristtider.

Nu har ju jag dock en stor fördel jämfört med många andra; jag kan jobba i träningskläder. Det kanske inte alla kan. Dessutom har jag ett gym runt hörnet drygt. Utan dessa två bitar blir det nog lite svårare att hinna. Men någon gång ska väl även jag ha lite tur.