lördag 31 mars 2012

Cykelpass med flow (och lite annat)

Vissa dagar bara stämmer allt lite extra. Kanske märker inte deltagarna något särskilt eller att jag kan vara bättre eller sämre som instruktör olika gånger, men jag själv kan uppleva stor skillnad. I min roll som cykelinstruktör känner jag mig ganska trygg och vet att jag kan leverera bra pass. (Därmed inte sagt att alla gillar det jag gör, smaken är olika. Det betyder verkligen inte heller att jag på något sätt är fullärd, bättre kan man alltid bli!) Body Balancen däremot är jag fortfarande ganska ny inom och jag känner mig långt ifrån trygg i min roll. Det blir självklart bättre och bättre men varje klass tar fortfarande en massa energi ifrån mig. Jag får oftast allt och mer därtill tillbaks, men det är fortfarande rejält utmanande.

Men åter till cyklingen. Idag körde jag ett nygammalt upplägg i form av en pulstrappa x 3. 6min på 75%, 4min på 85% och 2min på 95%. Gånger tre. Puls uppvärmning och nedvarvning såklart. Tre olika typer av coaching för tre olika nivåer. Ibland känns det som att jag bara säger samma saker hela tiden. Pratar för mycket eller för lite. Jag har ingen bra känsla helt enkelt. Men idag stämde det mesta och jag kände bara att skönt flow. Så härligt när det är så! Dessutom överskade kroppen min mig genom att vara förvånansvärt pigg och med på noterna. Teoretiskt sett bör den vara sliten efter många dagars träning utan vilodag och många sprungna kilometer (Styrkan har jag dock slarvat med. Igen... Skärpning nästa vecka! Körde lite övningar på balansplattan samt några bålövningar nyss men de rejälare styrkepassen har lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Skärpning!) Det ska bli spännande att se hur morgondagens dryga 3mil kommer kännas.

Ibland känns det motigt eller stressigt att hinna förbereda eller att åka iväg och instruera sina klasser, men det är så himla värt det varenda gång. Det tar energi, men ger mer energi tillbaks. Ibland undrar jag varför jag tycker det är så kul att hjälpa andra och jag vet kanske inte riktigt heller. Det bara är väldigt väldigt givande.

torsdag 29 mars 2012

Det här med transportlöpning

Det är bra grejer alltså. Transportlöpning. Det hörs ju bara på namnet att det är bra. Tidseffektivt.

Att springa till jobbet är nästan aldrig några problem för mig. Det kan visserligen kännas lite motigt när jag vet att vankas kvalitetspass, det vill säga att jag måste överskrida mysjoggstempo. Men väl igång så brukar det ju lossna. Även om det blir lite tyngre med ryggsäck och endast en timme gammal frukost i magen. Att springa hem brukar däremot vara lite motigare. Inte för att det är så mycket jobbigare än att springa dit, även om benen är lite trötta av att ha stått och gått hela dagen, utan mest för att jag vill hem till min familj. Så hem blir det oftast (nästan) närmsta vägen.

Igår sprang jag fartlek på vägen till jobbet. Det gick segt. Hem blev det en lugn jogg som också kändes rätt seg. Några minuters coreträning på det efter nattning av toddlern och träningsdagen var klar. Idag lufsjoggade jag till jobbet och vips var benen lite piggare. Som om de förstod att de inte behövde jobba så mycket liksom. Hem tar jag cykeln som jag cyklade hit på i tisdags. Lite logistisk förmåga behöver man för att få transportlöpandet att fungera väl, men har man det är det lätt som en plätt. Och mycket tidseffektivt. Tack för en hel drös inspiration säger jag till transportlöpardrottning Sofie. Du är en stor inspirationskälla till mitt nya träningsliv!

tisdag 27 mars 2012

Variation är min tro

Tack föra alla hejarop och fina ord ni strött över mig, sådant gör mig glad!

Ny vecka har det hunnit bli och till skillnad mot den förra som var en lätt vecka (som avslutades tufft) är det här en tuff en. Sedan kommer en medelhård nästa vecka. men tufft nu. Mest distansmässigt då jag kanske till och med slår distansrekord om saker och ting blir som planerat. men sådant vet man aldrig. Kvalitétsmässigt inte riktigt lika tufft, men eftt fartlekspass och ett intervallpass ska jag iallafall försöka få till och det förstnämnda sker på väg till jobbet imorgon. Då tar jag en ytterligare några kilometer längre omväg än jag brukar så att jag får ihop ungefär 3km uppvärmning, 6km fartlek och 2-3km nedvarvning. Alldeles lagom.

