Prick halv åtta gav jag mig av. Stelt. Segt. Efter 3km var uppjoggen klar. Bara att sätta igång, i uppförsbacke. Jaja, nedför sedan. Det var så segt. Benen kändes som bly och det var tungt att andas. Efter drygt 3km fick jag stanna och ta mer astmamedicin. Kändes något bättre. Men hemskt ändå. Tog mig tillslut fram till målet på 8km levande. Beundrade den vackra vyn istället för att sura.
Det var näst (näst) sista tuffa passet. Nu några dagars lugn och skön träning och vila. På tisdag en tuff dag. Men det är sen, nu är nu. Misslyckad snabbdistans var då. Efter maran ska jag göra upp med den där mentala spärren jag har vad gäller snabbdistans. Punkt slut.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Då är väl allt som det ska, det är väl sådär det ska kännas innan tävling ;)
SvaraRaderaJa, du sa det själv - din kropp är en annan när det är tävling. Jag är helt övertygad om att du kommer vara på topp på dagen D.
SvaraRaderaDe där dagarna när min kropp inte alls är med i matchen brukar jag försöka tänka på att det är ju inte konstigare att kroppen är mer på hugget vissa dagar och mindre andra, på samma sätt som vi t ex känner oss gladare vissa dagar än andra.
Och det är ju fantastiskt att man kan plocka fram den där kroppen-på-hugget just när det gäller!
Jag är precis likadan, det går grymt trögt nu, benen är som bly och jag får kämpa för kilometertider som är LÅNGT sämre än Göteborg. Tråkigt är bara förnamnet...
SvaraRaderaDet är som jag alltid säger, det går helt enkelt inte att lita på kroppen! Och du, genrepet SKA vara dåligt. Jag tror på dig och din kropp!
SvaraRaderaSegt med såna dagar..
SvaraRaderaJag hade inte heller någon bra känsla idag. Småkramp i vaderna..! :-P
Vi kör på en annan dag istället! :-)
Själv är jag avundsjuk på ALLA som kan springa just nu, segt eller ej. ;0) gissar att det kommer gå super på maran för dig.
SvaraRaderaJa, det är något med den där snabbdistansen. Det tar emot i huvudet innan, men efteråt är det skönt att den är gjord för då vet jag att jag inte behöver springa den på ett tag:)
SvaraRaderaDå är vi två! Jag ska också ta itu med min snabbdistansblockering efter maran! Stort lycka till på Sthlm Marathon! Och jag springer gärna ett pass ihop snart :)
SvaraRaderaJamen! På morgonen kan man väl inte springa fort! I all fall inte jag.
SvaraRaderaTack för ert pepp! Jo, det kommer förmodligen inte kännas alls sådär på lördag, men man blir ju lite nervös ändå :)
SvaraRadera