Jag gick upp, klev i de framlagda shortsen, kompressionsstrumporna, sportbh'n och t-shirten. Kissade, satte upp håret och drack två klunkar vatten innan jag lade klockan på satellitsök ute på trappan och tog på mig skorna.

Kallt. Det var kyligt och höstlikt ute. Friskt och skönt. Gick några steg, startade klockan och lufsade så småningom i väg så sakteliga. Det kändes bra. Jättebra till och med. Mycket lättare än de senaste turerna. Har jag sagt att jag föredrar kyligare temperaturer? Min kropp funkar lite bättre då. Så det blev inte så mycket av de där planerade utökade promenadavsnitten jag tänkt mig. Bara naturliga gångpauser i långa/branta backar som vanligt. Någon minut fyra fem gånger.
Stannade klockan på 4,5km och en smittfart på 6:45 min/km utanför dörren. Lufsigt, lagom, bästa starten på gravidvecka trettiotvås andra dag. (Att ögonen redan är grusiga väljer jag att inte tänka på.)
Det lät härligt, gillar kyliga friska morgnar!
SvaraRaderamen åh vad segt det är att jobba nu... måtte dessa veckor gå fort..!
Så härligt att kunna springa!
SvaraRaderaJa visst blev det skönare när det blev lite svalare, slipper svullna upp lika mkt. Men som sagt segt att jobba men får räkna ner veckorna nu. Även om det känns som många veckor kvar är det ju ändå kort, så bara att bita ihop.
Vad grym du är. Jag tyckte mornarna var helt klart bäst för träning under grav. Man var liksom fräschast då konstigt nog. Kan sakna det ibland. Får väl görat igen jag årå :)
SvaraRaderaJag gillar också höst när det kommer till löpning - så nu börjar jag längta på riktigt...
SvaraRadera