En dag avklarad

Dag ett är avklarad och trots att det var en väldigt lång och intensiv dag var den ändligt givande. Ett roligt upplägg och inspirerande ledare. Framförallt en workshop om kommunikation som jag rar med mig en hel del ifrån. Kommunikation är intressant. Vi läste en kurs i det under min högskoleutbildning men det här var faktiskt bättre. På bara två timmar väcktes flera nya tankar.

Träningen var rätt tuff. Särskilt för en postgravid som jag. En del hopp, men det funkade faktiskt bra. Inget läckande eller annat obehag. Jag glömde nästan att jag födde barn för sju veckor sedan. Men oj vad jag kommer få träningsvärk! Särskilt i rumpa och vader gissar jag, men förmodligen i hela kroppen. Det ska bli intressant att se hur det går att köra imorn...

Två trötta...

På hemmaplan hade det gått finfint precis som väntat. Dick blev nog både Ester och mina bröst glada när jag kom hem. Även fast jag stressade med pumpning på varje rast fanns det en rejäl middag kvar till bäbis. Nu kör vi på samma visa imorn och hoppas att produktionen hålls någorlunda normal.

Utbildningsdags

Jag sitter på en mycket långsamt gående tunnelbana på väg mot den första av två dagars utbildning. Förmodligen kommer jag att komma för sent, typ det värsta jag vet! Men inte så mycket att göra åt det tyvärr. Utbildning alltså. Jag älskar att lära mig nya saker och ser fram emot två roliga men förmodligen tuffa dagar i Running Swedens regi. Löpstyrkeinstruktör skulle vi kunna kalla utbildningen. Running strenght tror jag är namnet.

Eftersom jag ännu inte är i riktigt samma fysiska form som innan graviditeten kommer dessa dagar säkert att kännas både här och där. Men det är mest roligt och självklart kommer jag vara försiktig med exempelvis hopp (om några sådana ingår) om jag inte känner mig tillräckligt stark i bäckenbotten. Jag vet inte för jag har inte testat att hoppa. Springa är ju dock inga problem.

Lite tufft att vara ifrån min bäbis kommer det också bli. Även fast jag vet att hon har det lika bra hemma med pappa. Visst, hon får hålla till godo med flaska istället för amning under dagarna men i övrigt märker hon nog ingen större skillnad. Och bra för henne och pappan att umgås mer intensivt än det tyvärr blir i vanliga fall.

Återkommer med rapport om dagen/dagarna!

Kvällens spring

Fartlek och med detta andra kvalitetspasset. Det mest optimala hade väl varit att lägga in en lättdistans mellan måndagens tempolöpning och dagens pass, men nu funkade inte det med pusslet. Inget spring igår dock, bara femton minuter mammamageappträning och sjutton minuter happyhipsyoga. Så det var ändå pugga ben som bar mig framåt idag.

Av den knappa milen passet landade på var fyra kilometrar fartlek. Mest blev det längre ökningar men några kortare fick jag också till. Det var en rätt kuperad tur (Det känns som att det är uperat överallt här i våra nya omgivningar!) och jag kollade inte så noga på farten då den som sagt typ saknar betydelse just nu. Men de få gånger jag sneglade på klockan visade den i alla fall en bra bit under femfart. Hoho vad jag kände mig snabb. Fast jag kollade självklart inte i uppförsbackar. Lite smart får en ju vara.

En riktigt kass dag

Det var vad jag hade igår. En riktig skitdag där typ allt gick dåligt och fel.

Det började med mycket mindre nattsömn än vanligt. Vi är bortskämda med helt ok nätter trots satt Ester bara är knappt sju veckor. 1-2 gånger vaknar hon för mat innan det är morgon och dags att gå upp. Natten till igår likaså, men att somna därefter var tydligen inte lika poppis. Så en trött början som sedan bara blev värre. Sixten fick hämtas hem då han blivit lite småkrasslig och övriga planer ställas in. Båda barnen var sedan på sina sämsta humör och i övrigt gick allt jag gjorde fel. Dessutom skulle jag vara själv på kvällen just denna dag. Dålig tajming.



Jaja. Alla överlevde och idag är en ny dag. Dock är vi en snorig skara. Jag bara lindrigt dock och blir det inte värre blir det spring ikväll. Lämna över ansvaret och springa bort frustrationen från igår. Springmedicin.

Första kvalitetspasset!

