Vad skönt det är att inte känna någon nervositet. Precis så här kände jag mig innan mitt första Lidingölopp. Kolugn. Utan förväntningar, utan krav eller stress. Såklart är det roligt med tävlande och nervositet (annars hade jag ju inte sprungit lopp), men emellanåt är det också skönt att få släppa taget. Att slippa känna stress över tempot som sjunker vansinnigt mycket i de värsta uppförsbackarna. Att slippa pressa sig över gränsen för när det är roligt. Att istället (förhoppningsvis) få njuta av en stark kropp och allt fint där ute i skogen. Passande nog kom solen nyss. När jag blev väckt, alldeles för tidigt, imorse och konstaterade gråväder var jag inte så peppad. Men nu, på tunnelbanan bland andra löpare, känner jag suget komma. Jag ser fram emot en kul dag!
Vädret verkar ju strålande, njut av dagen för min del också som ligger hemma sjuk och avundsjuk som bara den! :)
SvaraRaderaHärligt med sol! Spring och njut! Hejar på dig!!
SvaraRaderaHärlig känsla! Stort lycka till! :-D
SvaraRaderaHärligt att du slipper ruskvädret vi har här! Hoppas det blev kul också! Njut för mig också :-)
SvaraRaderaOch nu vill jag veta hur det gick... När jag inte själv kan springa blir jag extra nyfiken på alla andras upplevelser. Hoppas på en story snart. men du ska förstås få komma av ön först. Och hem.
SvaraRadera