Idag blev det ett medelhårt distanspass på drygt 8km hem från jobbet. Lite segt faktiskt. Igår kändes benen jättepigga, men idag verkade de ha tagit semester. Men, men.

måndag 26 mars 2012

Vårig vagnjogg


Pappan fick stå bakom kameran.

Jobblördag betyder ledig måndag och efter lite fix och stök samt jobb med träningsprogram fick jag (vi) lite tid över och gav oss ut på en gemensam springtur i det våriga vädret. Sixten somnade och sov större delen av rundan och vi övriga två turades om att springa med vagnen. Det var riktigt skönt ute och verkligen tur att vi gav oss ut. Lite motvind på några ställen och lite väl mycket grus som ännu inte sopats bort men annars hur bra som helst. Tretton kilometers kvalitetstid helt enkelt.

Lite mera Premiärmilen

42:59. Med en enda sekund till goda klarade jag alltså av årets milmål på första tävlingen. Vilken tur jag har. Fast med tanke på hur jag haft sekundrarna på fel sida både på Lidingöloppet 2009 (Jag sprang på 2:38:30 och för att få silver istället för brons måste man springa på 2:37:59.) och Stockholm Marathon 2010 (Jag sprang på 3:30:46 och mitt mål var under 3:30.) så tycker jag det var lite rättvist. Det handlar visserligen om en hel massa fler sekundrar där, men ändå. Nu var det min tur.

Återigen kan jag konstatera att något hänt med min kropp efter graviditeten. Jag har en helt annan uthållighet och blir inte lika trött. Jag tror inte att jag kan springa särskilt mycket snabbare (just nu) men det är inte lika nästintill outhärdligt under tiden. (Som jag tyckt att millopp varit innan.) Känslan jag hade i kroppen var, liksom under Tjejmilen och Hässelbyloppet förra året, att det känns ganska "behagligt" för att vara en tävling på milen. Att jag nog inte kan öka särskilt mycket, men att det ändå känns som att jag har en eller två växlar kvar. Svårt att förklara.

Men hur som helst. Vi kom rätt sent till tävlingsområdet och hann i princip bara lämna in våra väskor och överdragskläder och jogga lite lätt några minuter. Sedan var det dags att gå till starten och ganska snart gick startskottet. Det var riktigt trångt i början, mycket trängre än jag minns att det var när jag sprang där för två år sedan. Jag försökte att inte stressa upp mig över det utan istället hitta ett flyt. Efter några kilometer lättade det värsta upp och jag kunde springa mer avslappnat. Det blåste rätt rejält men jag kan inte påstå att jag stördes av det mer än kanske lite vid något tillfälle på andra varvet när det var ännu glesare med folk. Jag tog det medvetet något lugnare på första varvet för att sedan öka när jag gav mig ut på andra. Kollade klockan vid 5km och konstaterade 21:49. Andra varvet hade jag mer flyt och ett jämnare tempo eftersom jag inte behövde tänka på var jag satte fötterna och fundera på hur jag på bästa sätt skulle ta mig förbi andra. Istället började jag, arbetsskadad som jag är, studera vilka skor folk hade på sig. Haha. Vips var jag framme vid 8km och började göra mig redo för att öka farten igen. Höll mig på ungefär samma fart tills efter den lilla backen vid (4 och) 9km, men så fort jag hämtat andan lite började jag öka. I min iver glömde jag bort att det är två svängar som ser nästan likadana ut och när jag passerat den första trodde jag att det bara var nedför och sedan en högersväng in på målrakan. Men det var ju en liten knix till jag skulle ta mig igenom. Vågade inte riktigt hålla samma höga tempo utan saktade in något, men så fort jag var framme vid nedförsbacken båbörjade jag min spurt. Rakan in mot mål är dock längre än vad man tror och det var rejält slitigt den sista biten. Klockan vågade jag såklart inte titta på och det hade jag heller inte gjort sedan 5km, så tiden hade jag noll koll på. Vilken tur att jag blev så peppad av allt folk som stod och hejade (bla Ellinor) och höll i ända fram. Annars hade jag nog inte lyckats pressa mig in i sub 43-klubben.

söndag 25 mars 2012

Det handlar om sekundrar



Jo, för enligt min klocka sprang jag på 42:58! Hoppas jag har sekundrarna på min sida vad gäller den officiella tiden. Men om inte så vet jag att jag har årets milmål, sub 43, mer än inom räckhåll. Det är nästan så att jag ska satsa mot sub 42 efter maran. Jo så får det förmodligen bli. En längre rapport kommer antagligen senare idag.