Jo minsann. Jag kände att det var dags, att jag kände mig mer än redo. För lite försiktig kvalité. Och kort.

Dagens plan var ett progressivt tempopass där farten stegrades successivt upp till 4km. Från lätt lätt jogg till en rejält ansträngd känsla, men en bit under tröskeln. Denna fart/ansträningning skulle jag hålla i 2km innan jag skulle jogga ner i 2-3km. Och exakt så blev det.


Åh, älska känslan av lite fart! Av att känna hjärtat slå snabbt. Av att flåsa. En saknad känsla. Och med tanke på att det var rätt kuperat är jag nöjd med ett snitt på 5:02 min/km på själva tempodelen. Farten hade visserligen ingen betydelse idag (och ett tag framöver) och jag kollade inte farten under tiden jag sprang utan gick enbart på känsla. Och känslan var bra. Nu är jag på gång. På väg. Mot nya rekord.

Jul på ingång!

Förra årets julafton

Mellan träningsplanering, kaffedrickande och amning funderar jag över julen. Vi har dubbelt så stor yta att fylla med jul i år. Vi har många fönster att sätta stjärnor och adventsstakar i. Vi har plats för en stor julgran - den första egna (Ja 31 respektive 35 år är väl i senaste laget, men vi har ju alltid firat på bortaplan. Hemma fast borta). Och vi ska laga massa mat. För första gången ska vi stanna hemma hos oss själva över julen. En ny upplevelse som vi faktiskt set fram emot en massa. Kanske blir det vara vi i vår egna familj på självaste julafton och så kommer besök dagarna efter. Det känns lite konstigt men nu är det dags att skapa egna traditioner. För vår familj. För våra barn. (Känns konstigt att skriva så. Våra barn.) Stort.

Framsteg

Ytterligare en vecka har passerat i snabb takt. På träningsfronten är det tredje veckan jag springer och det fortsätter att kännas bra. Denna vecka har jag utökat ytterligare och är uppe i fyra pass, två med vagn och två utan. Fortfarande bara distans men helgpasset blir långsamt lite längre. Dock inte så värst stor ökning denna vecka, just på grund av att jag ökat upp antalet pass. Drygt 12km blev det efter frukost igår. Kallt om nosen och ett tag blev jag lite rädd att jag skulle få mjölkstockning. Det gick dock bra, men jag får nog ta på "bröstvärmare" nästa gång det är nära minusgrader.



Idag har jag varit iväg på kvartalsutbildning i Body Balance. Förra gången var jag i vecka 34 och allmänt osmidig. Idag väldigt mycket rörligare.

Sedan ett år tillbaks instruerar jag inga fasta klasser (har knappt instruerat alls faktiskt), men nu börjar jag bli riktigt sugen. Så länge jag är föräldraledig finns lite mer tid och jag kan prioritera en klass i veckan. Men vi får se. Måste hitta rätt ställe först. Och föräldraledig är jag ju i och för sig bara en termin. Men det är ju iallafall bättre än inget.

Mål för 2014

Det där med mina mål för 2014 är faktiskt ganska enkelt att skriva om; personligt rekord på samtliga distanser.

Ungefär som alltid med andra ord. Målet är dock inte personligt rekord på samtliga lopp, nej, någon självinsikt har jag ändå :)

Jag har inte bestämt exakt vilka lopp jag kommer springa, men om jag hade alla möjligheter skulle det se ut ungefär såhär:

• Premiärmilen 10km
• Kungsholmen runt 21,1km
• Göteborgsvarvet 21,1km (?)
• Stockholm Marathon 42,2 km
• Parloppet 5km (?)
• Berlin Marathon 42,2km (?)
• Hässelbyloppet 10km

Och kanske några fler. Jag vet att det finns en hel del andra troliga, men just nu har jag dålig koll på när de ligger. Det är lite tomt där under sommaren, men vis av erfarenhet vet jag också att jag brukar vara i dålig form denna tid. Dels på grund av att jag formtoppat till Stockholm Marathon och dels på grund av värmen och allergi/astma. Men dyker det upp kul lopp och jag känner mig sugen så är det mycket möjligt att det blir en hög till.

Jag är dock inte anmäld till ett enda av dessa lopp än. Eller jo, Göteborgsvarvet är jag anmäld till (tror jag, det är via jobbet så jag har inte så bra koll) men det är tveksamt om det blir något av det. Det beror lite på vilka resor vi prioriterar att lägga pengar på nu när en av oss kommer vara föräldraledig ett tag framöver. Parloppet var ett roligt lopp som jag gärna springer igen. vad sägs Carro? Berlin Marathon fick jag tyvärr ingen plats till, men eftersom Martin fick det och vi kommer åka får jag försöka lösa det på något sätt. (Har du en plats du vill sälja?)

