Det fanns lite fart i vinterbenen

Ah, det finns få känslor som slår dem efter ett riktigt bra pass. Eller nja, det finns naturligtvis väldigt mycket som är ännu bättre, men om vi koncentrerar oss kring träning och tankar och känslor därikring då.

Jag kände redan från start att det var studs och vilja i benen. Lätta skor på fötterna och i princip barmark (Även om känslorna kring denna fakta är tudelade...). Uppjoggen och den progressiva fartökningen hindrades bara av ett ställe där det var lite halt och svårframkomligt, i övrigt gick det oväntat lätt.



Så slog klockan om till 5km och det var dags att trycka 'lap' och hålla farten jag lyckats jobba upp. Målet med passet var att snitta runt 4:45 min/km på fartdelen. Med en känsla av att det finns en del kvar och jag har fyra-fem procentenheter kvar till tröskeln. Resultatet blev mycket bättre! Trots två halvlånga partier med knölig is landade jag på 4:36 min/km och snittade 83% av maxpuls. Alldeles perfekt. Min tröskelpuls ligger runt 88% så det var precis runt 83-84 % jag ville hamna. Muskulärt kändes det också väldigt bra och jag kände mig relativt lätt trots ganska mycket kläder. Ah, älska känslan!