Update: 42:59 blev den officiella tiden!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 24 mars 2012

Den där tävlingen

Jo, det var ju dags att tävla imorgon. Första för säsongen och en liten koll på hur formen är. Det kan gå precis hur som helst. Förmodligen är det större chans att det går bra än att det går dåligt, men jag känner mig så ojämn så det är svårt att veta. Jag har varken några förväntningar, krav eller mål. Mer än att göra mitt bästa och prestera på just morgondagens topp. Och att ha kul. Så kul det nu går att ha på ett millopp. Men någonstnas försöka njuta av att jag är hel, frisk och stark och att jag kan springa ganska fort. När jag svär och flåsar som mest ska jag tänka på det. På hur priviligerad jag är som faktiskt kan.

Men innan dess väntar en tuff dag på jobbet. Lördag, löning, vårväder och nummerlappsutdelning för ovan nämnda tävling betyder massor av folk. Mycket att göra. Roligt såklart, men ganska tufft. En liten förberedelse inför morgondagen. Jag tar sikte på mål och tar mig dit på bästa sätt. Hoppas du får en fin lördag du också.

torsdag 22 mars 2012

En liten överraskning

Det blev faktiskt inga tusingar som planerat igår. Efter några nätter med mindre sömn var jag helt enkelt för trött. istället gick jag och la mig 21:30 och fick sova nästan hela natten. Drog på mig mina nya tights (Som jag ju är typ sist i världen med att ha, men sådan lyx hade jag inte råd med när jag var föräldraledig.), packade ryggsäcken så lätt som möjligt och gav mig iväg. ingen mössa/buff och inga vantar. Och endast en t-shirt under jackan. Vår!



Tusingar idag då istället. Eftersom det är återhämtningsvecka bara 4 stycken och inte riktigt på allra max. Jag försökte köra tufft men så att jag ändå hade en liten växel kvar att ge. Svårt dock, men jag tyckte jag lyckades. Jag har inte tid för några djupare analyser just nu, men kan glatt konstatera att jag kanske inte är i så dålig form som jag trodde. Samtliga 4 intervaller sprangs på mellan 4:02 och 4:11 min/km. Inte alls illa för att vara på morogonen, inte riktigt på allra max och dessutom med ryggsäck på ryggen. Jag som hade siktat in mig på att iallafall klara av dem på runt 4:20-fart. Coolt. Kanske var det de nya tightsen som gav mig en boost? Hade en kund häromveckan som kom in och undrade om det inte var lite fusk att springa i de där tightsen? Hon hade nämligen sprungit sin vanliga runda flera minuter snabbare än vanligt när hon satt på sig de där kompressionstightsen. Mycket möjligt till största delen en psyokologisk boost, men alla sätt är ju bra utom de dåliga. Och hur som helst fick jag mig en liten trevlig överraskning så här på torsdagsmorgonen.

onsdag 21 mars 2012

Jag är inte en superhjälte

Om man läser om alla de där passen jag radade upp i inlägget nedan kan man kanske börja undra om jag är något slags superhjälte. Eller en robot typ. Det är jag inte kan jag meddela. Det krävs planering på hög nivå och bortprioritering av saker som andra upplever som viktiga. Att få in två personers höga träningsdoser i familjelivet kräver, minst sagt, lite pusslande, men det är ju lite av själva utmaningen. Och högst självvalt varvid vi icke får klaga. Det gör vi heller inte. Iallafall inte särskilt ofta och om det händer skäms vi lite.

Idag är dock en sådan där dag då jag känner stress. En hel radda måsten av sorten de mindre roliga står på min todolista och jag tycks aldrig få bocka av dem. Fast jo, imorse två av dem. Trots allmänt kaos då det mesta gick fel. Hoppas på bättre jobbdag istället.