Lopp att persa på utnämner jag Kungsholmen runt, Stockholm Marathon/Berlin Marathon, Parloppet och Hässelbyloppet. Det ska väl gå får jag tro.

Jag har en plan

Såklart jag har en plan. Jag har (nästan) alltid en plan. I den planen ingick ett springpass idag. En tur tillsammansmed Ester. Och så blev det. 6,5km denna gång vilket kändes alldeles lagom. Jag försökte ta det lugnare än sist vilket jag faktiskt lyckades med. Pulsen höll sig på en betydligt bättre nivå och ansträngningsmässigt kändes det väldigt bra. Lätt. Förutom i uppförsbackarna en det är ok.



I planen ingår ytterligare två springpass denna vecka. Ett på 6-8km och ett på 12-13km. Och eventuellt kan det faktiskt få bli några bonuskilometrar imorgon när jag ska till gymmet. Men det handlar bara om 2-3 totalt. Vidare ingår 2 styrkepass, 1 Body Balance pass (kvartalsutbildning till helgen) och ett par kortare yoga pass (Happy hips som jag skrev om i föregående inlägg exempelvis). Samt kontaktövningar för magen. Jag tragglar som så många andra nyblivna mammor med appen "mammamage" vilken jag ärligt talat tycker är fruktansvärt tråkig. Eller har tyckt iallafall. Nu när jag har kommit till nivå 5 börjar övningarna äntligen kännas av lite. Jag tycker att det är en bra app, riktigt bra. Men det är ju det där med att jag inte riktigt känner igenom mig i beskrivningen av hur magen känns/är efter en graviditet och förlossning (Förutom extraenergireserverna som, bland annat, parkerat sig där då. Men det är ju helt i sin ordning såklart!). Med största sannolikhet eftersom jag har haft turen att aldrig fått någon diastas. Givetvis har muskulaturen påverkas ändå, den har ju liksom gjort plats för ett barn. Men jag har redan från början, precis som efter första förlossningen, känt mig stark och haft bra kontakt/kontroll. Så fram tills nuvarande nivå har jag känt mig "för stark". Men nu känner jag faktiskt lite svag svag träningsvärk sedan gårdagens session. Och med ens blev motivationen att faktiskt ta mig igenom hela appen väldigt mycket större. Brabra.

Men tillbaks till löpningen. Från och med nästa vecka tänker jag, om allt fortsätter att kännas bra, börja smyga in lättare kvalitetspass i form av snäll fartlek och progressiva tempopass. Tuffare pass som intervaller och snabbdistans väntar jag dock ett tag till med. Jag kommer fortsätta hålla nere på antalet pass. Jag prioriterar att få upp fart/flås innan jag går in i riktig grundträning med distansbygge som huvudfokus. Jag har en hel del mål för 2014, men de får jag ta i ett annat inlägg för nu är det visst någon som signalerar att hon vill ha mat.

Ett litet rekord

Igår började jag (typ) dagen med löpning. Åt frukost, matade bäbis och fixade lite först men sedan bar det av. Jag var nästan lite pirrig för den planerade rundan skulle ju nästan bli ett långpass med nuvarande mått mätt. Åtminstone skulle det bli ett litet rekord. Det längsta springpasset på många månader. Över en mil. Vilken grej liksom. Det kändes lite som att jag skulle vara borta jättelänge och jag förberedde mig nästan som inför ett långpass. Dock tog jag inte med mig någon vätska eller energi. SÅ himla långt skulle jag ändå inte springa. Men hur som helst.

Bestämde mig för att hålla ansträngningsnivån på samma nivå som om det faktiskt vore ett långpass. Det fick gå hur sakta som helst. Och det kändes lite som att det gick fruktansvärt sakta. Men grejen är att det inte alls gjorde det. Visserligen gick det långsammare än vad det gör på den pulsnivån när jag är i min vanliga springform, men det gick definitivt snabbare än väntat. Coolt. Det kändes väldigt bra också. Inte alls som om det vore femte springturen efter förlossningen. Den här kroppen alltså. Ibland får jag hejda mig och påminna mig själv om verkligheten. Om att ta det lite lugnt. Tänk om kroppen bara luras? 11,6 sköna och lätta kilometrar blev det iallafall. Med känslan av att ha kunnat fixa det dubbla. Lovely.




