Ibland älskar jag den här kroppen lite mer än vanligt

Som idag. När den, på Esters fyraveckorsdag, springer som om den aldrig gjort annat. Som om de där åtta veckornas uppehåll inte varit. Fast ok, det var lite flåsigt. Extra flåsigt då jag ironiskt nog lyckades pricka in springet lagom till uppförsbackarna. Även om det är betydligt lättare att springa med en liten bäbis framför sig jämfört med en 2,5-åring känns det när det lutar uppför. Jag varvade 5 minuters promenerande med 5 minuters spring i totalt 50 minuter. Således 25 minuter spring totalt varav säkert närmare 20 minuter uppför. Lite backträning som bonus liksom. Flås, flås.



Det gick inte fort, men det har ju liksom noll betydelse. Det viktiga är att bäckenbotten, fogar och bålmuskler skötte sig som vanligt. Nu har jag ju heller aldrig haft några problem med något utav dessa, men jag kommer givetvis vara lyhörd och försiktig även fortsättningsvis. Det blir en lugn och sansad upptrappning med fortsatt regelbunden träning av knip- och inre bålmuskulatur. I kombination med mer regelrätt core- och allmänstyrketräning såklart. Heja älskade kroppen!