Springbenen vilar både till och från jobbet idag, men senare på kvällen får de bekänna färg. Tusingar. Skräckblandad förtjusning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 19 mars 2012

Återhämtningsvecka på ingång

Återhämtningsvecka med ett tufft avslut.

När jag, i en facebookgrupp jag är med i, radade upp det jag skulle hinna med denna återhämtningsvecka insåg jag att det lät som hur mycket som helst. Några lugna transportlöpningar, ett intervallpass, lite styrka och lite yoga/balance. Plus årets första tävling på söndag! Jo, det låter mycket, men allt är ju som bekant relativt och jämfört med veckan jag har bakom mig, med ett långt långpass, tre kvalitetspass, några lätta distanspass plus yoga, balance, cykel och två styrkepass (Låter helt galet nu när jag räknar upp det!) är det fullt hanterbart. Kanske hinner jag till och med klämma in en extra vilodag som kompensation för att jag inte fick till någon sådan förra veckan. Lördag är redan paxad och kanske kan det bli en extra på torsdag också.

Idag min Body Balance klass och dessförinnan tre coreövningar medan jag väntade på att det skulle bli dags. Springbenen vilar och väntar på en lugn och skön lufsjogg till jobbet imorgon. Hem får jag ta tunnelbanan för efter jobb och möte ska vi på en liten afterwork med jobbet. Ett glas vin tänker jag såklart ta mig där och på det springer man förmodligen inte så bra.

söndag 18 mars 2012

Söndagsvanor

Så blev det söndag igen och söndag betyder nästan alltid långpass för två av tre familjemedlemmar. Fast Sixten har också långpassat. Från att ha pausat gåendet rätt rejält under en månad (krypa var tydligen rätt bra ändå) har han nu återigen börjat knata omkring med händerna framför sig. Fram och tillbaks med lite lekpauser ungefär hela dagen.


Upptäcksfärd i nordväst.

För mig betydde dagens långpass 30km. Inte sedan Lidingöloppet i slutet av september har jag sprungit så långt så det var på tiden kan man tycka. Jag hade dock inga som helst krav på mig själv utan gick ut väldigt lugnt och tänkte hålla mig där. Skönt och behagligt. Lugn och ro.

Men så kom jag helt plötsligt på mig själv med att springa lite fortare. Kollade klockan och insåg att det gick ganska mycket fortare än jag hade tänkt mig. Men det kändes ju lätt så jag fortsatte. Ibland blev det backigare och då tog jag det lugnare och ibland gick det nedför och då ville benen springa lite snabbare igen. Konstigt det där, för jag har känt mig så himla ur form den senaste tiden. Som att det verkligen inte finns något endaste uns snabbhet kvar i kroppen helt plötsligt. Långpassen har visserligen känts väldigt bra den senaste månaden och jag har sprungit fortare än jag tänkt mig på samtliga. Men kvalitetspassen alltså. Så tufft för så lite fart. Så slitigt så fort jag gått under 5 min/km. Idag kunde jag springa strax över 5 min/km och det kändes lätt. Snittempot för alla 30,6 kilometer jag fick ihop blev 5:24 min/km. Riktigt bra för ett långpass för mig. Särskilt med tanke på den lätta känslan. Mer sånt om jag får be. Mindre slit tack.


En annan, kyligare, dag i lekparken.

Resten av dagen har gått i ett. Medan mannen i huset sprang sitt långpass passade jag och Sixten på att gå till lekparken en sväng. Handla hann vi också med och medan en pizzadeg stod på jäsning flyttade vi (när pappan kommit hem igen) om lite möbler så att Sixten kunde flytta in i sitt egna rum. Det krävs ganska mycket finjusteringar innan det blir som vi vill ha det, men inatt sover han iallafall sin första natt i eget rum. På 13-månaders-dagen. Stort.

lördag 17 mars 2012

I min lilla hörna

Där höll jag till en halvtimme innan det var dags att gå ner och förbereda inför min cykelklass. Trettio minuter coreträning med såväl boll som kettlebell och trx som hjälpmedel. Eller redskap kanske det heter.