Idag började jag (typ) dagen med gymstyrka. Ben och bål. Lite TRX, lite skivstång och lite kettlebells. Det var på skakiga ben jag gick hemåt sedan så träningsvärk lär vara att vänta. Så imorgon tränar jag nog inte många knop. Möjligtvis min nya kärlek "Happy hips" som jag inte kan få för mycket av. Jag är förhållandevis rörlig i höfterna, men mina baksidor har verkligen stelnat till de senaste månaderna. Knappt 17 minuter välgörande rörlighetsträning har jag både tid och ork till i princip varje dag.

Jättestark och väldigt svag

Igår gymmade jag. Och jag kände mig så himla stark. Jag var stark. Med mina mått mätt iallafall. Idag sprang jag 7km med Ester i vagnen. Då var jag mot so much stark. Haha det är riktigt underhållande hur flåsigt det var och hur högt jag låg i puls. För av någon anledning har jag så himla svårt att springa långsamt när jag springer med vagn. Ja, fast långsam var jag väl ändå, men lägga mig på en riktigt låg ansträngningsgrad då. Och så envisades jag med att minsann springa uppför varenda backe. Vilket jag inte ens gör när jag springer med (Sixten i) vagn i vanliga fall. När jag är i min vanliga bra form. Fråga mig inte varför jag ansåg att jag skulle göra det idag. Men nåväl. Förutom att det var flåsigt och tungt och svettigt så var det alldeles underbart. Älska spring liksom!

Mera spring

Tredje springet efter förlossningen är avklarat. Mindre och mindre promenad för varje pass och nästa gång skippar jag det nog. Det känns nämligen så himla bra. Dock är sim sagt konditionen inte vad den varit. Men vis av erfarenhet vet jag också att den snart är tillbaks.


Liksom i söndags var det kolmörkt och blött ute när jag gav mig av. Det är tur att jag för tillfället har noll problem med motivationen. Det är så himla härligt att återigen kunna göra en av de grejerna jag gillar allra mest. Springa!

Vill du ha en coach?

Foto: Jane Haglund

Igår blev Ester 1 månad (!) och nu känner jag mig redo att börja jobba lite mer med mitt företag igen. Vill du ha en coach? Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med under fliken "Anlita mig" och maila mig på lopningolivet@gmail.com om du tycker att något utav alternativen passar dig. Hoppas vi hörs!

Fullbokad

Dagarna går som vanligt alldeles för snabbt. Tur att en tvingas upp senast halv åtta om morgnarna av en 2,5 åring så att en hinner få lite gjort ändå.



Träningsvärken har varit konstant typ hela veckan. Först av yoga, sedan av gym. Och inte minst av spring! Sedan av coreträning och mera gym. Det ska bli intressant att ge sig på andra springpasset idag. Förhoppningsvis utan vagn! Det som blir utmaningen i så fall är att fortsätta skynda långsamt. Jag har en tendens till otålighet som bekant... Men jag ska. Ta det lugnt och försiktigt.



Nu är jag och Ester på väg till Allt för hälsan-mässan. Jag har inga större förhoppning om själva mässan efter vad jag hört från tidigare år. Men något intressant finns det kanske. Och så ska jag träffa Madde . Det var ett tag sedan vi sågs sist så det ska bli trevligt.

Bland inspiratörer

Idag släpptes schema och platser till BBC mamma och där ska jag även detta år instruera en cykelklass. Det är verkligen en ära att få vara en av instruktörerna på detta välordnade event. Och framförallt en ära att få figurera bland så otroligt duktiga människor som flera av dem är stora inspirationskällor för mig. Verkligen roligt!

Ibland älskar jag den här kroppen lite mer än vanligt

Som idag. När den, på Esters fyraveckorsdag, springer som om den aldrig gjort annat. Som om de där åtta veckornas uppehåll inte varit. Fast ok, det var lite flåsigt. Extra flåsigt då jag ironiskt nog lyckades pricka in springet lagom till uppförsbackarna. Även om det är betydligt lättare att springa med en liten bäbis framför sig jämfört med en 2,5-åring känns det när det lutar uppför. Jag varvade 5 minuters promenerande med 5 minuters spring i totalt 50 minuter. Således 25 minuter spring totalt varav säkert närmare 20 minuter uppför. Lite backträning som bonus liksom. Flås, flås.



Det gick inte fort, men det har ju liksom noll betydelse. Det viktiga är att bäckenbotten, fogar och bålmuskler skötte sig som vanligt. Nu har jag ju heller aldrig haft några problem med något utav dessa, men jag kommer givetvis vara lyhörd och försiktig även fortsättningsvis. Det blir en lugn och sansad upptrappning med fortsatt regelbunden träning av knip- och inre bålmuskulatur. I kombination med mer regelrätt core- och allmänstyrketräning såklart. Heja älskade kroppen!

Lite trött

Igår blev det ett besök på gymmet igen. Jag förvånade mig själv genom att faktiskt ta mig iväg i mörkret efter att Martin kommit hem från jobbet. Jag är ju en riktig latmask i grunden och speciellt när det är mörkt, kallt och fuktigt ute. Men i vilket fall. Iväg kom jag och efter att ha svurit lite över att det var så mycket folk (Jag är ju van att träna på morgonar/förmiddagar då de flesta jobbar.) och jag därmed inte kunde köra exakt de övningar jag ville i exakt rätt ordning, gick jag därifrån nöjd och lite trött.


Idag känner jag mig ännu mer trött. Jag sover faktiskt helt ok på nätterna och behöver oftast bara vakna för matning 1-2 gånger. Idag bara 1 gång eftersom den andra gången var klockan sex och då skulle jag ju ändå snart gå upp. Men jag är ändå trött så jag tänker nog prioritera att sova lite idag istället för att träna som jag tänkt. Dessutom har jag träningsvärk lite här och var och känner mig lite allmänt mör. Vilken tur då att jag lika gärna kan skjuta på dagens plan till imorgon. När jag tänker efter blir det faktiskt nästan bättre. Mer om det imorgon för nu verkar det vara matningsdags igen.

Tid och tålamod

Idag har jag inte många planer. Inte mer än at träna Body Balance samt hämta Sixten på förskolan. Och ett besök av min kusin. Detta är dock rätt lagom. Saker tar som bekant ofta mycket längre tid med en bäbis i huset. Ja, även om det faktiskt går betydligt snabbare nu andra gången.


Body Balance var det och jag kände för att köra lite gamla koreografier så jag plockade fram den allra första dvd´n jag har. Nummer 53, tillika den jag blev utbildad på. Nostalgi. Lite häftigt att det mesta sitter kvar i minnet trots att det var två år sedan jag senast körde den. Och en riktigt tung krigarlåt är det. Eller så är det bara jag som är lite postgravidsvag. En kombination tror jag. Svettigt blev det.


Jag fick pausa för blöjbyte och amning efter låt 3 då ester bestämde sig för att vakna. Sedan blev det ytterligare ett par kortare pauser för att stoppa in nappen och dylikt, men det är ok. Det gäller att ha tålamod när en ska träna med en bäbis i huset. Tålamod och tid. För det tog 1,5 timme att genomföra ett pass på 50 minuter. Tur då att jag har massa tid. Tålamodet jobbar jag på och det har faktiskt blivit betydligt bättre de senaste åren.

Tema skivstång

Gym idag igen. Det riktiga, det vill säga inte hemma. Veckans andra och tillika det andra efter förlossningen. Det var roligt, svettigt och lite flåsigt. Styrkan är det inget större fel på men konditionen däremot. Inte på topp...



Jag kände för ett sådant där temapass igen. Skivstången lockade så det fick bli denna som blev dagens tema. Och dagens muskelgrupper blev i huvudsak ben och rygg. Rätt blygsamma vikter eftersom jag trots allt inte vill pressa på för hårt så snart efter graviditeten. Dock kändes det så himla bra så lite tuffare kan jag nog köra ändå. Fint så.

Gym x 2

Idag är en sån där dag då jag gör tusen saker samtidigt. Vill både passa på att sova, städa, tvätta, träna samt dricka kaffe, äta havssaltchoklad och kolla på Rederiet via Öppet Arkiv (Borde kanske skämmas över att jag fastnat i denna 90-tals-såpa, men va fasen. Nostalgi ju!). Dessutom ska jag amma och bära runt på en bäbis också.



En av oss somnade i gymmet

Men hur som helst lyckades jag iallafall få till trettio minuter coreträning. Enbart övningar med boll men utan någon som helst struktur. Dock svettigt och effektivt. Inland är det bra att känna sig stressad.