Cykelklassen, där vi jobbade med sju minuter långa tröskelpartier - fyra stycken med tre minuter återhämtning mellan varje, gick finfint. Avtiviosystemet fungerar inte för tillfället så jag får guida mina deltagare att köra på känsla istället. Otroligt nyttigt då det är lätt att bara stirra på siffror på en skärm och inte känna efter så mycket.

Resten av dagen går i pysslandets och umgängets tecken. Först ut är fika tillsammans med några vänner.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 15 mars 2012

Kvällsyoga



En stund för mig själv fick jag på kvällskvisten. En del av den spenderade jag på yogamattan. Tyvärr var tankarna inte riktigt så mycket där och då som jag önskade så riktig yoga kan det kanske inte räknas som. Lite för mycket ljud från en tv och tankar i mitt huvud som pockade på uppmärksamhet. Sådana där pass när jag känner att jag ändå inte kan få in något flow eller någon riktig känsla brukar jag passa på att öva på lite mer "akrobatiska" grejer som huvdstående och sånt. Dock har jag inte vågat mig på att stå helt fritt än, utan det får duga mot vägg. Något som jag tycker är lättare är "kråkan"/birds pose/bakasana. På bilden (här ovan alltså) ser det ut som att jag fuskar och har tårna i golvet, men det har jag inte. Dock är det ju inte en alldeles fulländad position heller. Men övning ger färdighet.



Jag kan också konstatera att man inte ser klok ut när man är upp och ner.

onsdag 14 mars 2012

Mer tid, mer bra

Idag började jag inte jobbet förän klockan tolv och de där dryga två timmarna kändes som en hel dag. Eller åtminstone en halv. Jag hann både styrketräna, gå på en liten promenad till affären och sedan till lekparken innan det var dasg att ge sig av. Med tunnelbana idag.

Jag tänkte ju se till att bättra mig lite med styrketräningen så idag körde jag ett pass med mina kettlebells. Inte mitt livs mest fokuserade då jag hade sixten runt benen hela tiden, men det blev helt ok tillslut ändå. Svingar och dylikt är helt uteslutet att köra när Sixten är vaken (och i samma rum) så det blev mer traditionella övningar som knäböj, tåhävningar, utfall, marklyft, enhandsrodd och russian twist. Plus några lite mer komplexa som draken och windmill. Fyrtiofem minuter sumerade jag.

Efter jobbet tog jag sedan springbenen hem för ett lugnt och skönt distanspass på dryga 6km. Oväntat pigga var benen, men jag tog det lugnt ändå precis som planerat. Det är verkligen ett skönt avslut att springa hem. Ibland känns det såklart motigt att behöva byta om och allt sådant där, men väl varm och igång ångrar jag mig aldrig. Imorgon blir det springning till jobbet. På fredag både dit och hem, det första i form av intervaller.

tisdag 13 mars 2012

Lite färg piggar alltid upp




Det ÄR slitigare att springa kvalité på morgonen. Iallafall för mig. Så snart det är ljust längre om kvällarna ska ett av veckans kvalitetspass förläggas till (sen) kväll, men i väntan på det får det bli morgon och i kombination med transport. Det tar nämligen emot att ge sig ut efter åtta på kvällen just nu.


Det var tufft idag men gick ändå helt ok. Första och andra tvåtusingen gick i 4:35 fart och den tredje, då jag inte längre hade vinden emot mig men nästan tog helt slut på slutet, gick i 4:30 fart. Ungefär enligt plan och faktiskt lite mer än godkänt. Kanske var det färgen som piggade upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdag morgon

Det är tisdag morgon och frukosten ligger i magen. Kaffekoppen står framför mig och snart ska springkläderna dras på också. Igår hade jag en riktig otursdag där det mesta gick fel och jag kände mig allmänt fel. Måndagen avslutades dock på topp med Body Balance. Andra gången med ny koreografi och nästa veckan kan jag förhoppningsvis känna mig bekväm med den och höja mig några snäpp. Just nu ligger så mycket fokus på att minnas koreografin och övriga delar av instruerandet får stå lite bakom. Men nu så.

Att vakna av att Sixten står upp i sin säng och drar i sin speldoseräv är så mycket bättre än att vakna av mobilalarmets skällande hundar. Även om det sker fyra minuter innan bestämd tid. Det ger ett helt annat lugn och en mindre stressad morgon. En smoothie ska mixas, ryggsäcken ska packas och så ska de där kläderna dras på. Sedan bär det iväg mot jobbet. I form av tvåtusingar. Två uppjoggningskilometrar, tre gånger två i intervallform och två nedvarvningskilometer. Inte på max, men väl snabbdistansfart på intervallerna. Jag tror det blir en fin fortsättning på morgonen.

söndag 11 mars 2012

Från dåligt till bra på 2,5 timmar

Jag kände mig verkligen så fruktansvärt osugen på att springa långpass idag. Ett långt sådant dessutom. Även fast vädret var vårigt med strålande sol och till och med lite värme i luften så var jag osugen. Trött och på dåligt humör. Konstigt, för även om jag vaknade två timmar för tidigt så har dagen varit riktigt bra med lyxig frukost och kort promenad med stopp för gungning i en lekpark. Detta plus en helt ok lunch och mannen i huset åter tillbaks. Men likväl opepp.

Jag bet dock ihop och gav mig iväg ändå. Såklart, som oftast. hade egentligen aldrig några tankar på att smita undan, det är maran alldeles för nära för. Så jag packade vätskeryggan med en halvliter sportdryck (för att veta att jag inte kommer få bensinstopp) och klädde på mig mer kläder än jag trodde jag behövde för att inte frysa som under de två senaste långpassen. I början gick det fruktansvärt segt. Och jag var för varmt klädd. Efter 5-6km började dock solen bli lägre och temperaturen i mina kläder mer lagom. Efter ungefär 10km försvann den sega känslan och det började kännas riktigt bra. jag sprang snabbare och snabbare utan att egentligen märka av det. Blev lite förvånad när jag kollade klockan och såg att jag låg strax över 5-fart där ett tag. Helt oavsiktligt. Någon fartökning hade jag inte planerat idag. Körde på så länge det kändes bra och sänkte lika omedvetet farten när jag närmade mig 20km. Då började det kännas lite segare igen. Solen hade nu gått ner helt och det började skymma. Jag hade en tråkig bit kvar och började bli hungrig. Bet ihop, kom på mig själv med att gå igenom Body Balance-koreografin i huvudet trots att jag lyssnade på ljudbok (som uppenbarligen (än så länge) inte är en av de bästa jag läst/lyssnat på). men så vips var jag nästan hemma och tänkte att det här var väl inte så farligt? Vad var det att gå runt och känna sig opepp för? Dumt.

En liten utmaning

Jag har slarvat med styrketräningen de senaste veckorna. Jag har visserligen fått in något kort, lätt ofokuserat, pass på några få ställen och jag får lite styrka genom Body Balancen, men inte så som jag vill. Jag vill ju göra saker ordentligt. Mitt mål är ett ordentligt pass på 45-60 minuter och ett, gärna två, kortare på 20-30 minuter. Det senare kan gärna köras i samband med något annat pass som exempelvis innan min Body Balance eller direkt efter en kortare hemjogg från jobbet. Ett renodlat corepass tänker jag mig här, medan det längre passet även innehåller benövningar av olka slag. Det får bli min utmaning inför nästa vecka, som kommer vara en riktigt tuff vecka om allt går som jag vill. Förkylningen verkar inte riktigt ha blivit mer än att jag kände mig dålig en dag och återhämtade mig en dag. Skönt. Jag har inte tid med sådant just nu.

Men appropå styrketräning så fick jag faktiskt till ett kortare pass igår, innan min cykelklass. På 20 minuter hann jag med 3 bålövningar i TRXen och två explosiva benövningar med skivstång. Lite lagom sådär. På cykelklassen, där jag förövrigt hade finbesök i form av Sofia, tröskeltränades det. 4 intervaller/block på 7 minuter där vi jobbade precis under vår mjölksyratröskel och däremellan 3 minuters aktiv vila där vi låg runt 70-75 procent av max. Lagom tufft.

Bålträning?

Idag var det uppstigning redan strax innan fem i det här huset. Martin är inte hemma och typiskt nog är det alltid något som "krånglar" då. Om det inte är ovilja att somna på kvällen så är det alldeles för tidiga uppvak. Två timmar tidigare idag ungefär. Typiskt. Men jag lyckades iallafall slumra lite till och från i en timme i soffan medan den morgonpigga toddlern lekte på golvet nedanför. Och nu ska vi åka iväg till syster/moster på stor frukost. Perfekt, för i eftermiddag är det dags för ett långt långpass. Jag siktar på 27km.

torsdag 8 mars 2012

Smoothieexperiment



Smoothies ska ju bli min nya livlina och då gäller det ju att hitta lite olika matigare varianter som kan mätta min ofta väldigt hungriga mage. Så jag tänkte att lite experimenterande kunde vara på sin plats. Köpte på mig några grejer och tog lite av varje från kyl och skafferi. Resultatet blev gott! Godare än vad man kanske kan tro om en blandning av frusen mango, banan, turkisk yoghurt, jordnötssmör, havregryn, ingefära och havremjölk.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Friskförklarad




Det var rätt grått och trist ute men väl så friskt. Frisk är jag också och tog således springbenen till jobbet. Lugn lugn lufsjogg och noga efterkännande. Pulsen ett par procentenheter högra än vanligt men likväl låg. Kroppen stark, benen pigga och bromsa fick jag göra ibland. Lugnt tar jag det ett par rundor ytterligare, men inte gör det särskilt mycket. Det är ju det som är mysigast. Iallafall oftast.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 7 mars 2012

Kliver framåt

Att det kan vara sådan skillnad på två dagar. I går kväll mådde jag riktigt dåligt, men efter en alvedon kunde jag iallafall jobba klart lite grejer som jag haft hängande över mig. Gick och la mig och somnade på några sekunder. Sov ända tills det var morgon och dags att gå upp. Smög upp för att inte väcka de andra två och konstaterade efter några minuter att jag inte alls kände mig dålig längre. Jovisst, snorig och dan men inget värre. Och en hel dag senare är känslan ungefär den samma. Så känns det lika bra imorgon kommer jag springa till jobbet som vanligt. Fast inte i intervallform som planerat då förståss utan med små lufssteg.

Efter två utbildningsdagar känner jag mig riktigt peppad att gå till jobbet imorgon. Inte för att jag brukar känna mig särskilt opepp annars, jag tycker om mitt jobb, men lite extra sådär. Utbildningar är bra. Dessutom inser jag varför jag inte vill ha ett stillasittande jobb. Jag blir så trött av det! Visst är det skönt att ha tid att sitta ner med jämna mellanrum, men den största delen av dagen spenderar jag ändå helst någorlunda rörlig.

tisdag 6 mars 2012

Inte så oväntat men trist ändå

Förkyld har jag blivit. Vaknade imorse med en oroväckande känsla i kroppen och mycket riktigt, ju längre dagen gick desto starkare tecken. Nu på kvällen är förkylningen ett faktum. Men inte särskilt oväntad. Jag har för det första börjat vistas i en miljö där jag träffar nya människor hela dagarna efter ett år av betydligt mindre av den varan. Därutöver har jag stressat en hel del och dessutom inte riktigt hunnit med att äta så mycket som jag borde om dagarna. När det är mycket att göra rusar tiden och jag känner oftast inte hur hungrig jag är förän långt senare. Jag måste klura ut hur jag på ett enkelt och snabbt sätt kan fylla på med energi reglebundet under eftermidagarna (då det oftast är som mest att göra). Matiga smothies som jag kan ta en slurk av då och då exempelvis. Kanske får investera i en stavmixer och en massa bra smoothieingredienser till jobbet. Det är ju enklare att dricka lite snabbt än att ta en tugga av något sådär mitt i språnget. Tål att tänkas på.



Eller så anställer jag en personlig matlagare likt den på bilden ovan. Hur som Helst hoppas jag att förkylningen är av en snabbt övergående art och att jag är mitt vanliga jag om ett par dagar.

måndag 5 mars 2012

Ledig måndag

Eftersom jag jobbade i lördags är jag ledig idag. Egentligen börjar jag också 12 både tisdag och onsdag veckan efter jobblördag, men eftersom vi ska på utbildning så blir det inte så denna vecka.

På förmiddagen har vi varit på öppna förskolan och hängt med andra barn och föräldrar och nu på eftermiddagen har jag skickat ut de två hankönade så att jag kan plugga och öva in det sista på den nya koreografin inför kvällens Body Balance-klass. Så helt ledig är jag inte men det gör inte så mycket. Jag tycker allltid att det känns så lyxigt att vara ledig på vardagar och jag får mycket mer gjort då än en ledig helgdag. Varför vet jag inte men så är det.

söndag 4 mars 2012

Återställare




Efter 25,6km varav kilometer 11, 12, 13, och 14 i tänkt marafart, sitter våfflor med vispgrädde, keso, hjortronsylt och blandade bär fint. Jag är mycket nöjd med hela passet som även totalt sett gick snabbare än väntat. Känslan var lätt hela vägen och jag hade gott om energi. Det enda minuset var att jag återigen klätt mig lite för tunt. Måste lära mig att jag är mer frusen under långpass trots att jag springer snabbare än under mina lätta distanspass.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är vår i luften

Idag är det verkligen fint ute. Ganska kallt visserligen, men ändå vårigt med en lysande sol på himlen. Perfekt långpassväder med andra ord.

Sixten testar på det här med att åka framåtvänd dagen till ära.

Jag hade tänkt ge mig iväg redan vid halv nio nio även denna söndag, men vi fick visst sovmorgon idag och väcktes inte förän strax efter vasaloppsstarten. Vilket betydde att jag tidigaste skulle ta mig ut vid halv elva. Stora frukosten behövde ju smältas lite. För att jag ska hinna utnyttja Sixtens sovstund mitt på dagen till att öva Body Balance (och inte springa) fick Martin springa sitt långpass först idag. Tyvärr betyder det att jag bara kommer få springa i dagsljus mindre än halva passet, men bätte lite än inget. Och en liten tur har vi varit ute jag också Sixten. En sväng för att handla, via en liten omväg för att få lite mer sol på oss. Vårkänslorna kom fram och jag ville egentligen inte gå in. Hade det inte varit för att vi var tvungna att äta lunch och jag har annat jag måste göra hade jag gärna varit ute ett par timmar. Men det får bli senare. Jag siktar på 25km så får vi se vad det blir. Jag tänker improvisera lite men skulle vilja ta en sväng i Hagaparken där jag knappt varit. Det borde kunna bli lagomt om jag väljer rätt vägar dit och hem. Vi får se.

fredag 2 mars 2012

Jag och Henric De la Cour

Med Henric De la Cour, en av mina husgudar, i öronen och mina lättaste skor på föttena gav jag mig av hemifrån med siktet på åtta intervaller à femhundra meter. Plus upp- och nedjogg såklart.


Uppjoggen kändes bra och jag gav mig iväg med hopp om något bra. Men pang. Motvind. En ryggsäck som inte var så tung men som kändes som ett betongblock. De tre första var riktigt sega. Vid fjärde svängde jag och fick vinden i sidan istället. Mycket bättre. Nu fick jag till och med lite fart under fötterna. Och ryggsäcken blev helt plötsligt lättare. De sista gick nästan bra. Najs. Hem tar jag närmsta vägen och springer så sakta jag bara kan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 1 mars 2012

Självvald stress

Just nu är det mycket stress i min kropp. Jag lyckas alltid samla på mig massor att göra på en gång. Visserligen brukar det betyda att jag i perioder inte har alls mycket att göra (förutom det vanliga vardagliga plus träning). Men just nu är det mer än jag mår bra av. Det är mest roliga saker men när det blir en stress så blir även roliga saker en belastning. Egentligen är jag nog ganska stresstålig. Eller nä, jag mår inte bra av för mycket stress. Däremot är jag ganska duktig på att verkligen fokusera och jobba på effektivt och metodiskt under stress och det känns som en fördel.

Förra veckan var det mycket. Den här veckan är det extremt mycket och nästa mer än vanligt. Sedan hoppas jag det lugnar ner sig lite. Eller nä, jag hoppas inte, jag ska se till att det blir lugnare. Jag ska helt enkelt inte ta på mig något extra då.

Just nu består mina kvällar av att öva in den nya Body Balance-koreografin och jobba med kostrådgivningar vilket egentligen är något jag tycker mycket om. Så det är synd att stressen tar bort en del av glädjen. Fast grejen är att jag egentligen inte har några stenhårda deadlines för någon av grejerna. Inte hårdare än i bemärkelsen att jag själv har satt dem. Kanske dags att sänka kraven på mig själv lite. Det händer liksom inget farligt om jag inte är riktigt klar just när jag vill vara riktigt klar. Det får ta sin tid helt enkelt.